Spoken Word på Å-draget i Gävle: Det glamorösa livet som estradpoet

1236934_10151562858845426_879343848_nTolv timmar på tåg och fyra timmars sömn på ett vardagsrumsgolv för en halvtimme på scen. Det var värt det.

Förlaget Om A är B så C arrangerade en Spoken Word-kväll i samband med festivalen Å-draget i Gävle och det var ett redigt drag på poeterna.

För första gången provade jag att vara tre versioner av mig själv under en och samma kväll:

* Louise som just nu bor i Göteborg

* Lou Ice från Brighton, England

* Amanda från Nässjö (det vill säga mitt tonårs-alter-ego i Punkindustriell hårdrockare med attityd)

IMG_3676En annan person som var i karaktär var Ingela Wall som gav oss ett smakprov från sin poetiska föreställning KOM IHÅG! Köp mjölk, skaffa barn. Svart humor och inspirerande iakttagelser kring barnlöshet och graviditet.

IMG_3694Oskar Hanskas framträdande var extra känslosamt eftersom han kommer från Gävle och hade ett och annat att säga om småstadsmentaliteten som säkert inte är värre än på andra orter …

IMG_3688Henrik Karlsson läste en novell som gick runt i en cirkel och det var en lättnad när han slutade läsa. Inte för att novellen var dålig, men det skapade en obehaglig känsla, som om publiken var fångade i texten.

IMG_3699

Mina småländska poetkollegor Ann Dahlström och Marie Nilsson imponerade också med både allvarliga och ironiska texter. Och extra imponerande var efterfesten vi lyckades hamna på. Klubb med viss dress code, rosévin i ett kök och fyra personer på arrangörens vardagsrumsgolv. I say no more …

Johan Hjort ramade in kvällen med sina ljudlandskap och fick mig att lyssna extra noga på trafikljusklicket, men jag lyckades tyvärr inte fånga honom på bild.

IMG_3706Och det här är middle of nowhere nånstans utanför Enköping där jag hamnade efter att ha missat stiga av bussen vid Enköpings station där jag skulle byta till tåg … Med mitt rosa hår och röda kängor lyckades jag övertyga busschaufför och tågpersonal att jag var en berömd poet på turné och slapp lösa ny biljett.

Foton där jag är närvarande är tagna av Emily Brandon-Cox.

Poesifestivalen i Nässjö: Känslor, kompetens och uppgörelse med hemstaden

IMG_3268Tänk att det finns en Poesifestival i Nässjö. Även om det bara var en dag (jämfört med tre dagar andra år) så är det fantastiskt att festivalen finns överhuvudtaget.  I Nässjö. Hålan som jag växte upp i. Där ingenting någonsin hände förutom att Dregen skymtade förbi på stan någon gång.

När jag var sexton skickade jag in dikter till en tävling i samband med poesifestivalen i Nässö. Ingenting hände. Jag bojkottade festivalen i flera år och kände mig missförstådd. Fast det kanske var tur att publiken slapp utsättas för mina svarta dikter om häxor…

IMG_3262Femton år senare är jag del av en av programpunkterna – står på scen och får betalt för det. Det är stort. Jag har vunnit Poetry Slam-tävlingar i England och tävlat i SM i Poetry Slam, men det här är större. Just att bli profet i sin egen hemstad är svårt. Att se gamla gymnasiepolare och kompisars mammor och min faster i publiken gör mig extra nervös, som om jag måste bevisa att jag är bättre än vad jag är. Nu har jag ju inte blivit någon profet. Dikter om maskrosor och komposter, drömmar och utopier istället för häxor. Ändå samma ångest i botten. Fjärilar i magen och halsen.

IMG_3255Inte helt oväntat var det Bob Hansson som stod för de mesta och bästa och flesta visdomarna. Påminner om att vi måste njuta och sluta vara så himla kompetenta och prestationsfixerade. Att vi redan har vunnit bara genom att födas.

Och det är stort att Bob är en helt vanlig människa som sitter i publiken när jag står på scen. Ändå har han det där profetskimret som gör att mina fjärilar fladdrar lite extra. När jag såg honom första gången – på Jakobsbergs Folkhögskola – för elva år sen upplevde jag ett så kallat life changing moment. Som om jag äntligen förstod meningen med poesi. Närvaro. Inget svårt och svart och häxor och sånt.

IMG_3264 - version 2Att göra upp med hemstäder kanske är något man får tampas med hela livet. Oskar Hanska verkar ha ett lika stort hatkärleksförhållande till sin hemstad Gävle som jag har till Nässjö. (”Den här staden tog mitt liv gång på gång på gång men jag tar den tillbaka i en sång om dom som kom att kallas överlevande”) Hans hårda – men mjuka innerst inne – dikter snurrar fortfarande runt i min skalle och i min dator. Hans skiva Krokodiltårar är grym.

Nu sitter jag på tåget ”hem” som för tillfället är Göteborg. Upplever något slags antiklimax, en obehaglig känsla av jag-vet-inte-vad, men är tacksam för alla tankar och känslor som har väckts i mig. Inte minst genom Nahide Arabadjis modiga känsloexplosiva dikter. (Jag blev så berörd att min kamera skakade därav ingen bild.)

Innan Bob och innan ”inslaget av Poetry Slam” visades Angela Garcias dokumentär om några svenska poeter som bland annat pratade om vilka andra konstformer förutom poesin som låg dem varmt om hjärtat. Jag tror att jag gillar estradpoesi/scenpoesi/spoken word/poetry slam så mycket för att det ger mig en känsla av poesi, teater, story-telling, stand-up och musik på samma gång. Vad som helst kan hända. Och igår hände det i Nässjö.

På Lördag: Poesifestivalen i Nässjö

poesifestivalenPå lördag, 15 juni, händer det grejer i Nässjö Rock City.
Och nu pratar jag inte om Coverfestivalen där Nicke Borg från Backyard Babies ska spela ”icke-covers” … Jag pratar om Poesifestivalen!

16.45 står jag på scen i Orkestersalen på Kulturhuset Pigalle.

Och Bob Hansson kommer dit. Och Oskar Hanska. Och en massa andra coola poeter.

Här är hela programmet:

Kl. 12.00-14.00 Lokala poeter i Ungdomsgården
Kl. 14.15-15.15 Poeten Ángela Garcia och konstnären Andrés Felipe, Colombia, i Orkestersalen
Kl. 15.30-16.30 Poeten, författaren och estradören Bob Hansson, i Teatersalongen
Kl. 16.45-17.30 Poetry slam-poeter (Oskar Hanska, Nahide Arabadji och Louise Halvardsson) med både internationell och lokal prägel, i Orkestersalen

Intryck från SM i Poetry Slam i Malmö

IMG_3012Uttryck och intryck. Starka känslor. Vinnare.
På scenen ovan står Sveriges just nu bästa lag:
Göteborg, Malmö, Gotland och Huddinge.

Poetry Slam. En ganska bisarr tävlingsform.
Som en blandning mellan melodifestival och konståkning.
Fast med poetiska uttryck i centrum.
Poeter som står i rampljuset på scen och får poäng
mellan 0,0 och 10,0 för sina prestationer på högst 3 minuter (och 9 sekunder).
De som dömer är folk i publiken.
Personliga preferenser kommer ofta först.
Fast poängen är inte poängen – poängen är poesin!
Och jag älskar det.


Jag är nöjd med mitt uttryck ovan. Mitt första SM.
Vad domarna tyckte om mina dikter
varierade mellan 4,9 och 9,4 …
Mina fina lagkamrater från Växjö:
Erica Engdahl, Jens Börjesson och Ann Dahlström
gjorde alla bra ifrån sig på scen.

IMG_3021

Bäst i den individuella finalen var:
Mimi Märak från Norrbotten och Nino Mick från Göteborg.
De landade på samma poäng, men med utslagspoäng
vann Nino med en decimal! Otroligt starka texter från starka människor!
Omkullkastade könsnormer och ett vältrande i ord.

IMG_2999

Andra höjdpunkter var:

*Metaforbrottningen – där poetiska karaktärer försökte överträffa varandra med svulstiga metaforer (se bilden)
*Arrangörernas tolkning av Diggi Loo Diggi Ley – vandringspokalen i Poetry Slam är en gyllene sko!
*Olivia Bergdahl från Göteborg som diskade sig själv i den individuella finalen genom att bland annat bjuda upp stora delar av publiken på scen för att ”köra” i hennes dikt om handbollslaget IK Nord
*Årets maskot: Åke – Arrangören Lina Arvidssons mycket speciella pingvinvän (Jag bytte även bok med Lina som har skrivit ungdomsboken ”Det borde finnas regler”)
*Årets icke-maskot: Arrangören Josef Hofferts hund som det pratades mycket om, men som aldrig visade sig
*Schlager-slammet – en blandning av poesi, sång och galenskap! Vidar Berg från Gotland hade kroppsmålat sig och såg ut som en svensk flagga och gjorde parodi på svenskheten
*Speed-slammet – där man bara hade 30 sekunder på sig att framföra en dikt … Jag körde en haiku:
HAIKU HAIKU HA
HAIKU HAIKU HAIKU HA
HAIKU HA HAIKU
*Tre stjärnskott från Umeå i den individuella finalen
*Släppet av Oskar Hanskas video Nattbuss 6
*Workshop och framträdanden av Chicagopoeterna Jamila Woods och Robbie Q Telfer
*Alla möten i toalettkön: hejarop, axelklappar och leenden

Jag önskar att jag hunnit prata med med fler poeter. Bara för att tala om för dem hur fantastiska de var. Dikter om att gräva hål i lekparker och att livspussla och spela tetris och förälskelser i fel saker har fastnat i mitt huvud.

Nästa år avgår SM i Poetry Slam i Umeå! Innan dess ska jag uppträda på Poesifestivalen i Nässjö 15 juni. Och Växjö Scenpoesiförening har en massa kul på gång!

IN ENGLISH