Jag är en sån människa som håller mycket känslor inom mig och det är säkert därför jag skriver och står på scen. För att få utlopp för de känslorna. Till exempel så har jag jättesvårt att visa när jag blir arg. Eller att ens bli arg. Istället blir jag ledsen. Och det har jag försökt att uttrycka i den här dikten.
”… för att påminna sig själv om att hon är attraktiv och älskad
trots akneärr och raggarsträng
Jag är hon som plockar poäng i uppförsbackar”
-ur dikten Jag är hon som springer till spårvagnen
Det är patetiskt. Trots att jag är 32 år och har jättemånga vänner och kärlek och allt får jag fortfarande ångest när finnarna invaderar mitt ansikte. Och varför en finne på hakan just när det är höstfinal i Göteborgs Poetry Slam? Den lyste ilsket röd trots att jag försökte måla över den med nåt gammalt täckstift som jag hittat i byrålådan. När jag beklagade mig i ett SMS till en av mina poetsystrar i SmutsKultur skrev hon ”Det är en turfinne ju!”
Och det stämde. Av alla åtta poeter som kvalat sig fram till höstfinal kom jag tvåa och gick därmed vidare till årsfinalen 12 april! Hurra hurra! Och om jag är en av de fyra bästa just då kommer jag att gå vidare till SM…
Slam handlar mycket om tur. Om du har decimalerna och jurygrupperna på din sida. Om de andra poeterna kör på säkra kort eller är modiga och vågar prova nya dikter som de kanske inte kan lika bra.
I våras efter att jag skrivit uppsats om Poetry Slam kände jag en stor distans till fenomenet. Och tyvärr har jag kommit fram till att om det går bra, det vill säga om några random personer i publiken ger dig höga poäng är det jätteroligt. Om de ger dig låga poäng, för att dina dikter eller du som person inte faller dem i smaken, är det inte lika roligt.
Men vad som driver mig att fortsätta är att slamscenerna är bra scener att synas på. Det kommer alltid mycket publik och du träffar oftast bra människor. Det är en arena där du kan uttrycka något du känner starkt för med ord, röst och kropp. Förutom spårvagnsdikten körde jag dikter om min brevväxling med försäkringskassan, att släppa på rädslor och att vara arg över att inte kunna bli arg.
Foto: Jarmo Väyrynen
Vad sysslar du med då? Jo, jag håller på med Metaforbrottning … Detta fenomen har upptagit en stor del av min tid i år. Förrförra veckan var jag med och arrangerade en Metaforbrottningsgala i Domän Gatans Salonger på Bengans i Göteborg.
Tidigare har jag själv brottats som Backpackia, världens mest vilsna ryggsäcksresenär, men nu var jag Ceremonimästare för första gången i en mycket tuffare skepnad, nämligen SunkPunkaren. (Som ni kan skymta i bakgrunden, femte från vänster.) Jag lyckades så bra med att kliva in i min roll att en person i publiken inte kände igen mig nästa dag! Vid min sida hade jag domaren Intelligentia de Lux (längst ut till höger) och utan henne vet jag inte hur det hade slutat …
Metaforbrottning är något av det roligaste och läskigaste jag har prövat på, men modigast av alla denna galakväll var de sju helt nya metaforbrottarna: Svärtaren, Viktiga Viktor, Serietecknaren, Regelryttaren, Maloma van der Phallos, Rutger Rötschlamm och Agda den Oemotsagda.
Fler foton från kvällen finns här.
Ni som missade galan får snart nya chanser att uppleva Metaforbrottning, kolla här.
Det här är evenemanget jag och min kollega från SmutsKultur har jobbat med sen i maj. Imorgon blir det Metaforbrottningsgala i Domän Gatans Salonger på Bengans i Göteborg.
Maloma van der Phallos, Viktiga Viktor, Serietecknaren, Regelryttaren, Agda den Oemotsagda, Svärtaren och Rutger Rötschlamm möts i ordsprakande dueller ackompanjerade av orkestern The Henriks.
Ceremonimästaren SunkPunkaren och Domaren Intelligentia de Lux guidar publiken genom blodlukten och svettsmaken.
Tomas Halling underhåller i pausen.
Att sluta drömma är livsfarligt. Jag inledde mitt poesi-performance på Bergsjöns Kulturfestival med Drömdikt. Jag drömmer om ett regeringsskifte och jag drömmer om fler festivaler som förenar olika kulturuttryck och jag drömmer om att fler människor ska upptäcka poesi.
Foto: Mattias Kalander
Amer Sarsour drog stor publik med sina kraftfulla dikter om kärlek och politik.
Jag blev jätteglad över att få träffa Lina Ekdahl, en av mina stora poetiska förebilder. Fast barnen tyckte att hon använde snuskiga ord …
Stort tack till alla på festivalen och speciellt till Forum för Poesi & Prosa som bokade mig.
På lördag uppträder jag på Politisk Poesifestival på Litteraturhuset i Göteborg, kl 13.
Festival Ilegal som arrangeras av nätverket Ingen människa är illegal pågår för fullt i Göteborg. Igår exploderade det av musik, poesi och performance på Litteraturhuset. Mycket starka framträdanden av bland annat Joakim Stampe och Chuiya Chia (se bild 2), men mest drabbad blev jag av Haroon som visade en dokumentär om sin tillvaro som papperslös. Hur han bodde i ett trångt skåp i en källare och levde på att panta flaskor och burkar.
När jag skadade foten förra veckan tyckte jag att hela min tillvaro föll … Ibland är det bra att få perspektiv. Därför skrev jag dikten Illegal-Legal som går att läsa här och igår framförde jag den tillsammans med Henke på trumma (se bild 1).
Festivalen fortsätter hela veckan, mer info här.
Tack till Sayam som tog första fotot.
Louise Halvardsson
Lou Ice (mitt engelska alterego)
Amanda Svensson (mitt tonårs-alterego)
Isak Struck
Tobias Erehed
Tack till snälla personen i publiken som fotade mig.
När jag deltog i Göteborgs höstfinal i Poetry Slam i december hade jag en obehaglig känsla i kroppen. Det kändes inget bra att tävla mot mina poetvänner Ingrid Nilsson och Klara Frisk Kockum. Det kändes inget bra att tävla eftersom det inte går att tävla i poesi och ändå envisas vi med att göra det. (Bob Holman sa nåt sånt.)
Jag deppade i några dagar. Sen bestämde jag mig för att starta ett band. Eller en grupp snarare. En scenkonstgrupp med rötterna i performance poetry. Förutom Ingrid och Klara drog jag med Siri Björkström, som var med i Göteborgs SM-lag förra året. Jag slängde iväg ett Facebook-meddelande och alla var på. Vi enades om att kalla oss för SmutsKultur. Två månader senare har vi gjort vårt andra gig och vi har fler på gång.
Söndagen 2 mars kl 13 uppträder vi på Litteraturhuset i Göteborg
Onsagen 26 mars kl 18 uppträder vi på Världskulturmuseet i Göteborg
Louise Halvardsson 