Louise Halvardsson

CLICK HERE TO READ THIS IN ENGLISH

Punkindustriell hårdrockare med attityd eller Punkindustriel heavy rocker med attitude som den heter på danska har blivit recenserad i Jyllandsposten, en av Danmarks största morgontidningar.

Recensenten gav mig beröm för innehållet och tyckte att jag hade fångat tonårsångesten bra, samtidigt som det fanns hopp på slutet.
Däremot var han kritisk till omslaget, titeln och författarfotot ... Han var väl på dåligt humör och var tvungen att klaga på något.

Mest kritik fick dock min stackars översättare. Jag kan inte danska, men tror att han gjort ett jättebra jobb, speciellt eftersom han mailade var och varannan vecka och frågade grejer för att det skulle bli rätt.

Men det är ingen lätt bok att översätta. Det är t ex bara i Nässjö man använder uttrycket "käcke" när man talar om förståndshandikappade. Folköl är också obegripligt för danskarna ...

Klicka här för att läsa recensionen.

DBC (Dansk Biblioteks Center) tycker så här:

"Autentisk og usentimentalt portræt af en ung pige i et råt og ubarmhjertigt ungdomsmiljø. Selvom handlingen er henlagt til Sverige for 10 år siden, vil danske unge kunne genkende den usikre søgen efter et tilhørsforhold i en gruppe, og ikke mindst søgen efter selvværd og identitet."

Jag undanbeder mig översättning. Skaffa dansk ordbok! Men det är lättare att förstå skriven danska än talad danska ...

På torsdag avslöjas det vem som vinner priset för bästa debutbok för ungdomar ...

Det kan bli jag!

För att läsa en fin recension i Svd klicka här!

Glöm inte att ge betyg på boken genom att klicka på tärningen med sex prickar :=)

"Louise Halvardssons debutroman ”Punkindustriell hårdrockare med attityd” är en ovanlig debutroman. Den är ovanligt osentimental, ovanligt distanserad och ovanligt bra.

Den punkindustriella hårdrockaren är en ung tjej, Amanda på framväxt i den trånga lilla hålan Nässjö, som i mitten av 80-talet tilldelades en utnämning för Sveriges Fulaste Stadskärna. Nässjö känns i Halvardssons beskrivning som en av de mest ogästvänliga platserna på jorden för en tonåring. Tyvärr finns det många fler, men få är så väl beskrivna som denna.

Amanda bor hemma med sin mamma och pappa. De är välvilliga, vanliga och naturligtvis fullkomligt hopplösa föräldrar. Men till skillnad från i andra ungdomsskildringar lyckas Halvardsson i den punkindustriella ge föräldrarna försonande drag. De vill hjälpa sin unge att flyga, men inser att de ibland inte kan. De står handfallna, men är likafullt kärleksfulla föräldrar. De kan knappast skyllas för sin dotters livselände även om hon, som vi andra försöker ge föräldrarna skulden för det mesta just då. Boken börjar första veckan i gymnasiet och slutar vid studenten. Amanda beskriver sig själv som ful och tråkig. Hon ser upp till den några år äldre Kim, som bara är på mellanlandning i Nässjö, snart ska hon ut i världen. Kim är även hon en nyanserat en vältecknad karaktär. Hon är en något luggsliten förebild, också hon med fel och brister, men ett gott hjärta innerst inne.

I skolan finns alla de välkända farorna i form av folk som vet precis hur man ska vara för att passa in. Brudar som festar och deras killar som är åtråvärda men ändå helt tomma. Drömmen lever om att få vara en av dem, samtidigt som längtan att vara unik växer allt starkare. Amanda vill ut, ut ur sig själv.

Den plågsamma förvandlingen från barn till vuxen är ofta full av pinsamheter och de är verkligen svåra att förhålla sig till. Ungdomstiden handlar mycket om att prova olika roller, spara en del men förkasta de flesta. Och för att prova en roll måste man tro på den, vara den, och ge upp sig själv en stund. Alla de där urvuxna skalen vi slänger borde brinna eller åtminstone komposteras och bli ny jord. För sparar man dem kan de vara rätt jobbiga att möta igen.

Amanda testar sprit, sex, svart hårfärg och droger. Hon rör sig mot ytterligheterna för att hitta sin kärna, men någonstans finns hela tiden ett förnuft, en klokhet, en ovanlig självdistans som gör berättelsen både läsbar och läsvärd.

Louise Halvardsson har en särskilt skärpt blick. Trots att hon själv lämnat tonårslandet lyckas hon se in i det, skarpt och klart. Ingen av de minsta detaljerna, nyanserna, stämningarna går förlorade trots att hon befinner sig en bit bort. Det kräver ett engagemang, ett brett minne och en bra berättare.

Romangestalten Amanda är ingen självskadad, vingklippt ängel nära döden och Halvardsson levererar heller inget romantiserat knytnävsslag genom en ung och arg tjej. Det romanen beskriver är det äkta helvetet på tonårsjorden, nämligen det medelmåttiga. Och för alla som varit tonåringar är det det erkänt värsta av helveten."

- Caroline Owman

PUNKINDUSTRIELL HÅRDROCKARE MED ATTITYD
Louise Halvardsson
Författarhuset

Punkindustriell hårdrockare med attityd är historien om Guns n' Roses-älskande Amanda som just har börjat sitt första år på gymnasiet. Boken utspelar sig för tio år sen i Nässjö och följer Amanda under hennes gymnasieperiod, tre år kantade av en jakt på en egen identitet. Vad gör man om man är för tjock och ful för att få en pojkvän och har huvudet fullt av mjäll? Och vad gör man när man är trött på de perfekta, blonderade humanisterna i sin egen klass men inte är tillräckligt cool för att passa
in hos de svarthåriga, piercade rockmänniskorna på estet? Hur övertygar man mamma och pappa om att det inte är bara knarkare och satanister som har tuperat hår och om att tyskaprovet inte är det viktigaste i världen?

Tur att Amanda har Kim, som kan ge henne sina gamla stuprörsjeans och är tillräckligt gammal för att köpa öl på systemet. Kim, som känner punkare från England och som också tycker att Axl Rose är kung. Och med lite hjälp av Kim växer Amanda, från att vara ingen till att faktiskt bli någon. Men inte vilken någon som helst, utan en punkindustriell hårdrockare med attityd, som Kim skriver i sitt reportage i Smålandstidningen. Och sen träffar hon Jonte…

Louise Halvardsson tar med läsaren på en berg- och dalbana där växlingen mellan söndagsmiddag hos mormor och raglande natt på stan går blixtsnabbt. Porträttet av Amanda är detaljerat och träffsäkert. Det är berättelsen om en tjej som brottas med motstridiga känslor och inte kan bestämma sig för om hon ska gå sin egen väg eller låta bli att vara sig själv för att passa in. Men det är också berättelsen om en revolt och en frigöring från mamma och pappa och allt som tidigare varit tryggt och självklart. Kanske är det just de stora kontrasterna i Amandas stormiga liv som gör Punkindustriell hårdrockare med attityd så bra. Kanske är det Louise Halvardssons språk, ena stunden rättframt och rått och nästa skört. Kanske är det här bara en riktigt, riktigt bra bok.

- Kajsa Århäll

DEBUTROMAN OM GYMNASIETIDENS TONÅRSVÅNDOR

Amanda går igenom en tuff period under gymnasiet. Som vi alla gör någon gång, ställer hon sig frågan Vem är jag?

Titel: Punkindustriell hårdrockare med attityd
Författare: Louise Halvardsson
Förlag: Författarhuset
Antal sidor: 294

Den här boken beskriver tiden från första till sista dagen på gymnasiet för Amanda. Boken utspelar sig runt milleniskiftet och för egen del ligger den 20 år efter min gymnasietid. Ändå är allt likadant. Det är bara detaljer som skiljer. Frågorna och tankarna är desamma. Fokuseringen på de egna bristerna och ångesten att inte veta i vilken grupp man hör hemma.

Punkindustriell hårdrockare med attityd är en bok fylld av ångest, men även positiv energi och en vilja att kämpa vidare. Ett hopp om att en dag hitta sig själv och vara trygg i det.

Louise Halvardssons självbiografiska bok hugger tag från första sidan:
”Hej Kim! Vi har fått i uppgift att skriva brev till oss själva. Men hur ska man kunna skriva till någon man inte känner? Det är första dagen på gymnasiet och det är nu man har chansen att bli av med sina brännmärken från grundskolan. Jag är oksysst, oskuld och har aldrig haft en pojkvän. För jag är märkt som ful och tråkig. Om jag blir snygg och cool kommer jag att posta mina brev och tankar till dig. Hälsningar Amanda”
Kim är en äldre vän som Amanda ser upp till och berättelsen är varvad med breven till henne.

Louise Halvardsson skriver på ett finurligt beskrivande sätt. Ett exempel är hur hennes ovilja mot en storbystad blondin som lagt beslag på hennes förälskelse uttrycks i att hon skär itu kronärtskockan på sin pizza.

Denna bok höll mig vaken under flera nätter, både för att jag läste den, men även för att så många minnen dök upp från min egen gymnasietid.

- Åsa Mwansa

TRÄFFSÄKER TONÅRSSKILDRING

LITTERATUR

Punkindustriell hårdrockare med attityd
Louise Halvardsson
Författarhuset

Från Nässjö kommer författaren Louise Halvardsson som debuterar med ungdomsromanen Punkindustriell hårdrockare med attityd. Läsare får följa gymnasietjejen Amanda i hennes sökande efter en identitet i en värld av pubertetsångest, kärlek, sex, uppror och rockmusik.

Halvardsson skildrar tonårslivet i en småstad på ett osentimentalt och träffsäkert sätt. Man känner igen sig i karaktärerna och situationerna. Man minns tristessen, osäkerheten, det självupptagna grubbleriet och den diffusa ilskan. Bitvis är det nästan plågsam läsning. Det är sannerligen ingen picknick att vara ung. Nu låter det kanske som att boken är en enda stor avgrund av gymnasial deppighet. Det är långt ifrån sanningen – i grund och botten är det en hoppingivande historia med ett stärkande budskap. Under resans gång blir Amanda mognare, tuffare och mer självsäker, vilket förhoppningsvis smittar av sig på unga läsare.

För emo-ungar är nog Punkindustriell hårdrockare med attityd toppenläsning. För egen del är jag glad att gymnasieåren sedan länge har passerat och kan inte låta bli att känna en viss lättnad när jag kommit fram til slutet av boken.

- Anders Järnebrand

EN VASS DEBUTANT

Enligt Louise Halvardsson själv är henes debutroman ”Punkindustriell hårdrockare med attityd” ingen självbiografi, även om hon låtit sig inspireras av sin egen gymnasietid. Men den känns riktigt trovärdig och igenkänningsfaktorn är stundtals mycket hög. Detta trots att undertecknad av förklarliga skäl inte har samma erfarenheter av hur det är att vara tonårstjej som Louise Halvardsson har.
”Punkindustriell hårdrockare med attityd” handlar om Amanda som går på gymnasiet, lyssnar på Guns N’ Roses, klär sig som en punkare och försöker hitta sig själv. Det går sådär och det är gott om både ups and downs.

Gymnasietiden är ju som den är. Där finns rivalitet, avundsjuka, grupperingar, oförstående föräldrar som man tio år senare känner medlidande för eftersom man då inser att de faktiskt bara ville väl, men framförallt – en förbannand massa ångest som inte sällan har med identitet, relationer eller sex att göra.

Precis som Louise Halvardsson en gång gjorde bor Amanda i småländska Nässjö, men det skulle egentligen kunna vara vilken småstad som helst. Och boken skulle egentligen kunna handla om vem som helst. Louise Halvardsson är inte äldre än 25 år, och det märks att många av hennes minnen från gymnasietiden är rätt färska. Det är inte något negativt, utan snarare något som lyfter boken och gör den trovärdig. Det är också tydligt att hon har talang och vet hur en historia ska berättas. ”Punkindustriell hårdrockare med attityd” är en vass debut.

- Henrik Holmberg