I fredags uppträdde jag på PoesiScenen i Jönköping. Egentligen skulle SM-tvåan i Poetry Slam, Mimi Märak , ha stått på scen, men hon ställde in av en mycket tråkig anledning som ni kan läsa om här. (Mimi, du är bäst! Stå på dig!) Jag fick rycka in i sista minuten och underhålla publiken på Kulturhuset.

Fast dikten som är filmad ovan är inte så underhållande … Det är en dikt jag önskar att jag inte hade behövt skriva. Jag skrev den förra året i ren ilska efter att en tjej i Umeå blivit våldtagen med en flaska. Förövarna friades i rätten för att tjejen inte sagt ett tydligt nej, men det var ju inte så att hon hade sagt ja heller … Domaren eller vem det nu var, sa att hon kanske bara var blyg. Fuck that! Mer om målet här. Anledningen till att jag säger Fatta, fatta, fatta i början av dikten är för att visa mitt stöd till FATTA-kampanjen.

När jag gått av scen avslutade Cletus Nelson Nwadike kvällen på ett mycket fint sätt genom att på ett hypnotiskt vis berätta om sin barndom i Nigeria och han läste även ur den helt fantastiska diktsamlingen En kort svart dikt. Han sa också att det bästa som har hänt är att kvinnorna tog sig in i litteraturen! Vilken man!

PoesiScenen i Jönköping är ett nystartat arrangemang och jag hoppas det sprider sig! Poesin behövs. Det är ofta folk kommer fram till mig efter att jag ha uppträtt och säger ”i vanliga fall gillar jag inte poesi, men du var skitbra och jag kände verkligen igen mig” och så var fallet även i Jönköping.

När ska det vända, när ska det hända att poesin når ut till fler? Cletus anspelade på min Nej!-dikt och sa att det var mycket poesi som blev kvar i magen … Men att säga att man inte gillar poesi är som att säga att man inte gillar musik. Det finns så oerhört många olika låtar och dikter, stilar och genrer. Ge poesin en chans!