Min största skräck när jag håller i workshops är att deltagarna ska stirra in i väggen, vägra skriva eller säga något och smita hem innan tiden är slut. På ungdomsgården på Kulturhuset Pigalle i Nässjö var det tvärtom.

Pennorna rusade över pappret, de flesta ville läsa upp sina texter och dessutom spexa till det med yvigt scenspråk. Vi provade att läsa dikter med och utan inlevelse, med hög och låg röst, med och utan pauser. Innan jag visste ordet av hade vi dragit över tiden eftersom det blev så många intressanta diskussioner. Bland annat om att skriva på engelska.

Vi var överens om att det blir mer direkt, att det inte går att gömma oss när vi skriver på vårt modersmål. Ändå skrev en av deltagarna en dikt på engelska, till sitt inre barn, som verkligen berörde trots språkdistansen. En annan deltagare blandade engelskt och svenskt i sin dikt. En tredje deltagare tyckte att diskbänksrealismen har tagit över bland svenska poeter och att det finns en mer episk/lyrisk tradition hos engelska poeter. Själv lyckades hon blanda ett böljande språk med en önskan om att bo i Mumindalen.

Ännu finns det ingen Poetry Slam-scen i Nässjö, men eftersom den poetiska gnistan finns hos de unga vuxna tror jag att det kommer hända saker framöver.

Vill du att jag ska komma till din ungdomsgård, din skola eller ditt bibliotek och hålla i en workshop är det bara att höra av sig här!