Idag är det tio (!) år sedan jag debuterade med Punkindustriell hårdrockare med attityd. Den 14 september 2007 var i alla fall datumet för min releasefest som hölls på Midsommarkransens taverna i Stockholm. Jag var 25 år och ägde hela världen. Det var i alla fall så det kändes.

På bilden till vänster är det fortfarande 2006. Jag sitter i mina föräldrars bil i mormors garage. Mormor lever fortfarande och farmor också. Det är mormor som tar bilden. I påsarna ligger tio postpåsar och i postpåsarna ligger mitt nära 300 sidor långa manus. Jag är tillfälligt hemma från England och jag är på väg till posten.

Jag kände ingen i förlagsbranschen, hade inga kontakter. Jag skickade manuset på vinst och förlust till tio förlag. Redan efter en månad svarade Författarhuset att de ville ge ut min bok. Jag tackade ja och resten är historia. Några månader senare vann jag Författarförbundets debutantpris Slangbellan för bästa ungdomsroman. Mormor var kanske lite stolt men hon förfasades över att jag kunde så många fula ord. (Och när jag läste om boken i somras märkte jag att den inte är helt PK längre …)

Nu är Punkindustriell hårdrockare med attityd slutsåld både på Författarhuset (som lagt ner sin verksamhet) och på En bok för alla (som gav ut boken i pocket 2009). Men om du vill skaffa dig ett ex innan boken försvinner helt kontakta mig på louise.ha@gmail.com
Jag bjuder på portot året ut!

Till sist: TACK SOM FAN (för att citera Dregen) till alla er som har stöttat mig under mitt liv som författare. Alla ni som har trott på mig, läst mitt manus, köpt min bok, skrivit beundrarbrev, bett om autograf, kommit fram på stan och sagt hej och hejat på när allting känts jobbigt.