Obs! Jag har inget att säga om överviktiga barn även om rubriken kan lura en att tro det :). I mitten av oktober var jag på en liten Värmlandsturné och besökte Nobelgymnasiet i Karlstad och Spångbergsgymnasiet i Filipstad. Det hela var en del av Författarcentrum Västs projekt ”Jag skriver i dina ord” som är en skrivtävling för ungdomar och jag var bokad som inspiratör. Kanske med något annan stil än Värmlandslegenderna Selma Lagerlöf, Nils Ferlin och Gustav Fröding …
Kylskåpspoesi har funnits länge. Nu finns det även toapapperspoesi. Förra veckan fick deltagarna i min workshop på Lilla Edets bibliotek skriva dikter på toapapper. Jag hade egentligen planerat något helt annat som uppvärmningsövning, men eftersom Lilla Edet är känt för toapapperstillverkning tyckte jag att det passade.
Jag var också inspirerad av konstnären Inge Schiöler. För ett par månader sen såg jag filmen Ett nytt liv – om konstgruppen Göteborgskoloristerna. När Inge Schiöler låg inlagd på mentalsjukhus – som det kallades då – gjorde han teckningar på just toapapper. Och han tiggde pennor av personalen som använde olika färger när de skrev ner observationer i sjukjournalen.
Min workshop var en del av Lilla Edets kulturvecka och på morgonen hälsade jag på niorna på Nya skolan. Men då hade jag tyvärr inte kommit på idén om toapapper.
Mer info om mina workshops finns här.
Medan Knausgård behövde sex böcker för att berätta om sitt liv, lyckas Petra Revenue få sagt vad hon vill ha sagt i en enda bok. Och det är en bra bok. Faktiskt den enda skönlitterära bok jag orkat läsa (förutom poesi) samtidigt som jag har skrivit uppsats i etnologi om Poetry Slam.
Vad som gör Privat så bra är att författaren hela tiden reflekterar över det hon skriver och ifrågasätter vad det är för genre. Jag tycker att det är en slags dagbok, ett samtidsdokument över en konstnärs liv och privatliv. Revenue tar upp begreppet ”den personliga livslögnen” för trots allt skapar vi vår egen fiktion.
Det märks att författaren har studerat socialantropologi. Hennes resonemang är personligt vetenskapliga: ”I Paris kan man vårda fiktionen om Paris. Finns Paris överhuvudtaget kan man fråga sig, eller har vi skapat en gemensam berättelse om en poetisk fristad, vars gator de döda fortfarande drömmer om?”
Revenue tar sig stora friheter: spränger in en novell, återger dialoger och drömmar. Hon reflekterar över andra personliga fiktioner, bland annat Erica Jongs Rädd att flyga och Susanne Bröggers Creme fraishce.
Precis som Knausgård kretsar kring sin pappa i skrivandet, återkommer den tragiska figuren ”Pappa” i Revenues roman. Och det var så jag hittade Petra Revenue från början. Genom hennes verk ”Fysiska bevis” som var med i utställningen Love Explosion förra året på Konsthallen i Göteborg. ”Fysiska bevis” är en slags redovisning av föremål som har en koppling till konstnärens avlidna pappa. Men ännu större plats i boken tar Willy, ex-maken. Det är naket och ärligt och deprimerande och på samma gång en rolig läsupplevelse.
”Jag fascineras över dagboksskrivaren Linnea som lär mig många nya uttryck: gizmo, mongul, knast.”
Du kan läsa hela mitt omdöme på dagensbok.com där jag fick glädjen att gästrecensera en bok som jag tycker förtjänar att läsas. Inte minst för de coola ordens skull.
Nytt Café
Det ser ut som om jag sitter och skriver i någons vardagsrum, eller hur? Igår tog spökskrivaren och författarcoachen Johanna Wistrand med mig till Soulstore, ett café nära Järntorget i Göteborg (som visserligen funnits sen mars, men det var nytt för mig!).
Ny Dikt
Jag är jätteglad över att jag lyckades få ihop några lösryckta anteckningar till en kritisk dikt om ätstörningar och bantningskurer som går under arbetsnamnet ”Lollo Light”. Johanna jobbade samtidigt på en romanscen som utspelar sig på 1800-talet.
Det bästa med att skriva/jobba tillsammans är att vi sporrar varandra. Det går liksom inte att smita bara för att teet har tagit slut. Och likaväl som att vi kan distrahera varandra
kan vi också inspirera varandra. (Jag frågade Johanna om det fanns något som kallades ananasdieten och jodå det finns bekräftade hon.)
Nya Datum
Jag har en del gigs inbokade nu i höst!
Sön 20 okt, 19.00
Pustervik Open Stage, Göteborg
Lör 26 okt, 16.00
Högsbo Kulturfestival, Göteborg
Mån 28 okt, 18.00
Poetry Slam Workshop, Kulturhuset Pigalle, Nässjö
Tis 19 nov
Föreläsningar/Performance, Brinellgymnasiet, Nässjö
Sön 24 nov, 13-16
Open mic, Litteraturhuset, Göteborg
Sön 1 dec, 18.00
Lagtävling i Poetry Slam, Café Hängmattan, Göteborg
Sön 8 dec, 18.00
Poetry Slam, Höstfinal, Café Hängmattan, Göteborg
Hoppas vi ses! Så länge kan ni se några live-videos här, lyssna på några dikter här och läsa lite poesi här.
Lina Arvidsson var en av arrangörerna under SM i Poetry Slam – en underhållande MC och färgsprakande poet, men hon är också en fängslande romanförfattare. Jäv! Skulle publiken skrika om det var Poetry Slam. (Det stör tävlingen om konferenciern och poeterna tycker saker om varandra.) Jäv! skriker folk om en recenserar kompisars böcker. Men nu är jag ju inte vän med Lina privat, bara på Facebook. Jag behöver inte skriva en massa bra saker om hennes bok. Jag behöver inte, men jag vill. För Det Borde Finnas Regler är en riktigt bra ungdomsroman som jag sträckläste.
Att skriva en bok är svårt. Att skriva en bok som både är djup och rolig på samma gång är ännu svårare. Lina Arvidsson är en av dem som har lyckats och det verkar som om hon haft kul under skrivresans gång.
Språket är härligt fjortis och bitvis svengelskt: ”Anyways, så är Mirjams mobil en rosa iPhone och jag är förstås avundsjuk som en gris.” Huvudpersonen Mias liv kretsar främst kring bästisen Mirjam och hur hon ska kunna rädda henne från gubbäcklet Per.
Handlingen har alla tonåriga ingredienser såsom ångest över kroppen och livet och skolan och relationer, men författaren lyckas undvika de värsta klichéerna kanske just genom den lekfulla tonen och att karaktärerna känns lite udda men ändå vanliga. Barndomen som finns kvar i form av kanelbullar med pärlsocker blandat med ångest över sex som kanske inte är så fantastiskt som Mirjam först verkar tycka. (Fast det är befriande när Mia tittar på sitt eget kön i spegeln och beskriver det på ett positivt sätt!) De vuxna känns också äkta, särskilt Mias mamma som försöker så gott hon kan, är varken för hård eller för slapp och skrattar mest när dottern kommer hem med rosa hår.
Det enda som stör mig är att Mia beskriver mitt favoritband Guns N’ Roses ”och andra hårdrockare” som ”egentligen rätt töntiga när man tänker efter”. Men smaken är som baken! Och jag ser fram mot att läsa fler böcker författade av Lina. Under SM fick hon sin dator stulen. Där fanns flera romanutkast, som tur var hade hon sparat det mesta på andra ställen, men frågan är vem hinner skicka in till förlaget först, Lina eller tjuven?
En av de författare som har inspirerat mig är Katarina von Bredow. Jag beundrar henne för att hon vågar skriva om förbjuden kärlek utan att bli en moraltant.
Liksom jag är Katarina född och uppvuxen i Småland. Igår besökte hon Ungdomsenheten på Kulturhuset Pigalle i Nässjö för att prata om sin senaste bok Flyga Högt.
Romanen utspelar sig på ett högstadium och eftersom det var längesen Katarina själv gick i skolan bestämde hon sig för att gå om 9:an. Hon följde en klass under en vecka (ett läsår hade blivit lite väl mastigt!) och snodde utseende, repliker och musiksmak från både elever och lärare.
Jag lånade (det låter bättre än sno!) väldigt mycket från Brinellgymnasiet i Nässjö när jag skrev Punkindustriell hårdrockare med attityd. Men om jag ska skriva fler romaner i skolmiljö kanske jag också måste gå om någon klass. Även om jag får ångest när jag tänker på stolsben som skrapar mot golv och korridorer som kryllar av blickar.
Efteråt när Katarina signerade böcker kom det fram en tjej till mig och sa att hon höll på att läsa min bok! Det känns alltid lika overkligt att få höra att en främmande människa har hittat fram till min berättelse. Som om jag lämnat tillbaka det jag har lånat genom att det blivit levande för någon annan.
Louise Halvardsson 