Etikettarkiv: Evelina Varas

Mitt skrivår 2018

Publicerad den av
Svara

Årets …

Bedrift: Att jag överlevde en vecka ensam (utan internet etc.) i en stuga i Blekingeskogen och skrev och skrev och skrev. Reportaget om denna upplevelse, ”Skrivet från vildmarken” finns att läsa i Tidningen Skriva.

Bekantskap: Ulrika Mohlavyr Mohlin som är en fantastisk singer-songwriter, fotograf och konstnär som också kommer från Nässjö!

Beslut: Att utöver morgonsidor och dagbok skriva kreativt minst 20 minuter om dagen (ej redigering!) oavsett vad som händer för att hålla ångan uppe. Ofta blev det mycket mer! (Förra året var målet 30 minuter, men det kändes som för stor press även om jag uppnådde det.)

Besvikelse: Att mina föräldrar stack från mitt poesigig med Louise & Henke på Tranås At the Fringe-festival för att kolla VM-fotboll (plus att hela programmet blev omstuvat pga regn och fotboll och vi fick hälften så mycket publik).

Bild: Paniken som utbyttes i glädje efter att min gamla dator kraschat och jag skaffat en ny . Mest glad över att jag inte förlorade något viktigt som jag skrivit. Glöm inte att säkerhetskopiera, vänner!

Biljett: Flygbiljetten tur och retur Makedonien som sponsrades av Svenska akademin för att jag och flera andra poeter (från Författarcentrum Väst i Göteborg och Migjeni i Borås) skulle medverka i ett litterärt kulturutbyte.

Bokupplevelse:
Roman: Väggen av Marlen Haushofer i nyöversättning. Originalet på tyska kom redan på 1960-talet. En kvinna blir avskärmad från civilisationen genom en vägg. På andra sidan är alla döda. Hon försöker överleva och har sin hund och katt och ko. Fascinerande läsning.

Diktsamling: Männen av Evelina Varas. Brutalt ärligt och smärtsamt vackert skildras relationer med fyra olika män.

Bästa: Att jag fick ett nytt bokkontrakt!!! I augusti/september 2019 släpps romanen Punkpoet med svensk brytning på Belletrist Publishing.

Och min diktsamling Hejdå tonårsångest som släpptes 2017 nominerades till Selmapriset.

Bubblare: Att jag genom Poesiwerken drev Klubb LäsBar på Crippas Café, höll poesi/spoken word/poetry slam-workshops på skolor, bibliotek och sjukhus och giggade massor, bland annat med The Soft Revolution of Goth Punk Poetry på Draken på Gothenburg Fringe Festival.

Följ Louise Halvardsson på Facebook

Följ Louise Halvardsson på Instagram

 

Hej 2016: en balans mellan ödmjukhet och skryt

Publicerad den av
Svara
Ett kollage med mina förväntningar 2016. Material: gamla Skriva-tidningar, diverse reklamblad och nagellack

Ett kollage med mina förväntningar 2016. Material: gamla Skriva-tidningar, diverse reklamblad och nagellack

Då har jag äntligen förmått mig att slänga det krossade glaset, dammsuga upp saltet från mattan och plocka bort chipssmulorna från soffan. 2016 kan börja. Den nya almanackan är uppsatt på väggen. Bland alla katter och konstnärer valde jag till slut en almanacka med naturmotiv. Att det står Carpe Diem på framsidan och att varje månadsbild är prydd med ett käckt citat om att leva här och nu är mindre viktigt. Ville bara ha nåt vilsamt att vila ögonen på när jag vrider huvudet åt vänster. För det är där almanackan hänger, lite till vänster om min arbetsplats, mitt skrivbord med utsikt mot en gata där det springer både rådjur och katter och en och annan människa.

Det fanns en tid då jag bloggade. Det gör jag knappt längre. Jag bara postar uppdateringar om mina fantastiska boksläpp och mina fantastiska konster på scen och mina fantastiska workshops på skolor. Om du tittar in på den här mutationen mellan hemsida och blogg kanske du stör dig på hur mycket jag gör och att jag ”är överallt” som någon uttryckte det. Jag gör ju alla de här sakerna och jag är bra på dem; det är mitt jobb. Samtidigt spyr jag på mig själv. För jag vet att det finns stunder då jag verkligen mår skit och de stunderna får ingen på internet veta något om. Jag brottas ständigt med att hitta balansen mellan ödmjukhet och skryt. Jante är min värsta fiende. Något jag försöker reda ut i dikten som går att klicka på nedan.

Och på självaste nyårsafton fick jag höra en underbart befriande dikt av Evelina Varas om att drabbas av skam i kroppen och vett i skallen. Jag är trött på att tona ner mig själv men inser faktiskt att jag inte kan vara överallt jämt. Det sliter på kroppen och knoppen. Och jag är lika rädd för framgång som jag är för att misslyckas. Därför har jag formulerat två nyårslöften utan inbördes ordning:

  • våga säga Nej!
  • våga vara Bra!

Så fortsätt att bjuda in mig till såväl fester som uppläsningar, författarbesök och workshops. Men det finns en risk att jag säger nej eller helt enkelt är utomjordiskt bra.