
Louise Halvardsson. Foto: Ulrika Mohlin.
Hej alla kultursamordnare, eventarrangörer, bibliotekarier, lärare och festivalfixare! I höstas släpptes min roman Punkpoet med svensk brytning. Sen dess har jag läst och framfört texter ur boken på bibliotek, bokhandlar, poesiklubbar, caféer och pubar. Jag har också hållit skrivarworkshops på skolor och sjukhus, samarbetat med musiker och jobbat med poeter i Kambodja.
Nu kvittrar våren runt hörnet och almanackan fylls på med uppläsningar, medverkan på bokmässor och skolbesök. Och jag är otroligt sugen på att träffa fler nya (och gamla!) läsare och lyssnare. Temat i senaste boken är identitet, sexualitet och kreativitet. Passar både unga vuxna och vuxna. Så här skrev BTJ i sin recension:
Rättframt, osentimentalt och med välskriven rapp prosa skildras ungas vilsenhet och sökande efter en egen plats.
Och om mitt framträdande på Koster konst- och musikfest skrev Maja-Karin Fredriksson på Kultur i Väst:
Så glad att du var med och förgyllde 2 november. Du gjorde två fina och mycket berörande framträdanden. Uppskattade det mycket!
Om du vill boka mig för en uppläsning, ett poesigig, en workshop, ett skapande skola-projekt, en föreläsning, ett konferencieruppdrag, en poetry slam/spoken word-kväll eller ett skrivuppdrag så finns jag på louise.ha@gmail.com
Mer info om Louise Halvardssons författarbesök/workshops på Författarcentrums sida
Fler recensioner Punkpoet med svensk brytning
Följ Louise Halvardsson på Facebook
Följ Louise Halvardsson på Instagram
Följ Louise Halvardsson på Youtube


Skratt, leenden, frågande miner, ”cringe”, tystnad och stoj och stim. Jag har mötts av så många känslor och reaktioner från högstadieelever de senaste veckorna när jag hållit i poetry slam/spoken word/poesi-workshops.
Tre dagar, sju workshops, nära etthundrasjuttiofem åttondeklassare. Och minst lika många dikter. Etthundrasjuttiofem alltså.
Något av det finaste jag varit med om på länge hände igår. Jag satt ensam i matsalen (vägrar kalla det ”bamba” eftersom jag inte är göteborgare) på Göteborgs Högre Samskola. Mitt huvud var mosigt efter mina
Niondeklassare kan vara skoltrötta, smarta och väldigt poetiska.
En vecka i Ale kommun med ”bambamat”, sjundeklassare och poesi. Jag är helt slut, men det var det värt. Jag har fått höra så många coola, bra, fina, sorgliga och roliga dikter. I vissa klasser provade jag att låta eleverna skriva med färgpennor för att komma bort från stelhet och korrekthet. Poesi är mer som konst än svenska. Tycker jag i alla fall.