My week beats your year. Det var Lou Reed som sade det och det känns verkligen som om jag varit med om ett helt år på en vecka.

På bilden metaforbrottas jag, men allt började redan förra söndagen då jag och min poetvän Ingrid Nilsson medverkade på Göteborg Poetry Slams lagtävling. Fast det blev mer som en uppvisning eftersom vi var det enda laget som vågat anmäla oss. Kul var det i alla fall och vi stiftade bekantskap med en poet från New York som läste dikter om och forskade om mens. (Han var man. Igår kom jag och mina poetvänner fram till att han kanske lider av mensavund.)

Följande dag stod jag på Folkteaterns scen och fortsatte sen till The Dubliners där jag och mina poetkollegor Siri Björkström och Henrik Mimersson skakade om bland gitarrerna genom att rusa upp på scen och kasta våra dikter på publiken.

På onsdagen provade jag Världskulturmuseets öppna scen (foto: Jeker Forsberg) tillsammans med stå-upparen Jonas Strandberg som senare introducerade mig till Sticky Fingers stand up event. På fredagen körde jag dikter på engelska på Språkcaféet och fick förutom dikter på svenska och engelska höra dikter på franska, tyska och somaliska.

Lördagen var den mest galna dagen. Då var det dags för metaforbrottning, som jag först bekantade mig med på SM i Poetry Slam i våras. I augusti deltog jag i en workshop och nu fick jag chansen att träffa nya härliga brottare och utveckla min metaforbrottningskaraktär Backpackia. Hon brottades mot käcka Charlotta genom att improvisera fram metaforer – bland annat om otrohet i städskrubbar. Ceremonimästare Studio Balthazar försökte hålla ordning på oss och publiken på Konstepidemin i Göteborg jublade även om de inte alltid visste vad det var frågan om … 

Precis när jag skulle gå och lägga mig vid halv två-tiden på lördagsnatten ringer telefonen. Då har en poetvän låst ute sig och är hysterisk för att hon måste kissa. Efter att hon satt sig bakom en buske utan löv tog hon spårvagnen hem till mig och min extrasäng.

Och igår. Då var det höstfinal i Göteborgs Poetry Slam. Fyra av åtta tävlande gick vidare till årsfinal. Jag blev nästan en av dem. Besvikelsen var stor igår kväll, men idag har jag fått tillbaka hoppet. Det går att tävla nästa år också och jag siktar på vårfinalen! Dessutom blev jag grymt inspirerad av allt jag hörde igår. Idag, när jag var på väg till Willys för att handla fick jag så mycket idéer i huvudet att jag var tvungen att ta in på ett café och sätta mig och skriva i en halvtimme.

Förutom alla scenframträdanden har jag känt mig smått förälskad i både människor och ting. Jag har legat vaken om nätterna och läst Dregens självbiografi och haft tentainlämning och extrajobb. Bränt mig på stearin har jag också gjort … Jag tog i med full kraft när jag skulle blåsa ut ett värmeljus och stearinen sprutade upp i ansiktet. Ikväll skulle jag kunna gå på Författarcentrum Västs glöggmingel, men jag stannar hemma och värmer min egen glögg istället. Sju scener på åtta dagar har satt sina spår.