Skratt, leenden, frågande miner, ”cringe”, tystnad och stoj och stim. Jag har mötts av så många känslor och reaktioner från högstadieelever de senaste veckorna när jag hållit i poetry slam/spoken word/poesi-workshops.
Någon skriker ”Jag vet inte vad jag ska skriva” och några minuter senare har känslorna
runnit ut på pappret. Någon annan vill inte läsa upp sin text för klassen men stannar kvar och läser den för mig när lektionen är slut. Jag får ibland bita mig i läppen för att rördhetstårarna inte ska komma fram.
Det finns också de elever som försvinner in i sina mobiler eller har blicken utanför fönstret, men det är okej. Jag vet inte vad som pågår i deras huvuden. Det är brandlarm, det är nationella prov, det är brustna hjärtan och annat pirr i kroppen.
Känslan av att inte räcka till slätas ut när jag återkommer till en skola och en elev ropar ”Hej Louise!” i korridoren och skiner med hela ansiktet. Tack för alla fina möten och för era dikter! ❤
Här kan ni läsa några av texterna som författades av elever på Gamlestadsskolan, Gärdsåsskolan, Utmarksskolan och Sandeklevsskolan i Kortedala och Bergsjön i östra Göteborg.
Några rader som fastnat hos mig:
”Mitt ansikte blir så rött/mitt hjärta blir så stort”
”Tårarna rinner, det blir som lock för ögonen”
”En himmel med hjärtan istället för moln”
Du kan läsa mer om Louise Halvardssons workshops här.
Följ Louise Halvardsson på Facebook
Följ Louise Halvardsson på Instagram
Louise Halvardsson 