Samlevnad står på schemat de sista veckorna innan niorna på Stadsgårdsskolan i Jönköping får sommarlov. Idag var jag och föreläste om identitet som är det stora temat i Punkindustriell hårdrockare med attityd.
Om hur vi tar på oss vissa identiteter och om hur andra skapar dem. Vilka förväntningar man har på sig beroende på vem man är – eller inte är i olika situationer. Att en hårdrockare kan förväntas supa sig full varje helg. Att en kristen kan förväntas vänta med sexdebuten.
Jag började med att presentera mig själv som 16-åring genom at läsa en bit ur min dagbok från 29 dec 1998:
”Just nu är jag ganska osäker, har identitetsproblem, försöker att vara punkrockare, hatar allt som är mainstream, saknar en kille, vill ha mer kompisar här i Nässjö, tycker inte om Nässjö för liten stad att bo i. Drömmer om att åka på Hultfredsfestivalen och om att bli författare, eller ha skrivandet som yrke, går samhällsporgrammet på gymnasiet, var i England i somras, musiken är mitt liv.”
Det är alltid kul när man lyckas inspirera folk. Efteråt kom det fram ett par elever som själva ville skriva böcker och frågade om råd. Jag tycker att det viktigaste är att skriva ur hjärtat även om man hittar på. Skriva om det som känns och bränns och aldrig ge upp!
Hur kan tolv författare samsas i skrivandet av en och samma roman? Det var förhållandevis lugnt på release-festen för Sörängens Författarlinjes kollektivroman Den Vita Linjen. Hur deras karaktärer samsas i boken är en annan story …
Tolv personer kliver på en buss i Estland: tolv livsöden och tolv liv som kommer att förändras. Jag blir genast sugen på att läsa.
På Stadsbiblioteket i Nässjö fick publiken lyssna till tre olika karaktärers röster samt en del av busschaufförens berättelse. En busschaufför som egentligen inte gillar sitt jobb. Men vad jag fascinerades mest av var utdraget där en person som aldrig rest och aldrig ens varit utanför sin hemstads gränser presenterades.
Jag fick själv frågan om jag gick skrivarlinjen på Sörängen. Nej, jag gick på Jakobsbergs Folkhögskola. För mig var det viktigt att utveckla mitt skrivande i en miljö som inte var alltför hemtam. (Jag kunde till exempel inte skriva om Nässjö förrän jag befann mig i ett annat land, i England.) Risken är att en oroar sig för mycket över vad folk ska tycka om en befinner sig på hemmaplan. De flesta av författarna på Sörängen kommer inte ifrån Nässjötrakten, men jag frågade varför deras bok utspelar sig i Estland. Svaret jag fick var att det får jag se när jag läser boken.
Lina Arvidsson var en av arrangörerna under SM i Poetry Slam – en underhållande MC och färgsprakande poet, men hon är också en fängslande romanförfattare. Jäv! Skulle publiken skrika om det var Poetry Slam. (Det stör tävlingen om konferenciern och poeterna tycker saker om varandra.) Jäv! skriker folk om en recenserar kompisars böcker. Men nu är jag ju inte vän med Lina privat, bara på Facebook. Jag behöver inte skriva en massa bra saker om hennes bok. Jag behöver inte, men jag vill. För Det Borde Finnas Regler är en riktigt bra ungdomsroman som jag sträckläste.
Att skriva en bok är svårt. Att skriva en bok som både är djup och rolig på samma gång är ännu svårare. Lina Arvidsson är en av dem som har lyckats och det verkar som om hon haft kul under skrivresans gång.
Språket är härligt fjortis och bitvis svengelskt: ”Anyways, så är Mirjams mobil en rosa iPhone och jag är förstås avundsjuk som en gris.” Huvudpersonen Mias liv kretsar främst kring bästisen Mirjam och hur hon ska kunna rädda henne från gubbäcklet Per.
Handlingen har alla tonåriga ingredienser såsom ångest över kroppen och livet och skolan och relationer, men författaren lyckas undvika de värsta klichéerna kanske just genom den lekfulla tonen och att karaktärerna känns lite udda men ändå vanliga. Barndomen som finns kvar i form av kanelbullar med pärlsocker blandat med ångest över sex som kanske inte är så fantastiskt som Mirjam först verkar tycka. (Fast det är befriande när Mia tittar på sitt eget kön i spegeln och beskriver det på ett positivt sätt!) De vuxna känns också äkta, särskilt Mias mamma som försöker så gott hon kan, är varken för hård eller för slapp och skrattar mest när dottern kommer hem med rosa hår.
Det enda som stör mig är att Mia beskriver mitt favoritband Guns N’ Roses ”och andra hårdrockare” som ”egentligen rätt töntiga när man tänker efter”. Men smaken är som baken! Och jag ser fram mot att läsa fler böcker författade av Lina. Under SM fick hon sin dator stulen. Där fanns flera romanutkast, som tur var hade hon sparat det mesta på andra ställen, men frågan är vem hinner skicka in till förlaget först, Lina eller tjuven?
Uttryck och intryck. Starka känslor. Vinnare.
På scenen ovan står Sveriges just nu bästa lag:
Göteborg, Malmö, Gotland och Huddinge.
Poetry Slam. En ganska bisarr tävlingsform. Som en blandning mellan melodifestival och konståkning.
Fast med poetiska uttryck i centrum. Poeter som står i rampljuset på scen och får poäng mellan 0,0 och 10,0 för sina prestationer på högst 3 minuter (och 9 sekunder). De som dömer är folk i publiken. Personliga preferenser kommer ofta först. Fast poängen är inte poängen – poängen är poesin! Och jag älskar det.
Jag är nöjd med mitt uttryck ovan. Mitt första SM.
Vad domarna tyckte om mina dikter
varierade mellan 4,9 och 9,4 …
Mina fina lagkamrater från Växjö:
Erica Engdahl, Jens Börjesson och Ann Dahlström
gjorde alla bra ifrån sig på scen.
Bäst i den individuella finalen var:
Mimi Märak från Norrbotten ochNino Mick från Göteborg.
De landade på samma poäng, men med utslagspoäng
vann Nino med en decimal! Otroligt starka texter från starka människor!
Omkullkastade könsnormer och ett vältrande i ord.
Andra höjdpunkter var:
*Metaforbrottningen– där poetiska karaktärer försökte överträffa varandra med svulstiga metaforer (se bilden)
*Arrangörernas tolkning av Diggi Loo Diggi Ley – vandringspokalen i Poetry Slam är en gyllene sko!
*Olivia Bergdahlfrån Göteborg som diskade sig själv i den individuella finalen genom att bland annat bjuda upp stora delar av publiken på scen för att ”köra” i hennes dikt om handbollslaget IK Nord
*Årets maskot: Åke – Arrangören Lina Arvidssons mycket speciella pingvinvän (Jag bytte även bok med Lina som har skrivit ungdomsboken ”Det borde finnas regler”)
*Årets icke-maskot: Arrangören Josef Hofferts hund som det pratades mycket om, men som aldrig visade sig
*Schlager-slammet – en blandning av poesi, sång och galenskap! Vidar Berg från Gotland hade kroppsmålat sig och såg ut som en svensk flagga och gjorde parodi på svenskheten
*Speed-slammet – där man bara hade 30 sekunder på sig att framföra en dikt … Jag körde en haiku: HAIKU HAIKU HA HAIKU HAIKU HAIKU HA HAIKU HA HAIKU *Tre stjärnskott från Umeå i den individuella finalen *Släppet av Oskar Hanskas video Nattbuss 6 *Workshop och framträdanden av Chicagopoeterna Jamila Woods och Robbie Q Telfer *Alla möten i toalettkön: hejarop, axelklappar och leenden
Jag önskar att jag hunnit prata med med fler poeter. Bara för att tala om för dem hur fantastiska de var. Dikter om att gräva hål i lekparker och att livspussla och spela tetris och förälskelser i fel saker har fastnat i mitt huvud.
Nästa år avgår SM i Poetry Slam i Umeå! Innan dess ska jag uppträda på Poesifestivalen i Nässjö 15 juni. Och Växjö Scenpoesiföreninghar en massa kul på gång!
Om några timmar beger jag mig till Malmö för SM i Poetry Slam i dagarna fyra.
Igår genrepade jag med mina lagkamrater: Jens Börjesson, Ann Dahlström och Erica Engdahl på Acoustic Stage på Café Tufvan i Växjö. Riktig festivalstämning eftersom vi var utomhus och det var roligt att testa vår team piece för första gången.
Nästa vecka ska jag delta i SM i Poetry Slam i Malmö. Jag har förberett mig genom att gå långa skogspromenader och rabbla dikter för björkar, granar och tallar. Men jag kände att jag behövde respons av någon som kan tala.
Författareleverna på Sörängens Follkhögskola i Nässjö var en mycket bättre publik än träden och jag fick deras experthjälp att välja ut de bästa dikterna.
”Hårt och aggrestivt, men ascoolt” var en av kommentarerna jag fick om min ”sammanbrottsdikt” som även fick höga poäng i SM-kvalet i Växjö. Andra gillade min humor och lekfullhet samt användandet av refränger och ramsor.
Tusen tack! säger jag till de blivande författarna och poeterna – plus läraren och poeten Niklas Törnlund.
På tisdag blir det genrep i Växjö på Acoustic Stage med mina lagkamrater Erica Engdahl, Jens Börjesson och Ann Dahlström.
Samlevnad står på schemat de sista veckorna innan niorna på Stadsgårdsskolan i Jönköping får sommarlov. Idag var jag och föreläste om identitet som är det stora temat i Punkindustriell hårdrockare med attityd. 
Louise Halvardsson 