Tolv timmar på tåg och fyra timmars sömn på ett vardagsrumsgolv för en halvtimme på scen. Det var värt det.

Förlaget Om A är B så C arrangerade en Spoken Word-kväll i samband med festivalen Å-draget i Gävle och det var ett redigt drag på poeterna.

För första gången provade jag att vara tre versioner av mig själv under en och samma kväll:

* Louise som just nu bor i Göteborg

* Lou Ice från Brighton, England

* Amanda från Nässjö (det vill säga mitt tonårs-alter-ego i Punkindustriell hårdrockare med attityd)

En annan person som var i karaktär var Ingela Wall som gav oss ett smakprov från sin poetiska föreställning KOM IHÅG! Köp mjölk, skaffa barn. Svart humor och inspirerande iakttagelser kring barnlöshet och graviditet.

Oskar Hanskas framträdande var extra känslosamt eftersom han kommer från Gävle och hade ett och annat att säga om småstadsmentaliteten som säkert inte är värre än på andra orter …

Henrik Karlsson läste en novell som gick runt i en cirkel och det var en lättnad när han slutade läsa. Inte för att novellen var dålig, men det skapade en obehaglig känsla, som om publiken var fångade i texten.

Mina småländska poetkollegor Ann Dahlström och Marie Nilsson imponerade också med både allvarliga och ironiska texter. Och extra imponerande var efterfesten vi lyckades hamna på. Klubb med viss dress code, rosévin i ett kök och fyra personer på arrangörens vardagsrumsgolv. I say no more …

Johan Hjort ramade in kvällen med sina ljudlandskap och fick mig att lyssna extra noga på trafikljusklicket, men jag lyckades tyvärr inte fånga honom på bild.

Och det här är middle of nowhere nånstans utanför Enköping där jag hamnade efter att ha missat stiga av bussen vid Enköpings station där jag skulle byta till tåg … Med mitt rosa hår och röda kängor lyckades jag övertyga busschaufför och tågpersonal att jag var en berömd poet på turné och slapp lösa ny biljett.

Foton där jag är närvarande är tagna av Emily Brandon-Cox.