Medan Knausgård behövde sex böcker för att berätta om sitt liv, lyckas Petra Revenue få sagt vad hon vill ha sagt i en enda bok. Och det är en bra bok. Faktiskt den enda skönlitterära bok jag orkat läsa (förutom poesi) samtidigt som jag har skrivit uppsats i etnologi om Poetry Slam.

Vad som gör Privat så bra är att författaren hela tiden reflekterar över det hon skriver och ifrågasätter vad det är för genre. Jag tycker att det är en slags dagbok, ett samtidsdokument över en konstnärs liv och privatliv. Revenue tar upp begreppet ”den personliga livslögnen” för trots allt skapar vi vår egen fiktion.

Det märks att författaren har studerat socialantropologi. Hennes resonemang är personligt vetenskapliga: ”I Paris kan man vårda fiktionen om Paris. Finns Paris överhuvudtaget kan man fråga sig, eller har vi skapat en gemensam berättelse om en poetisk fristad, vars gator de döda fortfarande drömmer om?”

Revenue tar sig stora friheter: spränger in en novell, återger dialoger och drömmar. Hon reflekterar över andra personliga fiktioner, bland annat Erica Jongs Rädd att flyga och Susanne Bröggers Creme fraishce.

Precis som Knausgård kretsar kring sin pappa i skrivandet, återkommer den tragiska figuren ”Pappa” i Revenues roman. Och det var så jag hittade Petra Revenue från början. Genom hennes verk ”Fysiska bevis” som var med i utställningen Love Explosion förra året på Konsthallen i Göteborg. ”Fysiska bevis” är en slags redovisning av föremål som har en koppling till konstnärens avlidna pappa. Men ännu större plats i boken tar Willy, ex-maken. Det är naket och ärligt och deprimerande och på samma gång en rolig läsupplevelse.