En helt färsk intervju med mig i den amerikanska nättidskriften Fox Chase Review där jag även har fått texter publicerade. Du kommer garanterat att få veta saker om mig som du inte visste. Både om mitt skrivande och min attityd till toaletter. Klicka här för att läsa!
Fyra dagar utan smink, smycken och BH. Klädkod: pyjamas och raggsockor. Minimal kontakt med civilisationen och cyberspace.
I fyra dygn har jag befunnit mig i frivillig husarrest. Det var min vän, författarkollega och idol Sara Starkström som myntade begreppet för ett par år sen då hon låste in sig i sin lägenhet för att skriva en roman.
Replacing Angel
Strax innan jul då jag gick igenom vad jag åstadkommit under 2013 kände jag mig nöjd med allt utom en grej. REPLACING ANGEL-manuset. Boken har varit klar ett bra tag, men eftersom Svenglish-projektet kom emellan och jag dessutom bestämde mig för att skriva på svenska istället för engelska har inget hänt. Så jag gjorde slag i saken, tittade i almanackan och såg att början på januari verkade lugn och skrev in REPLACING ANGEL-time i kalendern.
I fyra dagar och nätter har jag putsat på språket, bytt kapiteltitlar och gjort nya styckeindelningar. Och skrivit om den allra första meningen. Nu är jag klar. Nu jädrar ska REPLACING ANGEL ut i den svenska förlagsvärlden och 2014 ska bli året då jag gör comeback med ett nytt bokkontrakt.
Verkliga världen vs. Romanernas land
Nu sitter jag på tåget från Smålandsskogen till Göteborgsstaden. Jag är nervös. Visserligen har jag varit frivilligt arresterad i endast fyra dagar, men det känns jobbigt att behöva ta itu med den verkliga världen igen. Jag mjukstartade genom att logga in på Facebook precis innan jag åkte. Fast efter fem minuter var jag tvungen att logga ut igen för jag fick magknip och kände mig illamående. Jag orkade inte ens svara på positiva meddelanden och kommentarer. Min hjärna är fortfarande bortkopplad och avkopplad, långt inne i romanernas land.
Årets …
Bedrift: Att jag blev metaforbrottare! Och att jag satte ihop en ny författarföreställning som hade premiär på Brinellgymnasiet i Nässjö
Bekantskap: Alla poeter jag träffat i Göteborg
Beslut: Flytten till Göteborg från Brighton
Besvikelse: Att jag ännu inte skrivit på kontrakt för nästa bokmanus
Besök: Adriana, filmaren från Brighton som dokumenterade mitt Svenglish-projekt
Bild: Hösten på min uteplats
Biljett: Nick Cave-konserten i Stockholm
Blogg: Lina Arvidsson! Inte minst för hennes fina sommarintervjuer, här kan du läsa om mig.
Bokupplevelse: Knausgårds Min kamp-serie
Byrå: Jag var medskapare till Laila Norss konstverk
Bästa: Att delta i SM i Poetry Slam
PS. Årets …
Bacebooksida: https://www.facebook.com/louisehalvardssonofficial
Snääälla gilla, då blir jag jätteglad! DS.
My week beats your year. Det var Lou Reed som sade det och det känns verkligen som om jag varit med om ett helt år på en vecka.
På bilden metaforbrottas jag, men allt började redan förra söndagen då jag och min poetvän Ingrid Nilsson medverkade på Göteborg Poetry Slams lagtävling. Fast det blev mer som en uppvisning eftersom vi var det enda laget som vågat anmäla oss. Kul var det i alla fall och vi stiftade bekantskap med en poet från New York som läste dikter om och forskade om mens. (Han var man. Igår kom jag och mina poetvänner fram till att han kanske lider av mensavund.)
Följande dag stod jag på Folkteaterns scen och fortsatte sen till The Dubliners där jag och mina poetkollegor Siri Björkström och Henrik Mimersson skakade om bland gitarrerna genom att rusa upp på scen och kasta våra dikter på publiken.
På onsdagen provade jag Världskulturmuseets öppna scen (foto: Jeker Forsberg) tillsammans med stå-upparen Jonas Strandberg som senare introducerade mig till Sticky Fingers stand up event. På fredagen körde jag dikter på engelska på Språkcaféet och fick förutom dikter på svenska och engelska höra dikter på franska, tyska och somaliska.
Lördagen var den mest galna dagen. Då var det dags för metaforbrottning, som jag först bekantade mig med på SM i Poetry Slam i våras. I augusti deltog jag i en workshop och nu fick jag chansen att träffa nya härliga brottare och utveckla min metaforbrottningskaraktär Backpackia. Hon brottades mot käcka Charlotta genom att improvisera fram metaforer – bland annat om otrohet i städskrubbar. Ceremonimästare Studio Balthazar försökte hålla ordning på oss och publiken på Konstepidemin i Göteborg jublade även om de inte alltid visste vad det var frågan om …
Precis när jag skulle gå och lägga mig vid halv två-tiden på lördagsnatten ringer telefonen. Då har en poetvän låst ute sig och är hysterisk för att hon måste kissa. Efter att hon satt sig bakom en buske utan löv tog hon spårvagnen hem till mig och min extrasäng.
Och igår. Då var det höstfinal i Göteborgs Poetry Slam. Fyra av åtta tävlande gick vidare till årsfinal. Jag blev nästan en av dem. Besvikelsen var stor igår kväll, men idag har jag fått tillbaka hoppet. Det går att tävla nästa år också och jag siktar på vårfinalen! Dessutom blev jag grymt inspirerad av allt jag hörde igår. Idag, när jag var på väg till Willys för att handla fick jag så mycket idéer i huvudet att jag var tvungen att ta in på ett café och sätta mig och skriva i en halvtimme.
Förutom alla scenframträdanden har jag känt mig smått förälskad i både människor och ting. Jag har legat vaken om nätterna och läst Dregens självbiografi och haft tentainlämning och extrajobb. Bränt mig på stearin har jag också gjort … Jag tog i med full kraft när jag skulle blåsa ut ett värmeljus och stearinen sprutade upp i ansiktet. Ikväll skulle jag kunna gå på Författarcentrum Västs glöggmingel, men jag stannar hemma och värmer min egen glögg istället. Sju scener på åtta dagar har satt sina spår.
Autenticitet
Antingen har författaren Bobbi A Sand gjort den bästa research jag varit med om eller så har hon helt enkelt levt huvudpersonen Maxis (a.k.a. Jonathan) liv. Kanske är det en kombination. Romanen känns oerhört autentiskt, den där konstruerade känslan jag kan störa mig på i en del böcker saknas helt. Det här är äkta och det gör ont.
Permafrostpassion
Vad som gör att det känns så äkta är att inget är tillrättalagt vare sig det handlar om sexualitet eller självmordstankar. Maxis passion är hans band Permafrost, men mitt under en turné börjar bandet falla sönder. Maxi blir mer och mer Jonathan bakom masken. Läsaren får följa honom när han försöker reda ut sitt liv hos en psykolog utan att det blir klyschigt eller sentimentalt. Kapitlet där Jonathan föreställer sig en ”dödsklinik” är fenomenalt: otäckt och tänkvärt på samma gång. Även om alla trådar följs upp mot slutet, så nystas de inte ihop till en stor gullig boll. Livet är som det är.
Exakt subkultur
Språket flyter på, enkelt och rakt, med en och annan träffsäker metafor. Beskrivningarna av Maxis verklighet i Malmö och den subkultur han tillhör är exakta. Jag har bara gott att säga och boken överträffade mina förväntningar som redan var goda till att börja med.
Karaktärer som påverkar
Det är flera år sen nu som jag träffade Bobbi A Sand på Bokmässan i Göteborg och jag är glad över att hennes böcker äntligen har kommit ut! Själv hade jag turen att vinna Jag är skillnad i en tävling som gick ut på att nämna en romankaraktär som har påverkat ens liv. Jag valde Sophie från Unni Drougges debutroman Jag! Jag! Jag!. Sophie inspirerade mig att lyssna på Velvet Underground och fick mig att åka till London, men framförallt att våga gå min egen väg i livet. Jonathan har också inspirerat mig. Att vara snäll mot mig själv och ta hand om mina vänner. Fast så hade jag nog inte tänkt om jag läst boken när jag var sexton. Då hade Maxi säkert fått mig att lyssna på industri och starta ett band!
Prata om Poetry Slam, din skrivprocess och om ditt svengelska projekt. Det var de önskemålen svensklärarna på Brinellgymnasiet i Nässjö hade när de bjöd in mig till författarbesök.
I vanliga fall brukar jag mest föreläsa om identitet och samlevnad med utgångspunkt i Punkindustriell hårdrockare med attityd.
Föreställning istället för föreläsning
Nu kände jag att det var dags att göra något annorlunda. Både författarbesök och föreläsning var begrepp jag var trött på, så jag bestämde mig för att göra en föreställning baserat på tre olika versioner av mig själv. En idé som jag först lekte med under ett gig i Gävle.
Mig själv, Louise
Jag började med att vara mig själv. Louise som bor i Göteborg och tävlar i Poetry Slam. Jag framförde ett par dikter, bland annat Nej! som handlar om min ilska över rättsosäkerheten i våldtäktsfall och jag pratade även om olika typer av dikter och om hur ett Poetry Slam går till.
Amanda – mitt alterego från Punkindustriell hårdrockare med attityd
Jag lämnade sen över ordet till Amanda – mitt alterego från tonårstiden. Hon läste upp ett par ångestfyllda stycken ur Punkindustriell hårdrockare med atittyd och pratade om hur det var att skriva den. Om alla känslor i magen som hon var tvungen att spy upp.
Mitt under en av föreställningarna skar hon sig på ett papper och blodet droppade på golvet … Men Amanda blev mer förtjust än förfärad och stoppade fingret i munnen. (Det hade inte Louise gjort.)
Lou Ice – mitt engelska alterego
Till slut var det dags för Lou Ice, mitt engelska alterego att göra entré. ”If you step on me I crack, but if you smile at me I melt.”
Hon spände blicken i eleverna och försökte lura i dem att hon var från Brighton, England, men erkände ganska snart att hon trots allt var svensk. Och att hon nu bodde i Sverige på grund av en 30-årskris, en 30-årskris som resulterade i Svenglish-projektet.
World Toilet Day
Vad Lou Ice inte visste var att det var World Toilet Day, en dag då det uppmärksammas att det är många människor på vår jord som lever utan toalett eller i mycket dåliga hygieniska förhållanden.
Så det var ganska passande att hon pratade om engelska toaletter. Om myten att alla engelska hem har heltäckningsmatta i badrummet. När hon gjorde sitt svengelska projekt var det ingen av de femton engelska deltagarna som hade heltäckningsmatta på toan. (Däremot har hon tidigare bott i flera hus där heltäckningsmatta funnits.)
Omplåstring
Fyra olika grupper med klasser från blandade program – alltifrån stylister till ekonomer fick lyssna på mig, Amanda och Lou Ice. Efter fyra föreställningar var jag totalt utpumpad och blodig. Men som tur var kom en mycket snäll svensklärare med ett plåster. Och min egen gamla svensklärare var också där och kramade om mig. (Hon var jätteschyst. Vi fick skriva dagbok på hennes lektioner ibland och den dagboken har jag kvar och läste en bit ur …) En känslosam dag minst sagt.
Jag är glad att det funkade att göra en föreställning istället för en föreläsning och lärarna sa att mycket av det jag pratade om skulle de ta upp i undervisningen. Mina retoriska knep till exempel. Knep jag inte var medveten om att jag hade … (Det var verkligen inte meningen att skära mig på papper precis innan jag började prata om ”sår” och ”plåster” som metaforer för att skriva om jobbiga och bra saker!)
Jantelagen
Nu känns det som om jag skrivit en recension av min egen show och jag börjar genast oroa mig för vad andra ska tycka. Vem tror jag att jag är? Men jag tänker inte låta Jantelagen bryta ner mig. Jag har jobbat hårt i flera månader för att förverkliga den här föreställningen. Här finns en annan av mina dikter som handlar om just Jantelagen.
Tack alla elever och personal på Brinell som lyssnade! Våga gå era egna vägar i livet och plåstra om varandra när det behövs …
Min största skräck när jag håller i workshops är att deltagarna ska stirra in i väggen, vägra skriva eller säga något och smita hem innan tiden är slut. På ungdomsgården på Kulturhuset Pigalle i Nässjö var det tvärtom.
Pennorna rusade över pappret, de flesta ville läsa upp sina texter och dessutom spexa till det med yvigt scenspråk. Vi provade att läsa dikter med och utan inlevelse, med hög och låg röst, med och utan pauser. Innan jag visste ordet av hade vi dragit över tiden eftersom det blev så många intressanta diskussioner. Bland annat om att skriva på engelska.
Vi var överens om att det blir mer direkt, att det inte går att gömma oss när vi skriver på vårt modersmål. Ändå skrev en av deltagarna en dikt på engelska, till sitt inre barn, som verkligen berörde trots språkdistansen. En annan deltagare blandade engelskt och svenskt i sin dikt. En tredje deltagare tyckte att diskbänksrealismen har tagit över bland svenska poeter och att det finns en mer episk/lyrisk tradition hos engelska poeter. Själv lyckades hon blanda ett böljande språk med en önskan om att bo i Mumindalen.
Ännu finns det ingen Poetry Slam-scen i Nässjö, men eftersom den poetiska gnistan finns hos de unga vuxna tror jag att det kommer hända saker framöver.
Vill du att jag ska komma till din ungdomsgård, din skola eller ditt bibliotek och hålla i en workshop är det bara att höra av sig här!
När?
Måndag, 28 oktober, klockan 18.00
Var?
Kulturhuset Pigalle (ungdomsgården), Nässjö
Hur?
Inga förkunskaper krävs. Ta bara med dig själv och du får prova på att både skriva och framföra dikter (om du vill). Eller kom bara och lyssna och låt dig inspireras. Det är helt gratis, men du kommer att bli en erfarenhet rikare.
Vem?
Alla är välkomna! Louise Halvardsson är snäll. (Även om hon ibland tror att hon är Axl Rose på scen.)
Varför?
För att poesi rockar fett!
Foto: Sanna Hellberg
Jag har börjat blogga för Tidningen Centrum, en lokaltidning i Göteborg.
Varje vecka kommer jag att skriva ett inlägg om mina reflektioner på temat Ny i stan.
Klicka här för att läsa första inlägget.
(Jag kommer även att fortsätta skriva på mina egna bloggar. Det vill säga den här och Svenglish-bloggen.)
Nytt Café
Det ser ut som om jag sitter och skriver i någons vardagsrum, eller hur? Igår tog spökskrivaren och författarcoachen Johanna Wistrand med mig till Soulstore, ett café nära Järntorget i Göteborg (som visserligen funnits sen mars, men det var nytt för mig!).
Ny Dikt
Jag är jätteglad över att jag lyckades få ihop några lösryckta anteckningar till en kritisk dikt om ätstörningar och bantningskurer som går under arbetsnamnet ”Lollo Light”. Johanna jobbade samtidigt på en romanscen som utspelar sig på 1800-talet.
Det bästa med att skriva/jobba tillsammans är att vi sporrar varandra. Det går liksom inte att smita bara för att teet har tagit slut. Och likaväl som att vi kan distrahera varandra
kan vi också inspirera varandra. (Jag frågade Johanna om det fanns något som kallades ananasdieten och jodå det finns bekräftade hon.)
Nya Datum
Jag har en del gigs inbokade nu i höst!
Sön 20 okt, 19.00
Pustervik Open Stage, Göteborg
Lör 26 okt, 16.00
Högsbo Kulturfestival, Göteborg
Mån 28 okt, 18.00
Poetry Slam Workshop, Kulturhuset Pigalle, Nässjö
Tis 19 nov
Föreläsningar/Performance, Brinellgymnasiet, Nässjö
Sön 24 nov, 13-16
Open mic, Litteraturhuset, Göteborg
Sön 1 dec, 18.00
Lagtävling i Poetry Slam, Café Hängmattan, Göteborg
Sön 8 dec, 18.00
Poetry Slam, Höstfinal, Café Hängmattan, Göteborg
Hoppas vi ses! Så länge kan ni se några live-videos här, lyssna på några dikter här och läsa lite poesi här.
Louise Halvardsson 