Spoken word-workshop på Göteborgs Högre Samskola

Något av det finaste jag varit med om på länge hände igår. Jag satt ensam i matsalen (vägrar kalla det ”bamba” eftersom jag inte är göteborgare) på Göteborgs Högre Samskola. Mitt huvud var mosigt efter mina poesi/spoken word/poetry slam-workshops med årskurs sju som läser retorik. Trots att det var två evigheter sen jag gick på högstadiet kände jag mig udda och uttittad.

Tugg, svälj, tugg, svälj. Titta ut genom fönstret, titta ner på telefonen.

Plötsligt kommer det fram två tjejer och frågar om de får sitta vid mitt bord! De sa att de tyckte att det var jättekul med min workshop. Att de insåg vilken skillnad det gör hur man säger något, vilket tonläge och tempo man använder och så vidare. Bästa omdömet jag kunde få! Inte bara vad de sa utan just att de ville sitta med mig. Jag cyklade hem med ett sorl i huvudet, men med en sol i hjärtat!

Jönköpings-Posten recenserar ”Hejdå tonårsångest”

IMG_0398” … döm inte en bok efter dess omslag, som det heter, innanför pärmarna gömmer sig texter vars uppgörelse med tonåren bär på stor uppriktighet och känsla.”
– Johanna Andersson, Jönköpings-Posten

KLICKA HÄR för att läsa hela recensionen.

Mer om Hejdå tonårsångest.

Brave New Poets

IMG_0385Förra veckan var jag i Strömstad och träffade ett gäng coola högstadieelever på Strömstiernaskolan. I maj ska de åka till Ledbury i England och framföra poesi inför en engelsk klass. Läskigt värre!

Efter första skrivövningen var det knappt ingen som ville läsa upp sina dikter. Men i slutet av workshopen stod alla upp och framförde sina texter om Sverige och England.

Jag blev jätteglad. Eftersom jag också tyckte att det var lite läskigt … I mitt fall bestod det läskiga i att hålla workshop på engelska – något jag inte gjort sen jag bodde i England! Men det gick ganska snabbt att trolla fram min engelska personlighet och trolla bort det värsta av den småländska brytningen …

Läs mer om Louise Halvardssons workshops här.

Triss i Stockholm!

Här kommer en rapport från min miniturné i Stockholm:

Det började med Chimos vänkväll på Tellus i Midsommarkransen där jag uppträdde med Louise & Henke-bandet, denna gång med en speciell gäst: Sara Wulcan på cello.

Det fortsatte med besök på Sveriges Radio där jag vad i Jenny Goldkuhls morgonprogram i P4 Stockholm. Lyssna här efter 1:43:00 eller läs artikel här.

Det slutade med ett fint återbesök på Jakobsbergs folkhögskola där jag gick på skrivarkurs för 15 år sen! Jag berättade om mitt skrivande och mina böcker för framtidens författare. Roligt att min lärare Gunnel Ottenby is still going strong! (Tack Jonas Ask för foto.)

Ps. För alla som är intresserade av min nya bok, diktsamlingen ”Hejdå tonårsångest – 35 dikter innan 35” så finns den här.

Bokens dag på Ljungskile folkhögskola

img_6195

Louise Halvardsson introducerar Swenglish-filmen som är gjord av Adriana Sabau. (Inspirerad av boken Svenglish/Swenglish).

Intryck: Världens största mikrofon, en pianist som spelade November rain som introduktion, Powerpoint-bilder i fel ordning, visktolkningar för nyanlända, veganmat, lärare som tyckte att jag bjöd på mig själv …

JAG ÄLSKAR FOLKHÖGSKOLOR!

Har själv läst engelska på Swedish Folk High School i Brighton (genom Braheskolan på Visingsö) och gått skrivarlinjen på Jakobsbergs folkhögskola i Stockholm. Det var där jag blev mig själv, det var där jag hittade mina bästa vänner, det var där jag lärde mig om livet.

Så det var superfint att få gästa Ljungskile folkhögskola i samband med Bokens dag. Pratade både om Punkindustriell hårdrockare med attityd och Svenglishframförde dikter, snackade om identitet och vikten av drömmar … Och som en grand final visades dokumentärfilmen Swenglish – a journey through everyday life som är baserad på mitt projekt/min bok.

Blev också imponerad av eleverna Rebecka och Axels uppläsningar! Tack till alla som fick mig att känna mig välkommen.

img_6184

Rebecka och Axel, Bokens dag, Ljungskile folkhögskola

Författarbesök: Sinnlig sol i Karlstad

img_5899

”Sola i Karlstad”. Inte visste jag att det var en glad servitris från 1700-talet som gav staden sin slogan. Hennes namn var Eva Liza Holtz och nu är hon staty. Kanske någon vill föreviga henne i en dikt också?

Solen uteblev i Karlstad. I alla fall den som brukar vistas på himlavalvet. Däremot var det en gymnasieelev på Thoren Business school som skrev en dikt till solen och var sur för att den inte visade sig på vintern: Vem tror du att du är?

Jag träffade även blivande frisyer, stylister, byggare, fordonsexperter och ett gäng andra snygga elever på Nobelgymnasiet. För det finns inga fula elever. Fast om jag inte hade känt mig så ful när jag var tonåring hade jag nog aldrig blivit författare … Om det och mycket annat berättade jag under min föreläsningsföreställning.

Min onsdag och torsdag i Karlstad gav mig åtminstone sol i sinnet. Blir glad av att träffa unga människor. Det är fortfarande från tonåren jag hämtar det mesta av min inspiration. Tiden då alla känslor kändes som starkast.

Mina författarbesök och workshop var en del av projektet Jag skriver i dina ord, en skrivtävling som arrangeras av Författarcentrum. Det finns möjlighet för alla Sveriges gymnasium att få besök av en författare och delta i tävlingen. Läs mer här.

Hemma på scen i New York City

Louise Halvardsson på scen i New York. Foto: Aliah Rosenthal

Louise Halvardsson på scen i New York. Foto: Aliah Rosenthal

Där det finns poesi finns mitt hem. Förra veckan stod jag på scen i New York City. Innan jag hittade till the Bowery Poetry club kände jag mig lost, hade inte pratat med någon förutom mina släktingar som var med på resan. Mitt intryck av New York var ”too much” av allt. Skyskrapor, trafik, mat, människor. Men på the Bowery kunde jag andas igen. Även om jag tappade rösten …

Det pågick en festival som hette Beat & Beyond, till de gamla beatpoeternas ära. Först lyckades jag få plats på scen tack vare att jag lovade en dikt på svenska. Men jag hann inte mer än ett par rader av Hål förrän jag tappade rösten …

Fast jag fick revansch. Jag anmälde mig till Poetry Slam lite senare i samma lokal och körde dikten Splitting up. Det blev inget av själva slammet på grund av för få anmälda, istället blev det en sprudlande öppen scen. Plötsligt var hälften av publiken villiga att hoppa upp och läsa. Träffade folk som hade träffat storheter som Allen Ginsberg i verkligheten!

Förut när jag fått frågan var som är mitt hem har jag svarat ”skogen i Småland” eller ”havet i Brighton”. Nu vet jag att poesin är mitt hem. Och speciellt spoken word-scenen där jag var jag än befunnit mig i världen träffat bra människor. (Hello Aliah and Gabriella and the fantastic barman!)