Skrik för Trasdockan!

IMG_3527Det går att skrika även med skrivna ord och det är precis vad författarna i antologin Skrik för Trasdockan gör. ATSUB som ger ut boken kämpar för att barn och ungdomar som utsatts för övergrepp ska bli hörda och tagna på allvar.

Jag medverkar med texten Nej!, publicerad under mitt poetnamn Lou Ice. (Det finnas en annan poet som medverkar i boken under namnet Louise, men det är alltså inte jag.) Från början skrev jag texten som en reaktion på våldtäktsdomen i Umeå där förövarna friades efter att ha förgripit sig på en 16-årig tjej.

Här kan du läsa en ocensurerad version av min dikt Nej!

Andra poeter som medverkar är bland annat Erica Engdahl, Ann Dahlström och EliSophie Andree som alla var med på SM i Poetry Slam.

På lördag är det Trasdockans dag och då anordnas en stor manifestation i Stockholm med olika artister. Här kan du köpa boken. Alla intäkter går till de utsatta barnen.

En Roman – Tolv Författare

IMG_3059IMG_3070Hur kan tolv författare samsas i skrivandet av en och samma roman? Det var förhållandevis lugnt på release-festen för Sörängens Författarlinjes kollektivroman Den Vita Linjen. Hur deras karaktärer samsas i boken är en annan story …

Tolv personer kliver på en buss i Estland: tolv livsöden och tolv liv som kommer att förändras. Jag blir genast sugen på att läsa.

På Stadsbiblioteket i Nässjö fick publiken lyssna till tre olika karaktärers röster samt en del av busschaufförens berättelse. En busschaufför som egentligen inte gillar sitt jobb. Men vad jag fascinerades mest av var utdraget där en person som aldrig rest och aldrig ens varit utanför sin hemstads gränser presenterades.

Jag fick själv frågan om jag gick skrivarlinjen på Sörängen. Nej, jag gick på Jakobsbergs Folkhögskola. För mig var det viktigt att utveckla mitt skrivande i en miljö som inte var alltför hemtam. (Jag kunde till exempel inte skriva om Nässjö förrän jag befann mig i ett annat land, i England.) Risken är att en oroar sig för mycket över vad folk ska tycka om en befinner sig på hemmaplan. De flesta av författarna på Sörängen kommer inte ifrån Nässjötrakten, men jag frågade varför deras bok utspelar sig i Estland. Svaret jag fick var att det får jag se när jag läser boken.