Louise Halvardsson

Snart är festivalsäsongen slut, men jag har hunnit med två framträdanden i augusti.

I England firar man Black History Month varje oktober, men som någon påpekade: svarta människor existerar året om, inte bara i oktober, så i Brighton firar man "countdown to Black History month". Jag är inte svart, men jag är svensk så arrangörerna bjöd in mig för att läsa poesi på temat att komma från ett annat land, en annan kultur. Fast jag känner mig mer hemma i Brighton än i Nässjö ...

Mitt senaste framträdande var på At the Edge of the Sea Festival . Tidigare i år utlystes en tävling där man fick i uppdrag att skriva en novell inspirerad av någon av The Wedding Presents sånger. Jag valde låten "I'm from further North than you" och skrev om en romans mellan en skotte och en svenska. (Han tror att hon kommer söderifrån men har fel.) De vinnande bidragen kommer även att publiceras i en antologi som kommer att finnas till försäljning på The Wedding Presents spelningar.


Nästa vecka styr jag kosan mot Sverige där jag kommer framträda hela tre gånger:

*Tisdag 7 sep, kl 19.00 på Nässjö Stadsbibliotek, gratis, alla välkomna
*Onsdag 8 sep, kl 20.00 på Nya Ungdomsgården, Nässjö, gratis, tjejkväll
*Fredag 10 sep, kl 10.30 på Holavedsgymnasiet Tranås, åk1

ENGLISH? PLEASE CLICK HERE.

Idag reste jag i tiden. Jag var tillbaka på Loxdale Centre, skolan där jag "pluggade" engelska när jag först kom till Brighton, hösten 2001. För andra gången var jag inbjuden som gästföreläsare. Jag pratade om mina "6 olika liv" i Brighton. Jag har lämnat Brighton 5 gånger, och detta är 6:e gången jag är tillbaka. Att jag flyttat så mycket fram och tillbaka beror delvis på min författarkarriär (skrivarkurs i Stockholm, publicering i Sverige, författarbesök m.m. i Sverige) samt att jag rest i Thailand och Nya Zeeland.

Många av eleverna undrade om jag tänker stanna i England för alltid. Det går inte att svara på. Brighton känns som mitt hem. Jag trivs här. Jag tänker och drömmer och skriver på engelska. Men visst är det ett dilemma. Det skulle vara bättre för min karriär om jag bodde i Sverige eftersom jag redan är etablerad som författare och mitt förlag frågar efter min andra bok. Men mitt mål är att flytta min karriär till England och samtidigt ha en fot kvar i Sverige ...

I princip skulle en författare kunna bo var som helst, men nuförtiden är det viktigt att synas. Att besöka skolor, bibliotek, litterära festivaler och mässor. Därför är det mest praktiskt att bo i det land som publicerar ens böcker.

Min dröm är att helt kunna försörja mig på mitt skrivande och kunna resa fram och tillbaka mellan England och Sverige hur mycket jag vill utan att tänka på pengar. Att ha en karriär i två länder. Eller varför inte tre eller fyra ...? Jag är ju redan publicerad i Danmark.

Tjusningen med att bo i England är att varje dag känns ny och det är väldigt inspirerande för en författare. Trots att jag varit här från och till i nio år känns det som jag reser. (Kanske för att jag har levt 6 olika liv här ... eller för att kulturen faktiskt är annorlunda med kindpussar och folk som frågar hur man mår i supermarketen. Och när man blir bjuden på middag hemma hos någon får man en tallrik med maten redan upplagd, ingen chans att bestämma hur mycket/lite man vill äta.) Det är en utmaning att existera i ett annat språk och det får mig att känna mig levande. Att folk fortfarande frågar var jag kommer ifrån gör inget. Det bara öppnar upp för intressanta möten och jag lär mig nya ord nästan varje dag.

READ IN ENGLISH, CLICK HERE.

I väntan på att en engelsk agent ska fastna för mitt nya manus REPLACING ANGEL skriver jag noveller.

Igår medverkade jag på Short Fuse som är en novellafton i Brighton. Man får skicka in sina alster i förhand och organisatörerna väljer ut de noveller de gillar bäst och bjuder in författarna att läsa upp dem. Den här månaden var temat att skriva något som experimenterar med röst eller form.

Novellen jag läste upp heter EX LOVE och är mycket kort och är skriven från en känslas perspektiv. ("Kärleken" följer en man och en kvinna som har varit tillsammans och är där när de träffas på en fika, men det forna paret vill inte inse att "Kärleken" är där.) Den andra novellen (av Chris Callard) som blev utvald var skriven som ett protokoll med regler för ny anställda på en arbetsplats.

Uppläsningarna föregicks av en diskussion om novellens betydelse och två stora namn inom novellgenren, Tania Hershman och David Swann, läste upp några noveller var. Anledningen att de hade tid att läsa flera var att de båda skriver så kallad "flash fiction", noveller som bara är en sida eller två långa.

Även om stora förlag drar sig för att publicera noveller är novellformen populärare än någonsin i England. Uppläsningskvällarna blir fler och fler och många mindre förlag och tidskrifter publicerar fler och fler noveller. Att få noveller publicerade i tidningar eller online samt att medverka på uppläsningskvällar ökar chansen att bli antagen av en agent.

READ IN ENGLISH. CLICK HERE.
Det känns ganska länge sen jag gick i 8:an och jag är glad att jag överlevde högstadiet. För många är det en jobbig tid, man försöker passa in, samtidigt som man håller på och lära känna sig själv. En lärare sa att hennes elever kanske inte riktigt hunnit fram till de funderingar som jag tar upp i boken, men åttorna på Kärralund var mer mogna än jag trodde ... De lyssnade och ställde många frågor när jag berättade om PIHMA och min ångest under uppväxtiden.

Någon sa en gång att PIHMA inte har någon handling. Det är ingen som dör, tar självmord, gör abort eller har en alkoholiserad mamma eller psykotisk pappa. Jag är trött på att det måste finnas en stor anledning till varför man mår dåligt. Man kan komma från en bra familj och ändå känna stor ångest inför livet när man växer upp. Det är stora förändringar som pågår i både knoppen och kroppen ...

När jag började gymnasiet hade jag aldrig druckit alkohol, aldrig kysst någon, aldrig haft någon pojk- eller flickvän och aldrig haft sex. Jag trodde att alla andra hade gjort allt och kände mycket ångest inför de här grejerna och att det var något jag var tvungen att göra för att bli accepterad.

Nu, mer än tio år senare, känner jag att jag oroade mig så mycket i onödan och är arg att jag brydde mig om vad andra tycker. Alla utvecklas i sin egen takt och en del är med om ovan nämnda ritualer redan på högstadiet medan andra inte upplever sex och förhållanden förrän efter gymnasiet. Inget är normalt eller onormalt och jag hatar statistik, t ex att 70% av alla 18-åriga tjejer har haft sex, men tänk om man är en av de där 30%, hur känner man sig då? Man mår inte bättre för att man får veta några siffror. Huvudsaken är att man gör vad man vill göra.

INFO IN ENGLISH: http://louisehalvardsson.blogspot.com/

Jag kommer att medverka på Litteraturveckan i Göteborg 22-26 Mars och på onsdag besöker jag Kärralundsskolan för att prata om PIHMA och mitt skrivande.

Fler goda nyheter: Jag har fått 2 noveller antagna av 2 olika grupper som organiserar uppläsningskvällar. Den första novellen "Foxy Lady" lästes upp av en skådespelare på litteratursalongen "Are you sitting comfortably?" och den andra novellen "Steal from the rich and give to the poor" kommer jag att läsa upp själv på litteraturaftonen "SPARKS". Läs mer här.

Blogg på svenska: livinglollo.blogg.se

HÄR KAN DU KÖPA PUNKINDUSTRIELL HÅRDROCKARE MED ATTITYD

On Monday 15 March I'm running a Creative Writing Workshop for Young Adults at Hove Library.

Have fun with words and explore your relationship with water. Taste it, smell it, feel it. Walk on it. Have you got a favourite place by the seaside or maybe you prefer your own bathtub? Have you got a bad memory from a holiday by a swimming pool or being stuck in the rain? Would you like to be mermaid or a scuba diver for a day? Anything is possible in writing. You’ll be guided through a variety of exercises that will make your brain flood with ideas. No need for umbrellas, but bring a friend if you like!

Where? Hove Library, Young People's Area
When? Mon 15 March 3.45-5.15pm
How? It's free and you can just drop in on the day, but to avoid disappointment it's advisable to book a place by phoning Pauline Freestone on 01273-29331 or
email: pauline.freestone@brighton-hove.gov.uk
Who? You don't need any experience, but you need to be 13-19 years old

The event is part of Brighton & Hove's Aqua Festival - a programme of sporting and cultural events to celebrate the hosting of the London 2012 Games and to inspire people to join in and try something new.

FOR LATEST NEWS CHECK OUT MY BLOG: LOUISEHALVARDSSON.BLOGSPOT.COM

CLICK HERE TO READ THIS IN ENGLISH

Punkindustriell hårdrockare med attityd eller Punkindustriel heavy rocker med attitude som den heter på danska har blivit recenserad i Jyllandsposten, en av Danmarks största morgontidningar.

Recensenten gav mig beröm för innehållet och tyckte att jag hade fångat tonårsångesten bra, samtidigt som det fanns hopp på slutet.
Däremot var han kritisk till omslaget, titeln och författarfotot ... Han var väl på dåligt humör och var tvungen att klaga på något.

Mest kritik fick dock min stackars översättare. Jag kan inte danska, men tror att han gjort ett jättebra jobb, speciellt eftersom han mailade var och varannan vecka och frågade grejer för att det skulle bli rätt.

Men det är ingen lätt bok att översätta. Det är t ex bara i Nässjö man använder uttrycket "käcke" när man talar om förståndshandikappade. Folköl är också obegripligt för danskarna ...

Klicka här för att läsa recensionen.

CLICK HERE TO READ THIS IN ENGLISH.

För åtta år sen studerade jag engelska i tre månader på Loxdale Centre i Portslade, Brighton. I dag föreläste jag på samma skola inför en publik som till en större del bestod av unga svenska studenter. Men eftersom de är i England för att lära sig engelska pratade jag så klart engelska.

Jag kallade min "One Woman Show" för "Life after Loxdale" och berättade om mitt liv i England. Hur det gick till när jag skaffade vänner, jobb och bostad. Det blev många skratt när jag visade bilder på mig själv som mattant och bartender. Men jag fokuserade på min karriär som romanförfattare och live-poet. Hur jag gick med i poesigrupper för att skaffa vänner och hamnade på scen i Berlin. Hur jag kände mig ensam under min första tid England och började skriva romaner. Och jag försökte förklara kriget i mitt huvud mellan engelska och svenska.

För att göra föreläsningen mer levande framförde jag dikter som relaterade till mitt liv. Publiken hade också den stora äran att få höra ett utdrag från Replacing Angel - min första engelska roman som snart är färdigskriven. Det verkade som det gick hem. En kille sa att det kändes verkligt, som om jag upplevt det själv.

Efteråt stannade jag och åt lunch och reflekterade över den gamla goda tiden. Månaderna på Loxdale är nog den viktigaste tiden i mitt liv, eftersom jag kom dit när jag var nitton, direkt efter gymnasiet. Det var början på mitt vuxna liv och förutom att lära mig att prata engelska byggde jag också upp mitt självförtroende som gjorde mig stark nog att stanna kvar i England och gå min egen väg.

Jag är jätteglad över att jag blev inbjuden att göra en till föreläsning nästa termin. Det var också kul att min gamla dramalärare kom och lyssnade. För samtidigt som jag gick på Loxdale deltog jag och min kompis Johanna i en dramakurs.