Hej Europa!

IMG_8096

Mina senaste poetfynd: Marianne Larsen från Danmark och Brane Mozetic från Slovenien.

På kort tid har jag fått möjligheten att träffa, samarbeta och uppträda tillsammans med poeter och författare från olika länder i Europa. Först genom North Sea Writers’ Exchange i Strömstad och nu senast i lördags på Politisk Poesifestival på Stadsbiblioteket i Göteborg.

En kvinna som var med i mitt Svenglish-projekt svarade så här på frågan varför hon ville ha ett utbyte med folk från andra länder:

‘I crave it and need it, otherwise I’m in the dessert, I need another dimension, like flowers need rain, it rocks my world.’

Hon tog bland annat mot språkstudenter i sitt hem. Och nu förstår jag verkligen vad hon menar. Det har varit fantastiskt att prata med poeter från Island, Färöarna, Danmark, Bulgarien och Slovenien. Att inse att även om vi har olika erfarenheter av livet delar vi ett uttryckssätt. Och nu ska jag avnjuta böckerna jag fick med mig från i lördags. På danska och engelska (översatt från slovenska.)

Tack till föreningen Möte Kambodja-Sverige för fint arrangemang! (De som var på festivalen i fredags kunde även se en poet från Kambodja via Skype från USA.)

Ylvas läsdagbok recenserar Svenglish!

svenglishBloggen Ylvas läsdagbok recenserar Svenglish:

”… kärleken till skrivandet genomsyrar denna välskrivna och underhållande bok. Det är särskilt kul för mig att läsa den eftersom min svärmor är engelsk och mina föräldrar är (pensionerade) engelsklärare, men jag tror att den kan vara intressant till exempel för unga människor i liknande situationer, som inte vet vad de ska göra och personer som är nyfikna på hur andra lever.”

Klicka här för att läsa hela recensionen

Svenglish kan vinna Selmapriset!

svenglishSvenglish kan vinna Selmapriset 2015

Jag är så glad och överraskad! Svenglish – en 30-årings resa genom vardagen finns med bland de 10 böcker som kan vinna Selmapriset. Totalt hade 180 bidrag skickats in till tävlingen som arrangeras av bokutgivaren Vulkan.

Selmapriset instiftades förra året för att uppmärksamma böcker som ges ut på egen hand. I år sitter Linda Skugge, Tidningen Skrivas chefredaktör Per Adolfsson och författaren Elisabeth Mannerfeldt i juryn.

Här finns listan med de 10 nominerade.

Boktips: VI, TIGERHJÄRTAT och Klarnar du av Charlotte Qvandt

Vi vet om vår kamp,
vi vårdar den
Vi river upp parketten med den,
vi hackar,
sliter
Ur VI, TIGERHJÄRTAT

IMG_6271Som poet är det bra att läsa eller lyssna mycket på andras poesi. För att hämta inspiration. För att lära sig något. Ta reda på vad man gillar och inte gillar. Det är bra att läsa många olika slags dikter.

Jag har följt Charlotte Qvandts poetiska resa i tolv år. Vi gick gick i samma klass på Skrivarverkstaden på Jakobsbergs Folkhögskola. Då tyckte jag att hon skrev abstrakta dikter som satte griller i huvudet på mig. Hon fortsatte skriva abstrakta dikter som hon skickade till mig i England. Jag vred och vände på hennes formuleringar, försökte förstå vad det handlade om. Men det betydde inte att jag inte tyckte om det. För det lät vackert och väckte tankar hos mig. Jag var bara besatt av att försöka förstå.

Nu har jag släppt det där med att försöka förstå. Jag läser och låter vissa formuleringar fastna. Ungefär som när man lyssnar på en låttext. Vissa rader drabbar en och blir kvar. Och nu känns det faktiskt som jag förstår på riktigt, på ett djupare plan.

”Lotta” eller ”Lotus”, som jag kallar henne, har överrumplat mig med sina två senaste diktsamlingar. Dels Klarnar du, som kom ut 2013 på FEL Förlag, och dels VI, TIGERHJÄRTAT som kom ut 2014 på Homlstrand Böcker.

Klarnar du är en lång dialog med en myndighet. Ja vet, det låter helt knasigt. Men det är fantastiskt. Hur dikterna driver med det byråkratiska språket.

MYNDIGHETEN: När du läser lagtexter i ditt dagliga arbete kan du tänka på dem som på poesi. Läs brottsbalken och låt dig ryckas med av dess logiska dans!

JAG: Jag är inte särskilt bra på att dansa.

MYNDIGHETEN. I sammanhanget gäller dans som ett svar på en rytmisk puls.

Ur, Klarnar du

Boktips: Jag är skillnad av Bobbi A Sand

jag-ar-skillnad

Autenticitet

Antingen har författaren Bobbi A Sand gjort den bästa research jag varit med om eller så har hon helt enkelt levt huvudpersonen Maxis (a.k.a. Jonathan) liv. Kanske är det en kombination. Romanen känns oerhört autentiskt, den där konstruerade känslan jag kan störa mig på i en del böcker saknas helt. Det här är äkta och det gör ont.

Permafrostpassion

Vad som gör att det känns så äkta är att inget är tillrättalagt vare sig det handlar om sexualitet eller självmordstankar. Maxis passion är hans band Permafrost, men mitt under en turné börjar bandet falla sönder. Maxi blir mer och mer Jonathan bakom masken. Läsaren får följa honom när han försöker reda ut sitt liv hos en psykolog utan att det blir klyschigt eller sentimentalt. Kapitlet där Jonathan föreställer sig en ”dödsklinik” är fenomenalt: otäckt och tänkvärt på samma gång. Även om alla trådar följs upp mot slutet, så nystas de inte ihop till en stor gullig boll. Livet är som det är.

Exakt subkultur

Språket flyter på, enkelt och rakt, med en och annan träffsäker metafor. Beskrivningarna av Maxis verklighet i Malmö och den subkultur han tillhör är exakta. Jag har bara gott att säga och boken överträffade mina förväntningar som redan var goda till att börja med.

Karaktärer som påverkar

Det är flera år sen nu som jag träffade Bobbi A Sand på Bokmässan i Göteborg och jag är glad över att hennes böcker äntligen har kommit ut! Själv hade jag turen att vinna Jag är skillnad i en tävling som gick ut på att nämna en romankaraktär som har påverkat ens liv. Jag valde Sophie från Unni Drougges debutroman Jag! Jag! Jag!. Sophie inspirerade mig att lyssna på Velvet Underground och fick mig att åka till London, men framförallt att våga gå min egen väg i livet. Jonathan har också inspirerat mig. Att vara snäll mot mig själv och ta hand om mina vänner. Fast så hade jag nog inte tänkt om jag läst boken när jag var sexton. Då hade Maxi säkert fått mig att lyssna på industri och starta ett band!

Här kan du läsa mer om Bobbis berättelsevärld Transcenders

och här är ett av alla ställen där kan du köpa boken.

Bokmässan 2013: Försäljning och Författarspaning

1374380_10151724117110073_1584521915_nPunkindustriell hårdrockare med attityd sålde slut på bokmässan! Det gjorde även Caitlin Moran’s Konsten att vara kvinna och Martin Schibbyes & Johan Perssons 438 dagar. (Att deras förlag hade med sig betydligt fler exemplar av böckerna hör inte till saken.)

Min bokmässa kan sammanfattas med:

*Hej! Vill du ha en påse? (På dagarna jobbade jag i Bonniermontrarna på uppdrag av Akademibokhandeln med att sälja böcker.)

*Titta! Där är Maria Sveland/Carl-Einar Häckner/Leif Pagrotsky … (På kvällarna hängde jag på Park – hotellbaren på Avenyn dit ”alla” går – och spanade på författare och andra kändisar tillsammans med celebriteter som Sara Starkström, Anna Liv Lidström, Anna Carlén och inte minst Lina Arvidsson som har bloggat om mässan här.)

*Shit! Vad sa jag nu? (Jag blev intervjuad av dagensbok.com. Snart kommer den upp på deras hemsida.)

*Jag hann bara lyssna på två monterprogram. Dregen och Caitlin Moran. De pratade om att stjäla taxis och hur onödigt och ont det känns att raka könshåret. Ni får själva gissa vem som pratade om vad.

*Jag köpte bara två böcker: Malin Roca Ahlgrens Stadsfjäril och Dominica Radulescus Tåg till Trieste (Jag ville köpa en bok av en Rumänsk författare eftersom Rumänien var årets temaland.)

*Jag sörjer att jag inte fick tillfälle att kika in på Rum för Poesi eller se några av Poetry Slam-programpunkterna. Men jag fick i alla fall krama en del poeter!

Nu har jag ont i magen för jag var så trött när jag kom hem ikväll att jag inte orkade fixa mat. Det blev choklad, nötter och folköl till middag.

Foto: Sara Starkström

Skrik för Trasdockan!

IMG_3527Det går att skrika även med skrivna ord och det är precis vad författarna i antologin Skrik för Trasdockan gör. ATSUB som ger ut boken kämpar för att barn och ungdomar som utsatts för övergrepp ska bli hörda och tagna på allvar.

Jag medverkar med texten Nej!, publicerad under mitt poetnamn Lou Ice. (Det finnas en annan poet som medverkar i boken under namnet Louise, men det är alltså inte jag.) Från början skrev jag texten som en reaktion på våldtäktsdomen i Umeå där förövarna friades efter att ha förgripit sig på en 16-årig tjej.

Här kan du läsa en ocensurerad version av min dikt Nej!

Andra poeter som medverkar är bland annat Erica Engdahl, Ann Dahlström och EliSophie Andree som alla var med på SM i Poetry Slam.

På lördag är det Trasdockans dag och då anordnas en stor manifestation i Stockholm med olika artister. Här kan du köpa boken. Alla intäkter går till de utsatta barnen.

En Roman – Tolv Författare

IMG_3059IMG_3070Hur kan tolv författare samsas i skrivandet av en och samma roman? Det var förhållandevis lugnt på release-festen för Sörängens Författarlinjes kollektivroman Den Vita Linjen. Hur deras karaktärer samsas i boken är en annan story …

Tolv personer kliver på en buss i Estland: tolv livsöden och tolv liv som kommer att förändras. Jag blir genast sugen på att läsa.

På Stadsbiblioteket i Nässjö fick publiken lyssna till tre olika karaktärers röster samt en del av busschaufförens berättelse. En busschaufför som egentligen inte gillar sitt jobb. Men vad jag fascinerades mest av var utdraget där en person som aldrig rest och aldrig ens varit utanför sin hemstads gränser presenterades.

Jag fick själv frågan om jag gick skrivarlinjen på Sörängen. Nej, jag gick på Jakobsbergs Folkhögskola. För mig var det viktigt att utveckla mitt skrivande i en miljö som inte var alltför hemtam. (Jag kunde till exempel inte skriva om Nässjö förrän jag befann mig i ett annat land, i England.) Risken är att en oroar sig för mycket över vad folk ska tycka om en befinner sig på hemmaplan. De flesta av författarna på Sörängen kommer inte ifrån Nässjötrakten, men jag frågade varför deras bok utspelar sig i Estland. Svaret jag fick var att det får jag se när jag läser boken.