Klivet från Högstadiet till Gymnasiet

IMG_3245Det är bara några få kliv mellan högstadiet (Altorpsskolan, till vänster) och gymnasiet (Kunskapskällan, till höger) i Herrljunga. Men det inre klivet mellan grundskolan och gymnasiet är desto större.

Idag föreläste jag för Altorpsskolans nior om mitt kliv från tyst och blyg högstadietjej till en något mer självsäker punkrockig gymnasietjej. Och så pratade  jag förstås om mitt alterego Amanda i Punkindustriell hårdrockare med attityd.

Sommaren mellan nian och ettan var väldigt viktig för mig. Det var två saker som påverkade mig extra mycket. Dels språkresan jag gjorde till England där jag fick nya bekantskaper och insåg att jag inte var så ful och tråkig som jag trodde att jag var. Dels sommarjobbet på biblioteket i Nässjö där jag upptäckte Unni Drougges debutroman Jag! Jag! Jag! – en bok som inspirerade mig att gå min egen väg och hitta min egen stil.

Jag önskar alla nior i Herrljunga en fin sommar och hoppas att ni finner er väg genom gymnasiedjungeln!

Identitet på Stadsgårdsskolan i Jönköping

IMG_3082Samlevnad står på schemat de sista veckorna innan niorna på Stadsgårdsskolan i Jönköping får sommarlov. Idag var jag och föreläste om identitet som är det stora temat i Punkindustriell hårdrockare med attityd.

Om hur vi tar på oss vissa identiteter och om hur andra skapar dem. Vilka förväntningar man har på sig beroende på vem man är – eller inte är i olika situationer. Att en hårdrockare kan förväntas supa sig full varje helg. Att en kristen kan förväntas vänta med sexdebuten.

Jag började med att presentera mig själv som 16-åring genom at läsa en bit ur min dagbok från 29 dec 1998:

”Just nu är jag ganska osäker, har identitetsproblem, försöker att vara punkrockare, hatar allt som är mainstream, saknar en kille, vill ha mer kompisar här i Nässjö, tycker inte om Nässjö för liten stad att bo i. Drömmer om att åka på Hultfredsfestivalen och om att bli författare, eller ha skrivandet som yrke, går samhällsporgrammet på gymnasiet, var i England i somras, musiken är mitt liv.”

Det är alltid kul när man lyckas inspirera folk. Efteråt kom det fram ett par elever som själva ville skriva böcker och frågade om råd. Jag tycker att det viktigaste är att skriva ur hjärtat även om man hittar på. Skriva om det som känns och bränns och aldrig ge upp!