Etikettarkiv: poesi

Boktips: VI, TIGERHJÄRTAT och Klarnar du av Charlotte Qvandt

Publicerad den av
Svara

Vi vet om vår kamp,
vi vårdar den
Vi river upp parketten med den,
vi hackar,
sliter
– Ur VI, TIGERHJÄRTAT

IMG_6271Som poet är det bra att läsa eller lyssna mycket på andras poesi. För att hämta inspiration. För att lära sig något. Ta reda på vad man gillar och inte gillar. Det är bra att läsa många olika slags dikter.

Jag har följt Charlotte Qvandts poetiska resa i tolv år. Vi gick gick i samma klass på Skrivarverkstaden på Jakobsbergs Folkhögskola. Då tyckte jag att hon skrev abstrakta dikter som satte griller i huvudet på mig. Hon fortsatte skriva abstrakta dikter som hon skickade till mig i England. Jag vred och vände på hennes formuleringar, försökte förstå vad det handlade om. Men det betydde inte att jag inte tyckte om det. För det lät vackert och väckte tankar hos mig. Jag var bara besatt av att försöka förstå.

Nu har jag släppt det där med att försöka förstå. Jag läser och låter vissa formuleringar fastna. Ungefär som när man lyssnar på en låttext. Vissa rader drabbar en och blir kvar. Och nu känns det faktiskt som jag förstår på riktigt, på ett djupare plan.

”Lotta” eller ”Lotus”, som jag kallar henne, har överrumplat mig med sina två senaste diktsamlingar. Dels Klarnar du, som kom ut 2013 på FEL Förlag, och dels VI, TIGERHJÄRTAT som kom ut 2014 på Homlstrand Böcker.

Klarnar du är en lång dialog med en myndighet. Ja vet, det låter helt knasigt. Men det är fantastiskt. Hur dikterna driver med det byråkratiska språket.

MYNDIGHETEN: När du läser lagtexter i ditt dagliga arbete kan du tänka på dem som på poesi. Läs brottsbalken och låt dig ryckas med av dess logiska dans!

JAG: Jag är inte särskilt bra på att dansa.

MYNDIGHETEN. I sammanhanget gäller dans som ett svar på en rytmisk puls.

– Ur, Klarnar du

Coola kvinnor under samma tak

Publicerad den av
Svara

takDet finns säkerligen hundratals sätt att fira Internationella Kvinnodagen på. Att uppträda på Hammok i Majorna var mitt sätt.

Det är något tillåtande med atmosfären på Hammok. En plats där du får vara som du är. För det finns även hundratals sätt att vara kvinna på.

IMG_6393En ung tjej inledde med att läsa en saga. Jag körde en dikt om byteshandel och lyckades byta min bok mot en öl. Lena Junoff med sin minst sagt intressanta livshistoria sjöng med en röst som fick krsitallkronan att svaja. Amanda Werne spelade nya magiska låtar. Och Hanna Chawki regerade på synten. Bland annat.

Skolmat och poesiprat

Publicerad den av
Svara

IMG_6378Nej, jag har inte blivit matbloggare. Jag måste bara lyfta fram skolmaten på Kungshögskolan i Ljungby. Den vegetariska cannellonin smakade lyx jämfört med de eviga potaisplättarna från min egen högstadietid.

Men jag var inte i Ljungby för att äta cannelloni. Jag var där för att hålla i en inspirationsföreläsning om Spoken Word och Poetry Slam. En elev undrade om det inte var jobbigt att tala inför en massa folk. Jag tyckte det var värre att sitta vid lärarnas fikabord och försöka småprata. För då hade jag ju inte övat på vad jag skulle säga.

Att skriva i någon annans ord

Publicerad den av
Svara

IMG_6279En poet får sno hur många snygga formuleringar som helst. Bara poeten är ärlig och berättar vad hen har snott och av vem.

Jag har varit på Birger Sjöbergsgymnasiet i Vänersborg i två omgångar för att inspirera eleverna att skriva dikter. Några av dem ska delta i en skrivartävling som Forum för poesi och prosa anordnar. Tävlingen går ut på att skriva en text som är inspirerad av någon annans dikt eller låttext.

De första dikter jag skrev var direktöversättningar av Guns N’ Roses-låtar: ”Hon har de blåaste himlaögonen, som om de tänkte på regn” (”She’s got eyes of the bluest skies. As if they thought of rain” ur Sweet child o’mine)

Nu lånar jag mest av poeter i min närhet. Fast det händer också att jag citerar Edith Södergran som i dikten Jante & Edith. Att anspela på andras texter kallas för allusion. Fick jag nyss lära mig. Fatta lyckan när jag sneglar på en ung poets papper och ser underrubriken ”inspirerad av Louise Halvardssons dikt Morgonhumör”.

Känner mig också lycklig över att ha fått läsa dikter om smaklökar, kemi och lärares frisyrer. Fast det märktes att det var sista lektionen när natureleverna började dikta om pizza, kebab och trötthet. Deadline för tävlingen är 8 mars och är öppen för gymnasieelever i Västra Götalandsregionen.

Poetisk Mens på Café Hängmattan

Publicerad den av
Svara

DSC_4510Mens i media är kvällens tema på FeministBar. Kom till Café Hängmattan klockan 18 för att lyssna på föredrag, poesi-performance och musik.

Jag och Henke bjuder på delvis nyskrivet material. Bilden är från vårt performance med SmutsKultur och Dammrotta på Hammok i söndags.

Foto: Hanna Eliasson

SmutsKultur + Dammrotta = sant

Publicerad den av
Svara

Smutskultur-Web-361På söndag intar ett gigantiskt självkramande odjur med sex huvuden scenen på Hammok i Göteborg. Detta odjur föddes efter att SmutsKultur och Dammrotta beblandat sig med varandra. Förvänta er teatralisk poesi, poetisk musik och alla korsningar där emellan.

 

Klockan 20.00 (kom i tid!) på Hammok, Karl Johansgatan 11, Majorna

Poesiafton på Hammok Paradise Box – event på Facebook

Foto: Jenniann Johannesson

ARG – en dikt om att vara arg över att inte kunna bli arg

Publicerad den av
2

Jag är en sån människa som håller mycket känslor inom mig och det är säkert därför jag skriver och står på scen. För att få utlopp för de känslorna. Till exempel så har jag jättesvårt att visa när jag blir arg. Eller att ens bli arg. Istället blir jag ledsen. Och det har jag försökt att uttrycka i den här dikten.

 

Turfinnen tog mig till årsfinal!

Publicerad den av
Svara

IMG_6089”… för att påminna sig själv om att hon är attraktiv och älskad
trots akneärr och raggarsträng
Jag är hon som plockar poäng i uppförsbackar”

-ur dikten Jag är hon som springer till spårvagnen

Det är patetiskt. Trots att jag är 32 år och har jättemånga vänner och kärlek och allt får jag fortfarande ångest när finnarna invaderar mitt ansikte. Och varför en finne på hakan just när det är höstfinal i Göteborgs Poetry Slam? Den lyste ilsket röd trots att jag försökte måla över den med nåt gammalt täckstift som jag hittat i byrålådan. När jag beklagade mig i ett SMS till en av mina poetsystrar i SmutsKultur skrev hon ”Det är en turfinne ju!”

Och det stämde. Av alla åtta poeter som kvalat sig fram till höstfinal kom jag tvåa och gick därmed vidare till årsfinalen 12 april! Hurra hurra! Och om jag är en av de fyra bästa just då kommer jag att gå vidare till SM…

Slam handlar mycket om tur. Om du har decimalerna och jurygrupperna på din sida. Om de andra poeterna kör på säkra kort eller är modiga och vågar prova nya dikter som de kanske inte kan lika bra.

I våras efter att jag skrivit uppsats om Poetry Slam kände jag en stor distans till fenomenet. Och tyvärr har jag kommit fram till att om det går bra, det vill säga om några random personer i publiken ger dig höga poäng är det jätteroligt. Om de ger dig låga poäng, för att dina dikter eller du som person inte faller dem i smaken, är det inte lika roligt.

Men vad som driver mig att fortsätta är att slamscenerna är bra scener att synas på. Det kommer alltid mycket publik och du träffar oftast bra människor. Det är en arena där du kan uttrycka något du känner starkt för med ord, röst och kropp. Förutom spårvagnsdikten körde jag dikter om min brevväxling med försäkringskassan, att släppa på rädslor och att vara arg över att inte kunna bli arg.