Tre dagar, sju workshops, nära etthundrasjuttiofem åttondeklassare. Och minst lika många dikter. Etthundrasjuttiofem alltså.

Nu vill jag bara stänga in mig i ett rum utan ljud, möjligtvis lyssna på ett vattenfall. Men jag vet att jag kommer göra om samma sak igen och igen och igen. För jag älskar att hålla på med poesi och spoken word och poetry slam! Att inspirera andra att skriva, att läsa texter, att läsa upp texter. Att skratta, att bli irriterad, förvånad och berörd.

Tack alla åttor på Apladalsskolan i Värnamo för att ni har inspirerat mig också. Tack för att jag fick komma på ett författarbesök genom skapande skola och hålla i spoken word-workshops. Klart jag inte minns ALLA dikter. Men här är några rader jag snodde med mig från flera olika dikter:

ÄRTORNA ÄR GRÖNA OCH LIKNAR SMÅ TENNISBOLLAR

BLIXTAR ÄR EN GNUTTA LJUS I MÖRKRET

KRIG ÄR INTE EN LIVSSTIL

MÄNNISKOR SER NER PÅ EN,
INGEN SER PÅ EN

MAN BRUKAR SÄGA ATT MAN KAN KÄNNA LUKTEN AV RÄDSLA;
MEN DET TROR JAG INTE PÅ