Klivet från Högstadiet till Gymnasiet

IMG_3245Det är bara några få kliv mellan högstadiet (Altorpsskolan, till vänster) och gymnasiet (Kunskapskällan, till höger) i Herrljunga. Men det inre klivet mellan grundskolan och gymnasiet är desto större.

Idag föreläste jag för Altorpsskolans nior om mitt kliv från tyst och blyg högstadietjej till en något mer självsäker punkrockig gymnasietjej. Och så pratade  jag förstås om mitt alterego Amanda i Punkindustriell hårdrockare med attityd.

Sommaren mellan nian och ettan var väldigt viktig för mig. Det var två saker som påverkade mig extra mycket. Dels språkresan jag gjorde till England där jag fick nya bekantskaper och insåg att jag inte var så ful och tråkig som jag trodde att jag var. Dels sommarjobbet på biblioteket i Nässjö där jag upptäckte Unni Drougges debutroman Jag! Jag! Jag! – en bok som inspirerade mig att gå min egen väg och hitta min egen stil.

Jag önskar alla nior i Herrljunga en fin sommar och hoppas att ni finner er väg genom gymnasiedjungeln!

Identitet på Stadsgårdsskolan i Jönköping

IMG_3082Samlevnad står på schemat de sista veckorna innan niorna på Stadsgårdsskolan i Jönköping får sommarlov. Idag var jag och föreläste om identitet som är det stora temat i Punkindustriell hårdrockare med attityd.

Om hur vi tar på oss vissa identiteter och om hur andra skapar dem. Vilka förväntningar man har på sig beroende på vem man är – eller inte är i olika situationer. Att en hårdrockare kan förväntas supa sig full varje helg. Att en kristen kan förväntas vänta med sexdebuten.

Jag började med att presentera mig själv som 16-åring genom at läsa en bit ur min dagbok från 29 dec 1998:

”Just nu är jag ganska osäker, har identitetsproblem, försöker att vara punkrockare, hatar allt som är mainstream, saknar en kille, vill ha mer kompisar här i Nässjö, tycker inte om Nässjö för liten stad att bo i. Drömmer om att åka på Hultfredsfestivalen och om att bli författare, eller ha skrivandet som yrke, går samhällsporgrammet på gymnasiet, var i England i somras, musiken är mitt liv.”

Det är alltid kul när man lyckas inspirera folk. Efteråt kom det fram ett par elever som själva ville skriva böcker och frågade om råd. Jag tycker att det viktigaste är att skriva ur hjärtat även om man hittar på. Skriva om det som känns och bränns och aldrig ge upp!

Boktips: Det Borde Finnas Regler

IMG_3032Lina Arvidsson var en av arrangörerna under SM i Poetry Slam – en underhållande MC och färgsprakande poet, men hon är också en fängslande romanförfattare. Jäv! Skulle publiken skrika om det var Poetry Slam. (Det stör tävlingen om konferenciern och poeterna tycker saker om varandra.) Jäv! skriker folk om en recenserar kompisars böcker. Men nu är jag ju inte vän med Lina privat, bara på Facebook. Jag behöver inte skriva en massa bra saker om hennes bok. Jag behöver inte, men jag vill. För Det Borde Finnas Regler är en riktigt bra ungdomsroman som jag sträckläste.

Att skriva en bok är svårt. Att skriva en bok som både är djup och rolig på samma gång är ännu svårare. Lina Arvidsson är en av dem som har lyckats och det verkar som om hon haft kul under skrivresans gång.

Språket är härligt fjortis och bitvis svengelskt: ”Anyways, så är Mirjams mobil en rosa iPhone och jag är förstås avundsjuk som en gris.” Huvudpersonen Mias liv kretsar främst kring bästisen Mirjam och hur hon ska kunna rädda henne från gubbäcklet Per.

Handlingen har alla tonåriga ingredienser såsom ångest över kroppen och livet och skolan och relationer, men författaren lyckas undvika de värsta klichéerna kanske just genom den lekfulla tonen och att karaktärerna känns lite udda men ändå vanliga. Barndomen som finns kvar i form av kanelbullar med pärlsocker blandat med ångest över sex som kanske inte är så fantastiskt som Mirjam först verkar tycka. (Fast det är befriande när Mia tittar på sitt eget kön i spegeln och beskriver det på ett positivt sätt!) De vuxna känns också äkta, särskilt Mias mamma som försöker så gott hon kan, är varken för hård eller för slapp och skrattar mest när dottern kommer hem med rosa hår.

Det enda som stör mig är att Mia beskriver mitt favoritband Guns N’ Roses ”och andra hårdrockare” som ”egentligen rätt töntiga när man tänker efter”. Men smaken är som baken! Och jag ser fram mot att läsa fler böcker författade av Lina. Under SM fick hon sin dator stulen. Där fanns flera romanutkast, som tur var hade hon sparat det mesta på andra ställen, men frågan är vem hinner skicka in till förlaget först, Lina eller tjuven?

Här bloggar Lina.

Här kan du köpa hennes bok.

Författare Flyger Högt

IMG_2827En av de författare som har inspirerat mig är Katarina von Bredow. Jag beundrar henne för att hon vågar skriva om förbjuden kärlek utan att bli en moraltant.

Liksom jag är Katarina född och uppvuxen i Småland. Igår besökte hon Ungdomsenheten på Kulturhuset Pigalle i Nässjö för att prata om sin senaste bok Flyga Högt.

Romanen utspelar sig på ett högstadium och eftersom det var längesen Katarina själv gick i skolan bestämde hon sig för att gå om 9:an. Hon följde en klass under en vecka (ett läsår hade blivit lite väl mastigt!) och snodde utseende, repliker och musiksmak från både elever och lärare.

Jag lånade (det låter bättre än sno!) väldigt mycket från Brinellgymnasiet i Nässjö när jag skrev Punkindustriell hårdrockare med attityd. Men om jag ska skriva fler romaner i skolmiljö kanske jag också måste gå om någon klass. Även om jag får ångest när jag tänker på stolsben som skrapar mot golv och korridorer som kryllar av blickar.

Efteråt när Katarina signerade böcker kom det fram en tjej till mig och sa att hon höll på att läsa min bok! Det känns alltid lika overkligt att få höra att en främmande människa har hittat fram till min berättelse. Som om jag lämnat tillbaka det jag har lånat genom att det blivit levande för någon annan.