Poesifestivalen i Nässjö: Känslor, kompetens och uppgörelse med hemstaden

IMG_3268Tänk att det finns en Poesifestival i Nässjö. Även om det bara var en dag (jämfört med tre dagar andra år) så är det fantastiskt att festivalen finns överhuvudtaget.  I Nässjö. Hålan som jag växte upp i. Där ingenting någonsin hände förutom att Dregen skymtade förbi på stan någon gång.

När jag var sexton skickade jag in dikter till en tävling i samband med poesifestivalen i Nässö. Ingenting hände. Jag bojkottade festivalen i flera år och kände mig missförstådd. Fast det kanske var tur att publiken slapp utsättas för mina svarta dikter om häxor…

IMG_3262Femton år senare är jag del av en av programpunkterna – står på scen och får betalt för det. Det är stort. Jag har vunnit Poetry Slam-tävlingar i England och tävlat i SM i Poetry Slam, men det här är större. Just att bli profet i sin egen hemstad är svårt. Att se gamla gymnasiepolare och kompisars mammor och min faster i publiken gör mig extra nervös, som om jag måste bevisa att jag är bättre än vad jag är. Nu har jag ju inte blivit någon profet. Dikter om maskrosor och komposter, drömmar och utopier istället för häxor. Ändå samma ångest i botten. Fjärilar i magen och halsen.

IMG_3255Inte helt oväntat var det Bob Hansson som stod för de mesta och bästa och flesta visdomarna. Påminner om att vi måste njuta och sluta vara så himla kompetenta och prestationsfixerade. Att vi redan har vunnit bara genom att födas.

Och det är stort att Bob är en helt vanlig människa som sitter i publiken när jag står på scen. Ändå har han det där profetskimret som gör att mina fjärilar fladdrar lite extra. När jag såg honom första gången – på Jakobsbergs Folkhögskola – för elva år sen upplevde jag ett så kallat life changing moment. Som om jag äntligen förstod meningen med poesi. Närvaro. Inget svårt och svart och häxor och sånt.

IMG_3264 - version 2Att göra upp med hemstäder kanske är något man får tampas med hela livet. Oskar Hanska verkar ha ett lika stort hatkärleksförhållande till sin hemstad Gävle som jag har till Nässjö. (”Den här staden tog mitt liv gång på gång på gång men jag tar den tillbaka i en sång om dom som kom att kallas överlevande”) Hans hårda – men mjuka innerst inne – dikter snurrar fortfarande runt i min skalle och i min dator. Hans skiva Krokodiltårar är grym.

Nu sitter jag på tåget ”hem” som för tillfället är Göteborg. Upplever något slags antiklimax, en obehaglig känsla av jag-vet-inte-vad, men är tacksam för alla tankar och känslor som har väckts i mig. Inte minst genom Nahide Arabadjis modiga känsloexplosiva dikter. (Jag blev så berörd att min kamera skakade därav ingen bild.)

Innan Bob och innan ”inslaget av Poetry Slam” visades Angela Garcias dokumentär om några svenska poeter som bland annat pratade om vilka andra konstformer förutom poesin som låg dem varmt om hjärtat. Jag tror att jag gillar estradpoesi/scenpoesi/spoken word/poetry slam så mycket för att det ger mig en känsla av poesi, teater, story-telling, stand-up och musik på samma gång. Vad som helst kan hända. Och igår hände det i Nässjö.

På Lördag: Poesifestivalen i Nässjö

poesifestivalenPå lördag, 15 juni, händer det grejer i Nässjö Rock City.
Och nu pratar jag inte om Coverfestivalen där Nicke Borg från Backyard Babies ska spela ”icke-covers” … Jag pratar om Poesifestivalen!

16.45 står jag på scen i Orkestersalen på Kulturhuset Pigalle.

Och Bob Hansson kommer dit. Och Oskar Hanska. Och en massa andra coola poeter.

Här är hela programmet:

Kl. 12.00-14.00 Lokala poeter i Ungdomsgården
Kl. 14.15-15.15 Poeten Ángela Garcia och konstnären Andrés Felipe, Colombia, i Orkestersalen
Kl. 15.30-16.30 Poeten, författaren och estradören Bob Hansson, i Teatersalongen
Kl. 16.45-17.30 Poetry slam-poeter (Oskar Hanska, Nahide Arabadji och Louise Halvardsson) med både internationell och lokal prägel, i Orkestersalen

Klivet från Högstadiet till Gymnasiet

IMG_3245Det är bara några få kliv mellan högstadiet (Altorpsskolan, till vänster) och gymnasiet (Kunskapskällan, till höger) i Herrljunga. Men det inre klivet mellan grundskolan och gymnasiet är desto större.

Idag föreläste jag för Altorpsskolans nior om mitt kliv från tyst och blyg högstadietjej till en något mer självsäker punkrockig gymnasietjej. Och så pratade  jag förstås om mitt alterego Amanda i Punkindustriell hårdrockare med attityd.

Sommaren mellan nian och ettan var väldigt viktig för mig. Det var två saker som påverkade mig extra mycket. Dels språkresan jag gjorde till England där jag fick nya bekantskaper och insåg att jag inte var så ful och tråkig som jag trodde att jag var. Dels sommarjobbet på biblioteket i Nässjö där jag upptäckte Unni Drougges debutroman Jag! Jag! Jag! – en bok som inspirerade mig att gå min egen väg och hitta min egen stil.

Jag önskar alla nior i Herrljunga en fin sommar och hoppas att ni finner er väg genom gymnasiedjungeln!

Identitet på Stadsgårdsskolan i Jönköping

IMG_3082Samlevnad står på schemat de sista veckorna innan niorna på Stadsgårdsskolan i Jönköping får sommarlov. Idag var jag och föreläste om identitet som är det stora temat i Punkindustriell hårdrockare med attityd.

Om hur vi tar på oss vissa identiteter och om hur andra skapar dem. Vilka förväntningar man har på sig beroende på vem man är – eller inte är i olika situationer. Att en hårdrockare kan förväntas supa sig full varje helg. Att en kristen kan förväntas vänta med sexdebuten.

Jag började med att presentera mig själv som 16-åring genom at läsa en bit ur min dagbok från 29 dec 1998:

”Just nu är jag ganska osäker, har identitetsproblem, försöker att vara punkrockare, hatar allt som är mainstream, saknar en kille, vill ha mer kompisar här i Nässjö, tycker inte om Nässjö för liten stad att bo i. Drömmer om att åka på Hultfredsfestivalen och om att bli författare, eller ha skrivandet som yrke, går samhällsporgrammet på gymnasiet, var i England i somras, musiken är mitt liv.”

Det är alltid kul när man lyckas inspirera folk. Efteråt kom det fram ett par elever som själva ville skriva böcker och frågade om råd. Jag tycker att det viktigaste är att skriva ur hjärtat även om man hittar på. Skriva om det som känns och bränns och aldrig ge upp!

En Roman – Tolv Författare

IMG_3059IMG_3070Hur kan tolv författare samsas i skrivandet av en och samma roman? Det var förhållandevis lugnt på release-festen för Sörängens Författarlinjes kollektivroman Den Vita Linjen. Hur deras karaktärer samsas i boken är en annan story …

Tolv personer kliver på en buss i Estland: tolv livsöden och tolv liv som kommer att förändras. Jag blir genast sugen på att läsa.

På Stadsbiblioteket i Nässjö fick publiken lyssna till tre olika karaktärers röster samt en del av busschaufförens berättelse. En busschaufför som egentligen inte gillar sitt jobb. Men vad jag fascinerades mest av var utdraget där en person som aldrig rest och aldrig ens varit utanför sin hemstads gränser presenterades.

Jag fick själv frågan om jag gick skrivarlinjen på Sörängen. Nej, jag gick på Jakobsbergs Folkhögskola. För mig var det viktigt att utveckla mitt skrivande i en miljö som inte var alltför hemtam. (Jag kunde till exempel inte skriva om Nässjö förrän jag befann mig i ett annat land, i England.) Risken är att en oroar sig för mycket över vad folk ska tycka om en befinner sig på hemmaplan. De flesta av författarna på Sörängen kommer inte ifrån Nässjötrakten, men jag frågade varför deras bok utspelar sig i Estland. Svaret jag fick var att det får jag se när jag läser boken.

Boktips: Det Borde Finnas Regler

IMG_3032Lina Arvidsson var en av arrangörerna under SM i Poetry Slam – en underhållande MC och färgsprakande poet, men hon är också en fängslande romanförfattare. Jäv! Skulle publiken skrika om det var Poetry Slam. (Det stör tävlingen om konferenciern och poeterna tycker saker om varandra.) Jäv! skriker folk om en recenserar kompisars böcker. Men nu är jag ju inte vän med Lina privat, bara på Facebook. Jag behöver inte skriva en massa bra saker om hennes bok. Jag behöver inte, men jag vill. För Det Borde Finnas Regler är en riktigt bra ungdomsroman som jag sträckläste.

Att skriva en bok är svårt. Att skriva en bok som både är djup och rolig på samma gång är ännu svårare. Lina Arvidsson är en av dem som har lyckats och det verkar som om hon haft kul under skrivresans gång.

Språket är härligt fjortis och bitvis svengelskt: ”Anyways, så är Mirjams mobil en rosa iPhone och jag är förstås avundsjuk som en gris.” Huvudpersonen Mias liv kretsar främst kring bästisen Mirjam och hur hon ska kunna rädda henne från gubbäcklet Per.

Handlingen har alla tonåriga ingredienser såsom ångest över kroppen och livet och skolan och relationer, men författaren lyckas undvika de värsta klichéerna kanske just genom den lekfulla tonen och att karaktärerna känns lite udda men ändå vanliga. Barndomen som finns kvar i form av kanelbullar med pärlsocker blandat med ångest över sex som kanske inte är så fantastiskt som Mirjam först verkar tycka. (Fast det är befriande när Mia tittar på sitt eget kön i spegeln och beskriver det på ett positivt sätt!) De vuxna känns också äkta, särskilt Mias mamma som försöker så gott hon kan, är varken för hård eller för slapp och skrattar mest när dottern kommer hem med rosa hår.

Det enda som stör mig är att Mia beskriver mitt favoritband Guns N’ Roses ”och andra hårdrockare” som ”egentligen rätt töntiga när man tänker efter”. Men smaken är som baken! Och jag ser fram mot att läsa fler böcker författade av Lina. Under SM fick hon sin dator stulen. Där fanns flera romanutkast, som tur var hade hon sparat det mesta på andra ställen, men frågan är vem hinner skicka in till förlaget först, Lina eller tjuven?

Här bloggar Lina.

Här kan du köpa hennes bok.

Intryck från SM i Poetry Slam i Malmö

IMG_3012Uttryck och intryck. Starka känslor. Vinnare.
På scenen ovan står Sveriges just nu bästa lag:
Göteborg, Malmö, Gotland och Huddinge.

Poetry Slam. En ganska bisarr tävlingsform.
Som en blandning mellan melodifestival och konståkning.
Fast med poetiska uttryck i centrum.
Poeter som står i rampljuset på scen och får poäng
mellan 0,0 och 10,0 för sina prestationer på högst 3 minuter (och 9 sekunder).
De som dömer är folk i publiken.
Personliga preferenser kommer ofta först.
Fast poängen är inte poängen – poängen är poesin!
Och jag älskar det.


Jag är nöjd med mitt uttryck ovan. Mitt första SM.
Vad domarna tyckte om mina dikter
varierade mellan 4,9 och 9,4 …
Mina fina lagkamrater från Växjö:
Erica Engdahl, Jens Börjesson och Ann Dahlström
gjorde alla bra ifrån sig på scen.

IMG_3021

Bäst i den individuella finalen var:
Mimi Märak från Norrbotten och Nino Mick från Göteborg.
De landade på samma poäng, men med utslagspoäng
vann Nino med en decimal! Otroligt starka texter från starka människor!
Omkullkastade könsnormer och ett vältrande i ord.

IMG_2999

Andra höjdpunkter var:

*Metaforbrottningen – där poetiska karaktärer försökte överträffa varandra med svulstiga metaforer (se bilden)
*Arrangörernas tolkning av Diggi Loo Diggi Ley – vandringspokalen i Poetry Slam är en gyllene sko!
*Olivia Bergdahl från Göteborg som diskade sig själv i den individuella finalen genom att bland annat bjuda upp stora delar av publiken på scen för att ”köra” i hennes dikt om handbollslaget IK Nord
*Årets maskot: Åke – Arrangören Lina Arvidssons mycket speciella pingvinvän (Jag bytte även bok med Lina som har skrivit ungdomsboken ”Det borde finnas regler”)
*Årets icke-maskot: Arrangören Josef Hofferts hund som det pratades mycket om, men som aldrig visade sig
*Schlager-slammet – en blandning av poesi, sång och galenskap! Vidar Berg från Gotland hade kroppsmålat sig och såg ut som en svensk flagga och gjorde parodi på svenskheten
*Speed-slammet – där man bara hade 30 sekunder på sig att framföra en dikt … Jag körde en haiku:
HAIKU HAIKU HA
HAIKU HAIKU HAIKU HA
HAIKU HA HAIKU
*Tre stjärnskott från Umeå i den individuella finalen
*Släppet av Oskar Hanskas video Nattbuss 6
*Workshop och framträdanden av Chicagopoeterna Jamila Woods och Robbie Q Telfer
*Alla möten i toalettkön: hejarop, axelklappar och leenden

Jag önskar att jag hunnit prata med med fler poeter. Bara för att tala om för dem hur fantastiska de var. Dikter om att gräva hål i lekparker och att livspussla och spela tetris och förälskelser i fel saker har fastnat i mitt huvud.

Nästa år avgår SM i Poetry Slam i Umeå! Innan dess ska jag uppträda på Poesifestivalen i Nässjö 15 juni. Och Växjö Scenpoesiförening har en massa kul på gång!

IN ENGLISH

Genrep i Växjö inför SM i Poetry Slam i Malmö

IMG_2975

Om några timmar beger jag mig till Malmö för SM i Poetry Slam i dagarna fyra.
Igår genrepade jag med mina lagkamrater: Jens Börjesson, Ann Dahlström och Erica Engdahl på Acoustic Stage på Café Tufvan i Växjö. Riktig festivalstämning eftersom vi var utomhus och det var roligt att testa vår team piece för första gången.

Foto: Marie Nilsson

IN ENGLISH

Testar SM-formen på Sörängens Folkhögskola

IMG_2898Nästa vecka ska jag delta i SM i Poetry Slam i Malmö. Jag har förberett mig genom att gå långa skogspromenader och rabbla dikter för björkar, granar och tallar. Men jag kände att jag behövde respons av någon som kan tala.

Författareleverna på Sörängens Follkhögskola i Nässjö var en mycket bättre publik än träden och jag fick deras experthjälp att välja ut de bästa dikterna.

”Hårt och aggrestivt, men ascoolt” var en av kommentarerna jag fick om min ”sammanbrottsdikt” som även fick höga poäng i SM-kvalet i Växjö. Andra gillade min humor och lekfullhet samt användandet av refränger och ramsor.

Tusen tack! säger jag till de blivande författarna och poeterna – plus läraren och poeten Niklas Törnlund.

På tisdag blir det genrep i Växjö på Acoustic Stage med mina lagkamrater Erica Engdahl, Jens Börjesson och Ann Dahlström.

Foto: Niklas Törnlund