En poet får sno hur många snygga formuleringar som helst. Bara poeten är ärlig och berättar vad hen har snott och av vem.
Jag har varit på Birger Sjöbergsgymnasiet i Vänersborg i två omgångar för att inspirera eleverna att skriva dikter. Några av dem ska delta i en skrivartävling som Forum för poesi och prosa anordnar. Tävlingen går ut på att skriva en text som är inspirerad av någon annans dikt eller låttext.
De första dikter jag skrev var direktöversättningar av Guns N’ Roses-låtar: ”Hon har de blåaste himlaögonen, som om de tänkte på regn” (”She’s got eyes of the bluest skies. As if they thought of rain” ur Sweet child o’mine)
Nu lånar jag mest av poeter i min närhet. Fast det händer också att jag citerar Edith Södergran som i dikten Jante & Edith. Att anspela på andras texter kallas för allusion. Fick jag nyss lära mig. Fatta lyckan när jag sneglar på en ung poets papper och ser underrubriken ”inspirerad av Louise Halvardssons dikt Morgonhumör”.
Känner mig också lycklig över att ha fått läsa dikter om smaklökar, kemi och lärares frisyrer. Fast det märktes att det var sista lektionen när natureleverna började dikta om pizza, kebab och trötthet. Deadline för tävlingen är 8 mars och är öppen för gymnasieelever i Västra Götalandsregionen.
Något av det roligaste jag har gjort. Att presentera vispoeter på Göteborgs Visfestival. Jag & Henke var konferencierer på onsdagskvällen då Torbjörn Arro Förberger, Robert Ekberg, Helle Malmborg, Slowgold och Matti Ollikainen spelade. Sen bara fortsatte det. Med storheter som Elona Planman, Jesper Odelberg, Jack Vreeswijk, Jonathan Hilli med flera med flera med flera. Jag hade ju hoppats att vispoeterna skulle sjunga bort vintern. Nu snöar det igen. Det ser i alla fall poetiskt ut.
