Vi vet om vår kamp,
vi vårdar den
Vi river upp parketten med den,
vi hackar,
sliter
– Ur VI, TIGERHJÄRTAT

Som poet är det bra att läsa eller lyssna mycket på andras poesi. För att hämta inspiration. För att lära sig något. Ta reda på vad man gillar och inte gillar. Det är bra att läsa många olika slags dikter.

Jag har följt Charlotte Qvandts poetiska resa i tolv år. Vi gick gick i samma klass på Skrivarverkstaden på Jakobsbergs Folkhögskola. Då tyckte jag att hon skrev abstrakta dikter som satte griller i huvudet på mig. Hon fortsatte skriva abstrakta dikter som hon skickade till mig i England. Jag vred och vände på hennes formuleringar, försökte förstå vad det handlade om. Men det betydde inte att jag inte tyckte om det. För det lät vackert och väckte tankar hos mig. Jag var bara besatt av att försöka förstå.

Nu har jag släppt det där med att försöka förstå. Jag läser och låter vissa formuleringar fastna. Ungefär som när man lyssnar på en låttext. Vissa rader drabbar en och blir kvar. Och nu känns det faktiskt som jag förstår på riktigt, på ett djupare plan.

”Lotta” eller ”Lotus”, som jag kallar henne, har överrumplat mig med sina två senaste diktsamlingar. Dels Klarnar du, som kom ut 2013 på FEL Förlag, och dels VI, TIGERHJÄRTAT som kom ut 2014 på Homlstrand Böcker.

Klarnar du är en lång dialog med en myndighet. Ja vet, det låter helt knasigt. Men det är fantastiskt. Hur dikterna driver med det byråkratiska språket.

MYNDIGHETEN: När du läser lagtexter i ditt dagliga arbete kan du tänka på dem som på poesi. Läs brottsbalken och låt dig ryckas med av dess logiska dans!

JAG: Jag är inte särskilt bra på att dansa.

MYNDIGHETEN. I sammanhanget gäller dans som ett svar på en rytmisk puls.

– Ur, Klarnar du