Författarbesök: Sinnlig sol i Karlstad

img_5899

”Sola i Karlstad”. Inte visste jag att det var en glad servitris från 1700-talet som gav staden sin slogan. Hennes namn var Eva Liza Holtz och nu är hon staty. Kanske någon vill föreviga henne i en dikt också?

Solen uteblev i Karlstad. I alla fall den som brukar vistas på himlavalvet. Däremot var det en gymnasieelev på Thoren Business school som skrev en dikt till solen och var sur för att den inte visade sig på vintern: Vem tror du att du är?

Jag träffade även blivande frisyer, stylister, byggare, fordonsexperter och ett gäng andra snygga elever på Nobelgymnasiet. För det finns inga fula elever. Fast om jag inte hade känt mig så ful när jag var tonåring hade jag nog aldrig blivit författare … Om det och mycket annat berättade jag under min föreläsningsföreställning.

Min onsdag och torsdag i Karlstad gav mig åtminstone sol i sinnet. Blir glad av att träffa unga människor. Det är fortfarande från tonåren jag hämtar det mesta av min inspiration. Tiden då alla känslor kändes som starkast.

Mina författarbesök och workshop var en del av projektet Jag skriver i dina ord, en skrivtävling som arrangeras av Författarcentrum. Det finns möjlighet för alla Sveriges gymnasium att få besök av en författare och delta i tävlingen. Läs mer här.

Författarbesök: Underbara Ulricehamn

img_5895

Författare får ibland presenter när de föreläser. Louise har tidigare fått böcker, pennor, muggar, en ryggsäck, en T-shirt och nu för första gången: en bricka.

Blyertsgrå himmel. Regnvåt mark. Prassellöv. En högstadiekille som cyklar i hög hastighet på en ceriserosa barncykel. Det är det första intrycket författaren och poeten Louise Halvardsson får av Ulricehamn.

Louise hår har samma färg som cykeln. Hon känner sig cerise inuti när hon går upp på Stenbocksskolans aulascen och möter 300 åttondeklassare. I en timma pratar hon om sitt liv och sina böcker. Gränsen mellan bok och liv är lika uppbruten som de vita strecken på landsvägen.

Responsen är fniss, gapande munnar, mummel, tystnad, visslingar och applåder. Som tack för sitt talande får hon en blombukett i nästan samma nyans som cykeln, håret och känslan inuti. Hon får också en bricka som det står ”Underbara Ulricehamn” på.

Vid busstationen som även är en tom turistbyrå kommer en kille fram och frågar hur mycket pengar man får för att skriva en bok. När hon svarar några tusen undrar han varför hon inte har en bil. En annan kille frågar efter hennes telefonnummer. Hon vägrar ge bort det. Sätter sig på bussen och lämnar underbara Ulricehamn med en hämtmugg te från Gunnars konditori i handen. Om hon haft en bil hade hon gått miste om dessa möten.

Ps. Stort tack till Stenbocksskolan och Lisa Mårtensson!

Svenglish i Rumänien!

Svenglish-lansering i Rumänien. Från vänster filmskaparen Adriana Sabau, tolken Oana Lucas och författaren Louise Halvardsson.

Svenglish-lansering i Rumänien. Från vänster filmskaparen Adriana Sabau, tolken Oana Luhas och författaren Louise Halvardsson.

I slutet av 2011 kom jag till insikten att jag var tvungen att drastiskt förändra min livssituation för att orka leva vidare. Lösningen blev Svenglish-projektet. Men jag hade aldrig trott att jag några år senare skulle få åka till Rumänien för att presentera projektet och boken. Allt tack vare Adriana Sabau från Timisoara/Brighton som gjorde dokumentärfilmen om Svenglish!

Följ Svenglish på Facebook

Festivalgigs!

IMG_2651

Louise Halvardsson, foto: Henrik Mimerson

Den här sommaren har jag mest jobbat som journalist, både på Smålands-Tidningen och som frilansare bland annat för Göteborgs-Posten. Men det bästa jobbet jag vet är att stå på scen. Det är tur att det är några festivaler kvar i sommar/höst. Ni kan se mig här:

Kortedala Visfestival, Louise & Henke, lördag 6 augusti, Kortedala, klockan 14-02

Gothenburg Fringe Festival, föreställning med SmutsKultur, ”Mindfuckness”, torsdag 18 aug, Frilagret, Göteborg, klockan 19-19.30

Avantgarde litteraturfestival, Göteborgs Kulturkalas, Louise & Henke, fredag 19 augusti, Litteraturhuset, Göteborg, klockan 20-20.30

Tranås Fringe Festival, Louise & Henke, lördag 3 september, MOA:s, Torggatan 2, Tranås, klockan 15

Tellus Kulturfestival, lördag 17 sep, Rymdtorget, Bergsjön, klockan 16:50-17.10

Hemma på scen i New York City

Louise Halvardsson på scen i New York. Foto: Aliah Rosenthal

Louise Halvardsson på scen i New York. Foto: Aliah Rosenthal

Där det finns poesi finns mitt hem. Förra veckan stod jag på scen i New York City. Innan jag hittade till the Bowery Poetry club kände jag mig lost, hade inte pratat med någon förutom mina släktingar som var med på resan. Mitt intryck av New York var ”too much” av allt. Skyskrapor, trafik, mat, människor. Men på the Bowery kunde jag andas igen. Även om jag tappade rösten …

Det pågick en festival som hette Beat & Beyond, till de gamla beatpoeternas ära. Först lyckades jag få plats på scen tack vare att jag lovade en dikt på svenska. Men jag hann inte mer än ett par rader av Hål förrän jag tappade rösten …

Fast jag fick revansch. Jag anmälde mig till Poetry Slam lite senare i samma lokal och körde dikten Splitting up. Det blev inget av själva slammet på grund av för få anmälda, istället blev det en sprudlande öppen scen. Plötsligt var hälften av publiken villiga att hoppa upp och läsa. Träffade folk som hade träffat storheter som Allen Ginsberg i verkligheten!

Förut när jag fått frågan var som är mitt hem har jag svarat ”skogen i Småland” eller ”havet i Brighton”. Nu vet jag att poesin är mitt hem. Och speciellt spoken word-scenen där jag var jag än befunnit mig i världen träffat bra människor. (Hello Aliah and Gabriella and the fantastic barman!)

Svengelska scenkläder

Louise Halvardsson föreläser om Svenglish på Brinellgymnasiet i Nässjö. Foto: Jenny Sandberg

Louise Halvardsson föreläser om Svenglish på Brinellgymnasiet i Nässjö. Foto: Jenny Sandberg

Scenkläder gör mig mindre nervös. Det är lättare att gå in i en roll då. I måndags var det första gången jag föreläste enbart för lärare och dessutom på engelska så jag behövde verkligen mina Union Jack-tights.

Vad snackade jag om då? Jo, skillnader mellan Sverige och England som jag upptäckte under mitt Svenglish-projekt. Bland annat te-diskrimineringen som pågår i Sverige. Att på de flesta arbetsplatser och kalas är kaffe normdrycken och när jag frågar efter te brukar någon rota fram en påse längst in i skåpet. I England är det tvärtom. Te är norm och frågar man efter kaffe blir det oftast pulverkaffe.

Under föreläsningen bjöds det på både te och kaffe (och scones). Gissa vilken dryck som tog slut i termosarna …

Ps. Jag pratade även om skillnad i attityd och moral och om spontanitet och pubkultur. Det går att läsa mer om mitt Svenglish-projekt här. Eller följ Svenglish på Facebook.

Känslofyllda dikter i Floda

Som med alla jobb finns det bra och dåliga dagar. Igår var en bra dag. Eleverna i 7F och 8F på Alléskolan i Floda var grymma på att skriva dikter. Redan innan jag var där för att inspirera dem med min poesi/spoken word-workshop. Temat vi körde var känslor. (Klicka på cirklarna för att läsa dikterna.)

Poesidusch i Trollhättan

Version 2

Eftersnack efter mitt poesi/författar-performance på N3 i Trollhättan.

Det är inte helt lätt att stå på scen när publiken är utspridd i alla hörn som finns. En del sitter och pysslar. Andra tittar på böcker. Några har precis dansat. Många är på väg ut genom dörren.

”Dom fick sig i alla fall en poesidusch” sa en av arrangörerna av Skaparlördag på N3 i Trollhättan.

Och ja, så kändes det faktiskt. Som att jag stänkte ord på publiken. Plus att det är en fantastisk känsla när någon som är på väg ut stannar till en stund och riktar blicken rakt mot scenen.