Jag framför dikter till musik – Nina de Heney på kontrabas och Emma Nordlund på cello
Jag framför min dikt ”Hon kom från komposten”
Carmen Olsson dansar – i bakgrunden livemålning
Konst i konsthallen
Improviserad jazz
Trollywood
Performance av Michelle Collins, Georgia Wartel Collins och Anna Gustavsson
Affischen
Min fina kollega Åsa Öhnell från Författarecentrum Väst/Barnboksnätet har intervjuat mig på sin blogg.
Klicka på video-klippet ovan för att se mig på The Latest TV
Klicka här för att läsa om mig i The Brighton Argus (en del felaktiga uppgifter men kul ändå!)
Och här står det om Svenglish-projektet i The Brighton Source
Till sist: jag och filmaren Adriana Sabau pratar på CATV On The Radio
När jag fyllde 30 gjorde jag något knasigt. På ett bra sätt. Jag pausade alla skrivprojekt, sa upp mig från deltidsjobbet som biblioteksassistent i Brighton & Hove, lämnade rummet jag hyrde och gav mig ut på en 30 veckor lång resa. Jag bodde hos 30 olika personer, 15 i England och 15 i Sverige. Jag ställde 30 frågor till varje person om deras liv och leverne. Jag överlevde.
Resultatet blev en film och en bok. Släppfesten är i Brighton lördagen 13 juni. Alla är bjudna.
TTELA (Trollhättans tidning-Elfsborgs län allehanda) skriver om mitt författarbesök med poesi-workshops i Lilla Edet förra veckan. Jag är även omnämnd på Lilla Edet kommuns hemsida. En dag kanske jag blir tillräckligt stor för att bli inbjuden till Stora Edet.*
*Stora Edet var ett tidigt namn på Trollhättan.
Kylskåpspoesi har funnits länge. Nu finns det även toapapperspoesi. Förra veckan fick deltagarna i min workshop på Lilla Edets bibliotek skriva dikter på toapapper. Jag hade egentligen planerat något helt annat som uppvärmningsövning, men eftersom Lilla Edet är känt för toapapperstillverkning tyckte jag att det passade.
Jag var också inspirerad av konstnären Inge Schiöler. För ett par månader sen såg jag filmen Ett nytt liv – om konstgruppen Göteborgskoloristerna. När Inge Schiöler låg inlagd på mentalsjukhus – som det kallades då – gjorde han teckningar på just toapapper. Och han tiggde pennor av personalen som använde olika färger när de skrev ner observationer i sjukjournalen.
Min workshop var en del av Lilla Edets kulturvecka och på morgonen hälsade jag på niorna på Nya skolan. Men då hade jag tyvärr inte kommit på idén om toapapper.
Mer info om mina workshops finns här.
Jag har börjat skriva för Göteborgs universitets studenttidning Spionen som finns både som papperstidning och nättidning.
Här kan ni läsa mitt reportage
När uppsatsen inte blir klar…
(Med originalrubrik ”Kandidatuppsatsen från helvetet”)
och här finns min artikel Sista chansen att läsa sexologi
Tipsa gärna om det är något ni vill att jag ska skriva om!
Louise & Henke framför dikten ”Lyssna, lyssna”. Foto: Juliana Janku
Poesi är ett universiellt språk. Poetry is a universal language. Poezia është një gjuhë universale.
På Albanska poesifestivalen i Borås i lördags, Sofra Poetike Borås 2015, läste poeterna dikter på svenska, engelska och albanska. Men även om jag inte kan albanska förstod jag mycket bara genom ansiktsuttryck och gester. De albanska diktarna imponerade verkligen på mig genom sitt känslosamma scenspråk.
Louise & Henke var inbjudna för att göra ett poesi-performance. Och dikterna fick diplom. Eller egentligen var det Henke som fick diplom för sina dikter, men jag hjälpte till att framföra dem. Det är inte bara i Poetry Slam som det gäller att hitta en balans mellan text och framförande. All poesi som framförs på en scen har ett uttryck utanför själva texten.
Visst är den albanska stavningen av mitt namn fin?
Tack till våra poetvänner över hela världen! Thank you poetry friends from all over the world! And a special thank you to Juliana Janku who took the photos. And she’s a great poet too.
Häng på hotellrummet efter en poetisk dag på Gröndalsskolan i Värnamo
Jag bor på hotell och funderar på att slänga ut teven genom fönstret, men den är platt och jag tror det skulle bli platt fall och pannkaka av mina planer.
Jag bor på hotell och läser i säkerhetsföreskrifterna att jag bör räkna hur många dörrar det är mellan mitt rum och närmaste utrymningsväg. Så att jag ska hitta även i mörker.
Jag bor på hotell och skriver en oredigerad katalogdikt för att prova hur det känns. Försöker tänka att jag går i åttan på Gröndalsskolan och blir utsatt för denna övning. Av en författare och poet som heter Louise Halvardsson som är där för att hålla i workshops.
Jag bor på hotell och tänker på att jag gick upp 04:45 imorse och att jag saknar min vattenkokare och mitt gröna lösviktste.
Jag bor på hotell och känner mig coolare än en rockstjärna. Så cool att jag kan låta teven vara ifred.
Louise Halvardsson 