Jag är en sån människa som håller mycket känslor inom mig och det är säkert därför jag skriver och står på scen. För att få utlopp för de känslorna. Till exempel så har jag jättesvårt att visa när jag blir arg. Eller att ens bli arg. Istället blir jag ledsen. Och det har jag försökt att uttrycka i den här dikten.
Att sluta drömma är livsfarligt. Jag inledde mitt poesi-performance på Bergsjöns Kulturfestival med Drömdikt. Jag drömmer om ett regeringsskifte och jag drömmer om fler festivaler som förenar olika kulturuttryck och jag drömmer om att fler människor ska upptäcka poesi.
Foto: Mattias Kalander
Amer Sarsour drog stor publik med sina kraftfulla dikter om kärlek och politik.
Jag blev jätteglad över att få träffa Lina Ekdahl, en av mina stora poetiska förebilder. Fast barnen tyckte att hon använde snuskiga ord …
Stort tack till alla på festivalen och speciellt till Forum för Poesi & Prosa som bokade mig.
På lördag uppträder jag på Politisk Poesifestival på Litteraturhuset i Göteborg, kl 13.
Louise Halvardsson
Lou Ice (mitt engelska alterego)
Amanda Svensson (mitt tonårs-alterego)
Isak Struck
Tobias Erehed
Tack till snälla personen i publiken som fotade mig.
I fredags uppträdde jag på PoesiScenen i Jönköping. Egentligen skulle SM-tvåan i Poetry Slam, Mimi Märak , ha stått på scen, men hon ställde in av en mycket tråkig anledning som ni kan läsa om här. (Mimi, du är bäst! Stå på dig!) Jag fick rycka in i sista minuten och underhålla publiken på Kulturhuset.
Fast dikten som är filmad ovan är inte så underhållande … Det är en dikt jag önskar att jag inte hade behövt skriva. Jag skrev den förra året i ren ilska efter att en tjej i Umeå blivit våldtagen med en flaska. Förövarna friades i rätten för att tjejen inte sagt ett tydligt nej, men det var ju inte så att hon hade sagt ja heller … Domaren eller vem det nu var, sa att hon kanske bara var blyg. Fuck that! Mer om målet här. Anledningen till att jag säger Fatta, fatta, fatta i början av dikten är för att visa mitt stöd till FATTA-kampanjen.
När jag gått av scen avslutade Cletus Nelson Nwadike kvällen på ett mycket fint sätt genom att på ett hypnotiskt vis berätta om sin barndom i Nigeria och han läste även ur den helt fantastiska diktsamlingen En kort svart dikt. Han sa också att det bästa som har hänt är att kvinnorna tog sig in i litteraturen! Vilken man!
PoesiScenen i Jönköping är ett nystartat arrangemang och jag hoppas det sprider sig! Poesin behövs. Det är ofta folk kommer fram till mig efter att jag ha uppträtt och säger ”i vanliga fall gillar jag inte poesi, men du var skitbra och jag kände verkligen igen mig” och så var fallet även i Jönköping.
När ska det vända, när ska det hända att poesin når ut till fler? Cletus anspelade på min Nej!-dikt och sa att det var mycket poesi som blev kvar i magen … Men att säga att man inte gillar poesi är som att säga att man inte gillar musik. Det finns så oerhört många olika låtar och dikter, stilar och genrer. Ge poesin en chans!
Min största skräck när jag håller i workshops är att deltagarna ska stirra in i väggen, vägra skriva eller säga något och smita hem innan tiden är slut. På ungdomsgården på Kulturhuset Pigalle i Nässjö var det tvärtom.
Pennorna rusade över pappret, de flesta ville läsa upp sina texter och dessutom spexa till det med yvigt scenspråk. Vi provade att läsa dikter med och utan inlevelse, med hög och låg röst, med och utan pauser. Innan jag visste ordet av hade vi dragit över tiden eftersom det blev så många intressanta diskussioner. Bland annat om att skriva på engelska.
Vi var överens om att det blir mer direkt, att det inte går att gömma oss när vi skriver på vårt modersmål. Ändå skrev en av deltagarna en dikt på engelska, till sitt inre barn, som verkligen berörde trots språkdistansen. En annan deltagare blandade engelskt och svenskt i sin dikt. En tredje deltagare tyckte att diskbänksrealismen har tagit över bland svenska poeter och att det finns en mer episk/lyrisk tradition hos engelska poeter. Själv lyckades hon blanda ett böljande språk med en önskan om att bo i Mumindalen.
Ännu finns det ingen Poetry Slam-scen i Nässjö, men eftersom den poetiska gnistan finns hos de unga vuxna tror jag att det kommer hända saker framöver.
Vill du att jag ska komma till din ungdomsgård, din skola eller ditt bibliotek och hålla i en workshop är det bara att höra av sig här!
När?
Måndag, 28 oktober, klockan 18.00
Var?
Kulturhuset Pigalle (ungdomsgården), Nässjö
Hur?
Inga förkunskaper krävs. Ta bara med dig själv och du får prova på att både skriva och framföra dikter (om du vill). Eller kom bara och lyssna och låt dig inspireras. Det är helt gratis, men du kommer att bli en erfarenhet rikare.
Vem?
Alla är välkomna! Louise Halvardsson är snäll. (Även om hon ibland tror att hon är Axl Rose på scen.)
Varför?
För att poesi rockar fett!
Foto: Sanna Hellberg
Idag ”sommarpratar” jag på författaren Lina Arvidssons blogg. (Hon har skrivit den briljanta boken Det Borde Finnas Regler.) Klicka här för att läsa intervjun!
Det är bara några få kliv mellan högstadiet (Altorpsskolan, till vänster) och gymnasiet (Kunskapskällan, till höger) i Herrljunga. Men det inre klivet mellan grundskolan och gymnasiet är desto större.
Idag föreläste jag för Altorpsskolans nior om mitt kliv från tyst och blyg högstadietjej till en något mer självsäker punkrockig gymnasietjej. Och så pratade jag förstås om mitt alterego Amanda i Punkindustriell hårdrockare med attityd.
Sommaren mellan nian och ettan var väldigt viktig för mig. Det var två saker som påverkade mig extra mycket. Dels språkresan jag gjorde till England där jag fick nya bekantskaper och insåg att jag inte var så ful och tråkig som jag trodde att jag var. Dels sommarjobbet på biblioteket i Nässjö där jag upptäckte Unni Drougges debutroman Jag! Jag! Jag! – en bok som inspirerade mig att gå min egen väg och hitta min egen stil.
Jag önskar alla nior i Herrljunga en fin sommar och hoppas att ni finner er väg genom gymnasiedjungeln!
Uttryck och intryck. Starka känslor. Vinnare.
På scenen ovan står Sveriges just nu bästa lag:
Göteborg, Malmö, Gotland och Huddinge.
Poetry Slam. En ganska bisarr tävlingsform.
Som en blandning mellan melodifestival och konståkning.
Fast med poetiska uttryck i centrum.
Poeter som står i rampljuset på scen och får poäng
mellan 0,0 och 10,0 för sina prestationer på högst 3 minuter (och 9 sekunder).
De som dömer är folk i publiken.
Personliga preferenser kommer ofta först.
Fast poängen är inte poängen – poängen är poesin!
Och jag älskar det.
Jag är nöjd med mitt uttryck ovan. Mitt första SM.
Vad domarna tyckte om mina dikter
varierade mellan 4,9 och 9,4 …
Mina fina lagkamrater från Växjö:
Erica Engdahl, Jens Börjesson och Ann Dahlström
gjorde alla bra ifrån sig på scen.
Bäst i den individuella finalen var:
Mimi Märak från Norrbotten och Nino Mick från Göteborg.
De landade på samma poäng, men med utslagspoäng
vann Nino med en decimal! Otroligt starka texter från starka människor!
Omkullkastade könsnormer och ett vältrande i ord.
Andra höjdpunkter var:
*Metaforbrottningen – där poetiska karaktärer försökte överträffa varandra med svulstiga metaforer (se bilden)
*Arrangörernas tolkning av Diggi Loo Diggi Ley – vandringspokalen i Poetry Slam är en gyllene sko!
*Olivia Bergdahl från Göteborg som diskade sig själv i den individuella finalen genom att bland annat bjuda upp stora delar av publiken på scen för att ”köra” i hennes dikt om handbollslaget IK Nord
*Årets maskot: Åke – Arrangören Lina Arvidssons mycket speciella pingvinvän (Jag bytte även bok med Lina som har skrivit ungdomsboken ”Det borde finnas regler”)
*Årets icke-maskot: Arrangören Josef Hofferts hund som det pratades mycket om, men som aldrig visade sig
*Schlager-slammet – en blandning av poesi, sång och galenskap! Vidar Berg från Gotland hade kroppsmålat sig och såg ut som en svensk flagga och gjorde parodi på svenskheten
*Speed-slammet – där man bara hade 30 sekunder på sig att framföra en dikt … Jag körde en haiku:
HAIKU HAIKU HA
HAIKU HAIKU HAIKU HA
HAIKU HA HAIKU
*Tre stjärnskott från Umeå i den individuella finalen
*Släppet av Oskar Hanskas video Nattbuss 6
*Workshop och framträdanden av Chicagopoeterna Jamila Woods och Robbie Q Telfer
*Alla möten i toalettkön: hejarop, axelklappar och leenden
Jag önskar att jag hunnit prata med med fler poeter. Bara för att tala om för dem hur fantastiska de var. Dikter om att gräva hål i lekparker och att livspussla och spela tetris och förälskelser i fel saker har fastnat i mitt huvud.
Nästa år avgår SM i Poetry Slam i Umeå! Innan dess ska jag uppträda på Poesifestivalen i Nässjö 15 juni. Och Växjö Scenpoesiförening har en massa kul på gång!
Louise Halvardsson 