Storyn bakom den stulna pingvinen

I våras gjorde jag, Sophie Gräsberg och Maria Hall ett grävjobb på journalistutbildningen, JMG i Göteborg. Vi hittade mannen som snodde en pingvin i Slottsskogen. Vi försökte sälja vår story till flera tidningar som tackade nej eftersom personen vi intervjuat begärt källskydd. När vi sedan lade ut artikeln på min blogg hos Direktpress Göteborg hamnade vår story både i GP, GT och Aftonbladet. Nedan kommer vår originalartikel.


“JAG SNODDE PINGVINEN”

 – Göteborgare erkänner efter 40 år

Pingvinerna i Slottsskogen är märkta med band runt vingarna. Banden visar vilket kön pingvinerna har samt hur gamla de är. Foto: Sophie Gräsberg

Pingvinerna i Slottsskogen är märkta med band runt vingarna. Banden visar vilket kön pingvinerna har samt hur gamla de är. Foto: Sophie Gräsberg

Många göteborgare har hört vandringssägnen om killen som vaknade upp med en pingvin i duschen. Nu träder en 56-årig man fram.
– Den var lättsnodd, säger han.

En sommarnatt i mitten av 70-talet befinner sig Hasse och hans kompisar i Slottsskogen. De festar och spelar självlysande frisbee. Han får för sig att tämja en pingvin. Nästa natt återkommer de och fångar djuret i en jutesäck.
– Nu är det omöjligt, men då var det inte det. Det var låga staket och jag hoppade in, säger Hasse.

Han säger att pingvinen var lätt att få med sig. Inte alls hal som en del människor påstår. Den kändes som en strävhårig hund, berättar Hasse. Han minns att djuret var tyst under promenaden hem och befann sig i chocktillstånd.

– Det första jag tänkte morgonen efter var att det lät något konstigt från duschen. Och då kom jag ihåg … ”åh jävlar”.

Han hade planer på att gå i koppel med pingvinen och köpte hem sill, men den var fortfarande chockad och ville inte äta. Redan följande natt lämnade Hasse tillbaka sitt nya husdjur.
– Den skitade ner så mycket hemma. Jag bodde i en etta med liten dusch. Den skrek och gapade på mig.

Katrin Hansson som är djurvårdare får ofta frågor om vandringssägnen. Hon säger sig ha träffat mannen som påstår att han snodde en pingvin.
– Men inte ens i min vildaste fantasi kan jag tro att han lyckats med det.
Hon förklarar att djurskötarna måste tränas i att fånga en pingvin.
– Man måste hålla ihop näbben. Den är som en sekatör och skulle kunna skada dig.
Hon berättar att pingvinerna är som små muskelpaket och slår med vingarna om man försöker ta dem.

Stig Larsson som arbetade i Slottsskogen på 70-talet när pingvinstölden ska ha ägt rum säger att säkerheten då inte var så hög som idag. Det fanns inte heller lika mycket regler. På sommaren var pingvinerna i en av de öppna dammarna ovanför sälarnas inhägnad.

– Det var någon som tog en pingvin men den kom ju tillbaka, säger han.

Han berättar även att en papegoja blev stulen. Men i det fallet sålde tjuven papegojan till en privatperson i Stenungssund. Personen köpte papegojan i god tro och fick behålla den.

På den tiden räknades djuren in precis som idag, men säkerheten har skärpts sen dess. Idag finns elstängsel och ett patrullerande vaktbolag. Dessutom förstärks säkerheten inför storhelger och evenemang. Slottsskogen har fått tillstånd för övervakningskameror. Alla pingviner har även ett mikrochip så att de kan spåras ifall de skulle säljas vidare.
– Allt utvecklas. Vi kan inte svara för hur det var förr. Vi svarar för hur det är idag, säger djuransvarige Anna Nilsson.

Etnologiprofessorn Bengt af Klintberg tycker att pingvinhistorien låter som en typisk vandringssägen som skulle passa in i kategorin ”hejdlöst komiska missöden”.
– Ofta är det en galen historia som är omöjlig från första början. Det är en lättnad att inte själv vara med om det. Det är ett roligt inslag men lite läskigt, något man skulle undvika för egen del.

Sägnens ursprung går att spåra till England och har spritt sig till de flesta engelskspråkiga länder. Men i flera av de äldre versionerna handlade det om en kille med Downs syndrom som hade fått med sig pingvinen hem i en ryggsäck. Enligt Bengt af Klintberg är det vanligt att vandringsägner sprids via nätet och att de förändras och förbättras.
– Det har skett en anpassning av vad man kan och vill berätta om.
Han menar att om någon gör något i fyllan och villan är det mer accepterat, sådana berättelser finns det gott om.

– Många lever sig in i hur det är att vakna upp med en baksmälla och titta in i en pingvins ögon, säger Bengt af Klintberg.

Att det är just pingvinerna som figurerar i så många vandringsägner är enligt honom inte en slump. Han tror att folk uppfattar pingviner som komiska
.– Pingviner förknippar vi med Antarktis. Att pingvinen dyker upp i vår egen vardag känns så udda att bara det är värt att berätta

Ibland iscensätts vandringssägner i verkligheten, säger Bengt af Klintberg.
– Det är inte heller ovanligt att folk utger sig för att ha gjort något som liknar innehållet i en spridd sägen. Det skulle vara en prestigeförlust att sedan ta tillbaka det.

Hasse var förr rockmusiker men jobbar numera som trädgårdsmästare. Han tycker att det är roligt att hans upplevelse blivit vida spridd. Fast han hävdar fortfarande att hans berättelse är sann.
– Men jag skulle aldrig göra om det. Det var inte en sån bra idé.

Han har hälsat på pingvinerna med sina barn och berättat historien för dem. Men han skulle aldrig öppet ge sig till känna i pressen.
– Det är gulligt, det är en sån charmig historia. Många gör anspråk på den, det skulle bara vara jobbigt. Det är knappt någon som tror på mig.

*Hasse heter egentligen något annat.

HUMBOLDTPINGVINER I SLOTTSSKOGEN
Antal: 32
Ursprung: Chile eller Peru
Historia: Kom till Slottsskogen 1965, Sveriges äldsta bestånd av Humboldt
Ålder: Vanligtvis blir de 20-25 år, äldsta är 27 år
Antal ungar: 1-5 föds varje år
Föda: Sill
Vikt: 4-6 kg
Längd: 65 cm
Bevarandestatus: Sårbar – på grund av klimatförändringar och människor som inkräktar på pingvinernas område. De flesta vilda pingviner lever i reservat.

Text: Sophie Gräsberg, Maria Hall, Louise Halvardsson

Svenglish-projektet i engelsk media

Klicka på video-klippet ovan för att se mig på The Latest TV

IMG_6737

Klicka här för att läsa om mig i The Brighton Argus (en del felaktiga uppgifter men kul ändå!)

Och här står det om Svenglish-projektet i The Brighton Source

Till sist: jag och filmaren Adriana Sabau pratar på CATV On The Radio

Här kan du köpa boken 

Svenglish-projektet: släppfest i Brighton

När jag fyllde 30 gjorde jag något knasigt. På ett bra sätt. Jag pausade alla skrivprojekt, sa upp mig från deltidsjobbet som biblioteksassistent i Brighton & Hove, lämnade rummet jag hyrde och gav mig ut på en 30 veckor lång resa. Jag bodde hos 30 olika personer, 15 i England och 15 i Sverige. Jag ställde 30 frågor till varje person om deras liv och leverne. Jag överlevde.

Resultatet blev en film och en bok. Släppfesten är i Brighton lördagen 13 juni. Alla är bjudna.

Följ Svenglish-projektet på Facebook

TTELA skriver om mig!

IMG_6620

TTELA (Trollhättans tidning-Elfsborgs län allehanda) skriver om mitt författarbesök med poesi-workshops i Lilla Edet förra veckan. Jag är även omnämnd på Lilla Edet kommuns hemsida. En dag kanske jag blir tillräckligt stor för att bli inbjuden till Stora Edet.*

*Stora Edet var ett tidigt namn på Trollhättan.

Toapapperspoesi i Lilla Edet

Version 2

Kylskåpspoesi har funnits länge. Nu finns det även toapapperspoesi. Förra veckan fick deltagarna i min workshop på Lilla Edets bibliotek skriva dikter på toapapper. Jag hade egentligen planerat något helt annat som uppvärmningsövning, men eftersom Lilla Edet är känt för toapapperstillverkning tyckte jag att det passade.

Jag var också inspirerad av konstnären Inge Schiöler. För ett par månader sen såg jag filmen Ett nytt liv – om konstgruppen Göteborgskoloristerna. När Inge Schiöler låg inlagd på mentalsjukhus – som det kallades då – gjorde han teckningar på just toapapper. Och han tiggde pennor av personalen som använde olika färger när de skrev ner observationer i sjukjournalen.

Min workshop var en del av Lilla Edets kulturvecka och på morgonen hälsade jag på niorna på Nya skolan. Men då hade jag tyvärr inte kommit på idén om toapapper.

Mer info om mina workshops finns här.

Jag har blivit Spion!

logo_2011_background_445_280Jag har börjat skriva för Göteborgs universitets studenttidning Spionen som finns både som papperstidning och nättidning.

Här kan ni läsa mitt reportage
När uppsatsen inte blir klar…
(Med originalrubrik ”Kandidatuppsatsen från helvetet”)

och här finns min artikel Sista chansen att läsa sexologi

Tipsa gärna om det är något ni vill att jag ska skriva om!

Dikter fick diplom – Sofra Poetike Borås

Louise & Henke framför dikten "Lyssna, lyssna" Foto: Juliana Janku

Louise & Henke framför dikten ”Lyssna, lyssna”. Foto: Juliana Janku

Poesi är ett universiellt språk. Poetry is a universal language. Poezia është një gjuhë universale.

På Albanska poesifestivalen i Borås i lördags, Sofra Poetike Borås 2015, läste poeterna dikter på svenska, engelska och albanska. Men även om jag inte kan albanska förstod jag mycket bara genom ansiktsuttryck och gester. De albanska diktarna imponerade verkligen på mig genom sitt känslosamma scenspråk.

Louise & Henke var inbjudna för att göra ett poesi-performance. Och dikterna fick diplom. Eller egentligen var det Henke som fick diplom för sina dikter, men jag hjälpte till att framföra dem. Det är inte bara i Poetry Slam som det gäller att hitta en balans mellan text och framförande. All poesi som framförs på en scen har ett uttryck utanför själva texten.

Visst är den albanska stavningen av mitt namn fin?

Visst är den albanska stavningen av mitt namn fin?

Tack till våra poetvänner över hela världen! Thank you poetry friends from all over the world! And a special thank you to Juliana Janku who took the photos. And she’s a great poet too.