Ett kollage med mina förväntningar 2016. Material: gamla Skriva-tidningar, diverse reklamblad och nagellack

Då har jag äntligen förmått mig att slänga det krossade glaset, dammsuga upp saltet från mattan och plocka bort chipssmulorna från soffan. 2016 kan börja. Den nya almanackan är uppsatt på väggen. Bland alla katter och konstnärer valde jag till slut en almanacka med naturmotiv. Att det står Carpe Diem på framsidan och att varje månadsbild är prydd med ett käckt citat om att leva här och nu är mindre viktigt. Ville bara ha nåt vilsamt att vila ögonen på när jag vrider huvudet åt vänster. För det är där almanackan hänger, lite till vänster om min arbetsplats, mitt skrivbord med utsikt mot en gata där det springer både rådjur och katter och en och annan människa.

Det fanns en tid då jag bloggade. Det gör jag knappt längre. Jag bara postar uppdateringar om mina fantastiska boksläpp och mina fantastiska konster på scen och mina fantastiska workshops på skolor. Om du tittar in på den här mutationen mellan hemsida och blogg kanske du stör dig på hur mycket jag gör och att jag ”är överallt” som någon uttryckte det. Jag gör ju alla de här sakerna och jag är bra på dem; det är mitt jobb. Samtidigt spyr jag på mig själv. För jag vet att det finns stunder då jag verkligen mår skit och de stunderna får ingen på internet veta något om. Jag brottas ständigt med att hitta balansen mellan ödmjukhet och skryt. Jante är min värsta fiende. Något jag försöker reda ut i dikten som går att klicka på nedan.

Och på självaste nyårsafton fick jag höra en underbart befriande dikt av Evelina Varas om att drabbas av skam i kroppen och vett i skallen. Jag är trött på att tona ner mig själv men inser faktiskt att jag inte kan vara överallt jämt. Det sliter på kroppen och knoppen. Och jag är lika rädd för framgång som jag är för att misslyckas. Därför har jag formulerat två nyårslöften utan inbördes ordning:

• våga säga Nej!
• våga vara Bra!

Så fortsätt att bjuda in mig till såväl fester som uppläsningar, författarbesök och workshops. Men det finns en risk att jag säger nej eller helt enkelt är utomjordiskt bra.