Etikettarkiv: Dregen

Sju scener på åtta dagar

Publicerad den av
Svara

IMG_4347My week beats your year. Det var Lou Reed som sade det och det känns verkligen som om jag varit med om ett helt år på en vecka.

På bilden metaforbrottas jag, men allt började redan förra söndagen då jag och min poetvän Ingrid Nilsson medverkade på Göteborg Poetry Slams lagtävling. Fast det blev mer som en uppvisning eftersom vi var det enda laget som vågat anmäla oss. Kul var det i alla fall och vi stiftade bekantskap med en poet från New York som läste dikter om och forskade om mens. (Han var man. Igår kom jag och mina poetvänner fram till att han kanske lider av mensavund.)

Följande dag stod jag på Folkteaterns scen och fortsatte sen till The Dubliners där jag och mina poetkollegor Siri Björkström och Henrik Mimersson skakade om bland gitarrerna genom att rusa upp på scen och kasta våra dikter på publiken.

VärldskulturmuseetPå onsdagen provade jag Världskulturmuseets öppna scen (foto: Jeker Forsberg) tillsammans med stå-upparen Jonas Strandberg som senare introducerade mig till Sticky Fingers stand up event. På fredagen körde jag dikter på engelska på Språkcaféet och fick förutom dikter på svenska och engelska höra dikter på franska, tyska och somaliska.

IMG_4343Lördagen var den mest galna dagen. Då var det dags för metaforbrottning, som jag först bekantade mig med på SM i Poetry Slam i våras. I augusti deltog jag i en workshop och nu fick jag chansen att träffa nya härliga brottare och utveckla min metaforbrottningskaraktär Backpackia. Hon brottades mot käcka Charlotta genom att improvisera fram metaforer – bland annat om otrohet i städskrubbar. Ceremonimästare Studio Balthazar försökte hålla ordning på oss och publiken på Konstepidemin i Göteborg jublade även om de inte alltid visste vad det var frågan om … 

Precis när jag skulle gå och lägga mig vid halv två-tiden på lördagsnatten ringer telefonen. Då har en poetvän låst ute sig och är hysterisk för att hon måste kissa. Efter att hon satt sig bakom en buske utan löv tog hon spårvagnen hem till mig och min extrasäng.

Och igår. Då var det höstfinal i Göteborgs Poetry Slam. Fyra av åtta tävlande gick vidare till årsfinal. Jag blev nästan en av dem. Besvikelsen var stor igår kväll, men idag har jag fått tillbaka hoppet. Det går att tävla nästa år också och jag siktar på vårfinalen! Dessutom blev jag grymt inspirerad av allt jag hörde igår. Idag, när jag var på väg till Willys för att handla fick jag så mycket idéer i huvudet att jag var tvungen att ta in på ett café och sätta mig och skriva i en halvtimme.

Förutom alla scenframträdanden har jag känt mig smått förälskad i både människor och ting. Jag har legat vaken om nätterna och läst Dregens självbiografi och haft tentainlämning och extrajobb. Bränt mig på stearin har jag också gjort … Jag tog i med full kraft när jag skulle blåsa ut ett värmeljus och stearinen sprutade upp i ansiktet. Ikväll skulle jag kunna gå på Författarcentrum Västs glöggmingel, men jag stannar hemma och värmer min egen glögg istället. Sju scener på åtta dagar har satt sina spår.

Bokmässan 2013: Försäljning och Författarspaning

Publicerad den av
Svara

1374380_10151724117110073_1584521915_nPunkindustriell hårdrockare med attityd sålde slut på bokmässan! Det gjorde även Caitlin Moran’s Konsten att vara kvinna och Martin Schibbyes & Johan Perssons 438 dagar. (Att deras förlag hade med sig betydligt fler exemplar av böckerna hör inte till saken.)

Min bokmässa kan sammanfattas med:

*Hej! Vill du ha en påse? (På dagarna jobbade jag i Bonniermontrarna på uppdrag av Akademibokhandeln med att sälja böcker.)

*Titta! Där är Maria Sveland/Carl-Einar Häckner/Leif Pagrotsky … (På kvällarna hängde jag på Park – hotellbaren på Avenyn dit ”alla” går – och spanade på författare och andra kändisar tillsammans med celebriteter som Sara Starkström, Anna Liv Lidström, Anna Carlén och inte minst Lina Arvidsson som har bloggat om mässan här.)

*Shit! Vad sa jag nu? (Jag blev intervjuad av dagensbok.com. Snart kommer den upp på deras hemsida.)

*Jag hann bara lyssna på två monterprogram. Dregen och Caitlin Moran. De pratade om att stjäla taxis och hur onödigt och ont det känns att raka könshåret. Ni får själva gissa vem som pratade om vad.

*Jag köpte bara två böcker: Malin Roca Ahlgrens Stadsfjäril och Dominica Radulescus Tåg till Trieste (Jag ville köpa en bok av en Rumänsk författare eftersom Rumänien var årets temaland.)

*Jag sörjer att jag inte fick tillfälle att kika in på Rum för Poesi eller se några av Poetry Slam-programpunkterna. Men jag fick i alla fall krama en del poeter!

Nu har jag ont i magen för jag var så trött när jag kom hem ikväll att jag inte orkade fixa mat. Det blev choklad, nötter och folköl till middag.

Foto: Sara Starkström

Poesifestivalen i Nässjö: Känslor, kompetens och uppgörelse med hemstaden

Publicerad den av
Svara

IMG_3268Tänk att det finns en Poesifestival i Nässjö. Även om det bara var en dag (jämfört med tre dagar andra år) så är det fantastiskt att festivalen finns överhuvudtaget.  I Nässjö. Hålan som jag växte upp i. Där ingenting någonsin hände förutom att Dregen skymtade förbi på stan någon gång.

När jag var sexton skickade jag in dikter till en tävling i samband med poesifestivalen i Nässö. Ingenting hände. Jag bojkottade festivalen i flera år och kände mig missförstådd. Fast det kanske var tur att publiken slapp utsättas för mina svarta dikter om häxor…

IMG_3262Femton år senare är jag del av en av programpunkterna – står på scen och får betalt för det. Det är stort. Jag har vunnit Poetry Slam-tävlingar i England och tävlat i SM i Poetry Slam, men det här är större. Just att bli profet i sin egen hemstad är svårt. Att se gamla gymnasiepolare och kompisars mammor och min faster i publiken gör mig extra nervös, som om jag måste bevisa att jag är bättre än vad jag är. Nu har jag ju inte blivit någon profet. Dikter om maskrosor och komposter, drömmar och utopier istället för häxor. Ändå samma ångest i botten. Fjärilar i magen och halsen.

IMG_3255Inte helt oväntat var det Bob Hansson som stod för de mesta och bästa och flesta visdomarna. Påminner om att vi måste njuta och sluta vara så himla kompetenta och prestationsfixerade. Att vi redan har vunnit bara genom att födas.

Och det är stort att Bob är en helt vanlig människa som sitter i publiken när jag står på scen. Ändå har han det där profetskimret som gör att mina fjärilar fladdrar lite extra. När jag såg honom första gången – på Jakobsbergs Folkhögskola – för elva år sen upplevde jag ett så kallat life changing moment. Som om jag äntligen förstod meningen med poesi. Närvaro. Inget svårt och svart och häxor och sånt.

IMG_3264 - version 2Att göra upp med hemstäder kanske är något man får tampas med hela livet. Oskar Hanska verkar ha ett lika stort hatkärleksförhållande till sin hemstad Gävle som jag har till Nässjö. (”Den här staden tog mitt liv gång på gång på gång men jag tar den tillbaka i en sång om dom som kom att kallas överlevande”) Hans hårda – men mjuka innerst inne – dikter snurrar fortfarande runt i min skalle och i min dator. Hans skiva Krokodiltårar är grym.

Nu sitter jag på tåget ”hem” som för tillfället är Göteborg. Upplever något slags antiklimax, en obehaglig känsla av jag-vet-inte-vad, men är tacksam för alla tankar och känslor som har väckts i mig. Inte minst genom Nahide Arabadjis modiga känsloexplosiva dikter. (Jag blev så berörd att min kamera skakade därav ingen bild.)

Innan Bob och innan ”inslaget av Poetry Slam” visades Angela Garcias dokumentär om några svenska poeter som bland annat pratade om vilka andra konstformer förutom poesin som låg dem varmt om hjärtat. Jag tror att jag gillar estradpoesi/scenpoesi/spoken word/poetry slam så mycket för att det ger mig en känsla av poesi, teater, story-telling, stand-up och musik på samma gång. Vad som helst kan hända. Och igår hände det i Nässjö.