”Boken har ett tydligt ärende: att gestalta en släktings liv. Det sker mest fruktbart i en passage om ”det (o)berättade”, där uppväxten med åtta bröder i rejäl fattigdom beskrivs utan pardon./…/Halvardssons dikt arbetar med stark kontrastverkan, och en del goda effekter uppstår. Det som riskerar att bli för privat och för sentimentalt ges en del friktion när mormodern opponerar mot barnbarnets punkiga stil/…/Det är en kärleksfull men inte oproblematisk biografi som tecknas.”
– Bernur, Björn Kohlström
”Igår släpptes briljanta Louise Halvardssons nya diktsamling VI ÄR INTE KLARA MED VARANDRA. Jag läste den i ett svep och begav mig därefter till @mariaplansbokhandel för att ta del av boksläppet och uppläsningen. Och jäklar! Jag tycker synd om alla er som inte var där. /…/Halvardsson är lite som en nutida renässansmänniska – hon är bra på mycket! Hon formulerar vemodigt innehåll med styrka på vita sidor. Hon framför sina texter så att hela rummet tystnar. Och låter! Av förtjusta skratt och hänförda suckar. Hon lyser upp ett helt rum med träffsäkra rörelser och ansiktsuttryck i samspel med sina ord. Med ett minne som en gud och en utstrålning som charmar även det hårdaste hjärta äger hon både scen och formuleringskonsten.”
– Tankar om litteratur, Mimmi Jarlborn
”Det är gripande och vacker läsning som Halvardsson bjuder på i sin dagboksdoftande prosapoesi, där författaren rör sig smidigt i lyrikens landskap med minnen av mormodern för att sedermera mötas upp i nuet med sin släkting genom poesin kraft./…/Det finns en humoristisk och punkig underton i det allvar som tornar upp i Vi är inte klara med varandra, som ger diktsamlingen ett djupare djup och en bredare bredd. /…/rörande och inspirerande läsning, där Halvardssons poesi rör om i känslosträngarna och får mig som läsare att tänka på tiden och dödligheten. Men även på hur olika generationer kan vara så olika i tanke och handling.”
– Nicko Smith, nickopoet.com
”Det är varmt utan att bli sentimentalt. Det är rakt utan att vara för enkelt. Det punkiga tilltalet Louise brukar använda sig av, där man helt enkelt får lov att göra vad som helst i en dikt, kommer här fram som surrealistiska inslag mitt i diskbänksrealismen. En skeletthand sticker upp ur en grav, en dotterdotter ställs ut på vernissage i trädgården, och fysiska vingar växer ut från ryggen när mormor flyger mellan festsällskapet i finrummet och spisen.”
– Lina Arvidsson, författare och poet @thereallinaarvidsson
”Det är vackra och drabbande perspektiv på generationer och liv som helheter, inte bara en räcka ögonblick. Att kunna släppa. Att förlåta, inte minst förlåta sig själv. Språkligt är det mindre publikfriande jämfört med andra verk jag läst av författaren, mer terapeutisk prosapoesi än estraddito, även om humorn absolut finns där: ”Om du levt nu, hade du haft ett instagramkonto utan en enda selfie”. Men det är framför allt sorgligt och hjärtekramande. Allra vackrast och den största styrkan ligger i författarens bilder.”
– @davidarmini
”Det spelar ingen roll att det är en annans släkting, meningen gäller ändå. Dvs man får syn på något viktigt om livet. Det är litteraturens verkan.”
– @bokbehov
”Det är en vacker bok, som växer ut till en försonande handling mellan två som inte riktigt kom att förstå varandra och hade många verbala uppgörelser.”
– Den Blinde Argus
Boken finns där böcker finns, bland annat här.
Utdrag ur recensioner, 
Idag är det tio (!) år sedan jag debuterade med 
” … döm inte en bok efter dess omslag, som det heter, innanför pärmarna gömmer sig texter vars uppgörelse med tonåren bär på stor uppriktighet och känsla.”
”Ett fint drag hos samlingen är den varierade framställningen. Till största delen består boken av lyriskt framställda bilder, tankar och tillbakablickar i till synes enskilda dikter och strofer. Men Halvardsson är även en berättare; det går nästan att läsa samlingen som en icke-linjär roman, om man vill. Dikten ”Till min farmors älskare” rymmer en fulländad novell om en förförare som så att säga blossar mellan generationerna.”
Louise Halvardsson 