En poetisk föreställning som gestaltar generations- och klasskrockar mellan en mormor och ett barnbarn. Tio år efter mormoderns död börjar barnbarnet sörja och söker försoning genom fantasin. Tilltalet är varmt med absurda inslag. Mormoderns sista önskan lyder ”Tänk om jag finge se Ullared en gång till”.
På Scen: Louise Halvardsson Regi & dramaturgi: Ingrid Nilsson, fritt efter Halvardssons diktsamling Vi är inte klara med varandra – mormordikter(Poesiwerken Publishing, 2022) Foto: Nadja Itäsaari
Premiär: fredag 5 maj kl. 19:00 Esperantoscenen, Esperantoplatsen 7-9, Göteborg. Spelas även lördag 6 maj kl. 19:00.
Framförande av mormordikter på Klubb Bubbla, Örebro teater, foto: Erik Wärlegård
Hösten 2022 släpptes Louise Halvardssons diktsamling Vi är inte klara med varandra – mormordikter (Poesiwerken Publishing). Hon har framfört enstaka dikter ur samlingen på bland annat Poesimässan i Stockholm, Rum för Poesi på Bokmässan i Göteborg, Internationell poesifestival, Poesifest i Jönköping och på Klubb Bubbla på Örebro teater.
Nu ska de enstaka dikterna blir flersamma, flätas ihop till en hel föreställning. Manusbearbetning sker i samarbete med Ingrid Nilsson som också regisserar föreställningen.
Urpremiär blir i maj 2023 i Göteborg. Exakt var och när och hur många föreställningar det blir, beror på hur det går med sökta medel för detta. Här kan du läsa mer omVi är inte klara med varandra – koreograferade mormordikter. Är du arrangör och vill boka föreställningen, hör av dig till louise.ha@gmail.com
Under 2023 Louise Halvardsson är även tillgänglig att boka som föreläsare, konferencier och workshopledare/handledare inom spoken word-poesi, scenframträdande och kreativt skrivande för både unga och vuxna. Hennes specialteman är identitet, sexualitet, relationer, kreativitet och Skriva för att må bra.
Louise Halvardsson som konferencier för Fönsterpoesi på Lagerhuset, ett projekt som genomfördes 2020-2021 för att lyfta Litteraturstaden Göteborg. Foto: Jarmo Väyrynen
2022 är året då jag har tre stora projekt på gång.
Den sista drontens salong. En improviserad, turnerande föreställning på temat Harriet Löwenhjelms liv och verk tillsammans med dansaren Stina Nilsson och konstnären Helena Boström genom Studio Silk i Jönköping. Premiär 22 februari och ytterligare sex föreställningar på olika plaster.
40 dagar på en bänk i Berlin. Ett projekt för att hantera min 40-årskris. (När jag fyllde 30 gjorde jag ett projekt som hette Svenglishoch varade i 30 veckor och involverade 30 personer och 30 frågor.)
Jag bor numera i en officiell litteraturstad då Göteborg blev utnämnd till Unesco City of Literature i höstas. Förhoppningsvis leder detta till att litteraturen blir ännu mer synlig i samhället både lokalt och globalt! Jag reser gärna dit där du är.
Mormor sov bredvid en jordglob finns med i Louise Halvardssons diktsamling Kramabstinens (Poesiwerken Publishing, 2020). Videon är producerad av Forum för Poesi och Prosa och filmad av Jarmo Väyrynen. Dikterna på mormortema är en del av ett större projekt som kommer hösten 2022.
Halvardsson har känsla för rytm, assonanser och halvrim, vilket ger hennes dikter puls och eftertryck. Med förkärlek för det slängiga, talspråkliga, det enkla, det förfulade, det misslyckade, använder hon sig medvetet av jargong, ofta med lyckat resultat. – Marie Tonkin, BTJ (Bibliotekstjänst)
Varje dikt är som en liten berättelse och många är som ögonblicksbilder av en vardag. /…/ Jag tycker om råheten i många dikter.Lyssna på de här raderna till exempel:
Vi är älskande skelett klädda i kött, blod och hud
Hela poesisamlingen är en njutning att läsa men allra, allra bäst är de dikterna som är tillägnade Halvardssons mormor. Dikten ”Svarta fåret” är helt igenom perfekt – ordvalen, kompositionen, känslan – Tankar om litteratur
Boken präglas av ‘publikkontakt’, små referenser, repliker, poänger, som väcker och fäster dikterna i åhörarna. Det är drivet och öppet manipulativt och funkar förvånansvärt bra också i bokform, i synnerhet som boken givits en dokumentär touch genom scenfoton på poeten med micken i hand. – Magnus William Olsson, Örnen och kråkans, Poesiåret 2020
Det finns ett behagligt maniskt driv genom de punkdoftande texterna som förgyller bokens sidor och som läsare dras jag fort med i Halvardssons diktuniversum som glittrar av milt kaos. /…/ Kramabstinens känns som äkta vara bortom den plastic fantastic värld som dränker oss med så mycket yta att knappt någonting (i bästa fallet) finns kvar därinuti. – Nicko Smith, poet och skribent, läs hela recensionen här
Så otroligt tankvärd och fint skriven. Jag vet att man inte får göra hundöron, men ibland vill man faktiskt göra dem bara för att eftervärlden ska stanna upp på exakt samma rader som en själv när arvet en dag ska delas. Lite så tänker jag. Och lite så blev det här. Så löp och köp detta rytmiska pandemibarn till bok – Josefine Hektor, författare & journalist
Det underliggande temat är ensamhet – något som många kan relatera till i dessa oroliga tider.I boken blandar författaren både prosa och dikt för en unik upplevelse som man inte får läsa särskilt ofta. Det ger en mer personlig och intim känsla, nästan som om man var åhörare under ett av Halvardssons uppträdanden. /…/ En autentisk bok med mycket känsla! – Nabil, 1miljonboktips, läs hela recensionen här
”Dina dikter är som en vägledning, en väg genom livet”
– elev på Internationella engelska skolan i Johanneberg
(där jag gjorde författarbesök under Litteraturveckan i Göteborg)
“Vi är helnöjda. Du skötte det så proffsigt och samtidigt avslappnat (avdramatiserat), vilket jag tror var avgörande för att det faktiskt ställde upp två stycken som inte hade tänkt det när de kom. Välkommen tillbaka!”
– personal på Värnamo bibliotek (där jag var MC/konferencier + gästartist på poetry slam)
”Det var väldigt bra och på en vettig nivå för målgruppen /…/ vi hade inte trott att de som var med skulle bidra så mycket. Du lyckades visa att det inte är så farligt. Att du är öppen med att du själv tycker det är lite läskigt att exponeras kunde nog många identifiera sig med, både patienter och personal”.
– aktiveringspedagog, Rågården, Sahlgrenska rättsspykiatriska avdelningen, Göteborg
(där jag höll poesi/spoken word-workshop genom Göteborgs Poetry Slam)
”Jag tyckte att workshopen fungerade jättebra, över förväntan. Eleverna var väldigt engagerade hela tiden och de övningar du hade gav både en struktur som var till hjälp samtidigt som det fanns möjlighet att bryta mot formen och skapa något eget. Det var väldigt roligt att se hur de använde sina resurser på att så rikt sätt, det var ju både skratt och gråt, enkelt och djupt som de delade med sig av.”
– bibliotekarie Fjärdingsskolan, Borås
(där jag höll poesi/spoken word-workshop i förberedelseklass, i samarbete med Politisk poesifestival/Författarcentrum Väst)
”Tack för konsten ni sprider, ni är grymma!”, ”Moderna flagellanter med fyndiga, tänkvärda sentenser.”
– publikröster från eventet ”Skimmer allt kan hända” på Teater Uno/Esperantoscenen
(där jag gjorde ett poesi-performance med mitt poesiband Louise & Henke)
Just nu tar jag emot bokningar till hösten. Om du vill att jag ska komma till din skola/ ditt bibliotek/din fritidsgård/din scen/ditt event/din festival för att framföra poesi, föreläsa, vara konferencier eller hålla workshop (genom skapande skola eller annat projekt) hör av dig till louise.ha@gmail.com
I höst släpps även min roman Punkpoet med svensk brytning på Belletrist Publishing
och här finns mer info om min diktsamling Hejdå tonårsångest.
Kylskåpspoesi har funnits länge. Nu finns det även toapapperspoesi. Förra veckan fick deltagarna i min workshop på Lilla Edets bibliotek skriva dikter på toapapper. Jag hade egentligen planerat något helt annat som uppvärmningsövning, men eftersom Lilla Edet är känt för toapapperstillverkning tyckte jag att det passade.
Jag var också inspirerad av konstnären Inge Schiöler. För ett par månader sen såg jag filmen Ett nytt liv– om konstgruppen Göteborgskoloristerna. När Inge Schiöler låg inlagd på mentalsjukhus – som det kallades då – gjorde han teckningar på just toapapper. Och han tiggde pennor av personalen som använde olika färger när de skrev ner observationer i sjukjournalen.
Min workshop var en del av Lilla Edets kulturvecka och på morgonen hälsade jag på niorna på Nya skolan. Men då hade jag tyvärr inte kommit på idén om toapapper.
På söndag intar ett gigantiskt självkramande odjur med sex huvuden scenen på Hammok i Göteborg. Detta odjur föddes efter att SmutsKultur och Dammrotta beblandat sig med varandra. Förvänta er teatralisk poesi, poetisk musik och alla korsningar där emellan.
Klockan 20.00 (kom i tid!) på Hammok, Karl Johansgatan 11, Majorna
Det är patetiskt. Trots att jag är 32 år och har jättemånga vänner och kärlek och allt får jag fortfarande ångest när finnarna invaderar mitt ansikte. Och varför en finne på hakan just när det är höstfinal i Göteborgs Poetry Slam? Den lyste ilsket röd trots att jag försökte måla över den med nåt gammalt täckstift som jag hittat i byrålådan. När jag beklagade mig i ett SMS till en av mina poetsystrar i SmutsKultur skrev hon ”Det är en turfinne ju!”
Och det stämde. Av alla åtta poeter som kvalat sig fram till höstfinal kom jag tvåa och gick därmed vidare till årsfinalen 12 april! Hurra hurra! Och om jag är en av de fyra bästa just då kommer jag att gå vidare till SM…
Slam handlar mycket om tur. Om du har decimalerna och jurygrupperna på din sida. Om de andra poeterna kör på säkra kort eller är modiga och vågar prova nya dikter som de kanske inte kan lika bra.
I våras efter att jag skrivit uppsats om Poetry Slam kände jag en stor distans till fenomenet. Och tyvärr har jag kommit fram till att om det går bra, det vill säga om några random personer i publiken ger dig höga poäng är det jätteroligt. Om de ger dig låga poäng, för att dina dikter eller du som person inte faller dem i smaken, är det inte lika roligt.
Men vad som driver mig att fortsätta är att slamscenerna är bra scener att synas på. Det kommer alltid mycket publik och du träffar oftast bra människor. Det är en arena där du kan uttrycka något du känner starkt för med ord, röst och kropp. Förutom spårvagnsdikten körde jag dikter om min brevväxling med försäkringskassan, att släppa på rädslor och att vara arg över att inte kunna bli arg.
Louise Halvardsson 